Här hävdar jag att dessa debattörer är lata gnällspikar.
Vetenskapliga tidskrifter tar betalt för att upprätthålla den vetenskapliga standarden. Tidigare tog de betalt för att sprida forskningen genom att de tryckte artiklar och skickade ut med som tidskrifter. Den tjänsten finns knappt idag då spridningen görs nästan kostnadsfritt, t ex genom Free University of Scania’s Lazy Paper series: https://svencollin.se/lazy-paper.
Problemet med Lazy Paper series är att den saknar en förhandsgranskande kvalitetskontroll av artiklar, och att den saknar prestige. De nyttigheter som förlagen tar betalt för idag är just det Lazy Serie saknar, förhandsgranskningen, den sk blinda granskningen samt prestigen i tidskriften.
En fördel med den blinda granskningen är att dålig forskning sållas bort, vilket sparar tid till forskarna och den bildade allmänheten, som slipper läsa skräp. Den sållningen har i stället de blinda granskarna och redaktörerna gjort åt dem.
Det lustiga är att denna kvalitetskontroll utförs gratis av de som använder tidskrifterna. Blind granskning innebär att en, helst två och ibland tre anonyma, nästan alltid oavlönade granskare nagelfar ett lika anonymt manuskript och uttalar sig om dess kvaliteter inför en redaktör, som också ofta är oavlönad, som beslutar om publikation eller återsändning med möjligheter att efter revision komma tillbaka, eller med avslag.
Prestigen i tidskriften innebär att fler tittar på tidskriftens artiklar och har större förtroende för dem, vilket innebär en ökad spridning, fler citeringar, men också mer social status för den som publicerar i tidskriften, och även en påverkan deras karriärer.
När man idag vill komma bort från de stängda och dyra tidskrifterna, måste man således finna ett system för granskning och för prestige som kostar betydligt mindre än dagens system.
Granskningen borde inte vara så svår att få till stånd, då den redan idag utförs av frivillig, kostnadsfri arbetskraft.
Prestigen borde inte heller vara ett så stort problem. Redan idag finns prestige knuten till vissa tidskrifter, som kan fortsätta upprätthålla sin prestige genom att de rekryterar mycket goda redaktörer och granskare. Universitet med hög prestige skulle säkert spilla över av sin prestige på en tidskrift som de hanterar. En tidskrift som har namnet Oxford i sin titel kommer att attrahera betydligt fler läsare än Lazy Paper Series of Free University of Scania.
Kvar står den kostnad som finns i att upprätthålla datorsystemet av att motta manus, upprätthålla granskarsystemet, formatera artiklarna och sprida artiklarna via en hemsida. Det är kostnader som är oundviklig och som kunde läggas på de som publicerar i tidskriften, de som skickar in sina alster till tidskriften för granskning, eller av institutionen som ger ut tidskriften.
FUS’s Lazy Paper series hade kunnat spänna bågen, skapa ett kvalitetsgranskningssystem genom att jag utnyttjar mitt nätverk av dugliga forskare, och jag hade kunnat hantera manus och formatera de accepterade artiklarna. Men, det är ett alltför omfattande frivilligarbete för en pensionerad professor.
Mer resursstarka universitet hade kunnat spänna bågen och skapa alternativ till de kommersiella tidskrifterna. Men få universitet gör det. Därför kan inte heller forskarna på universiteten klaga på de kommersiella tidskrifterna.
Min uppmaning blir: Klaga inte. Agera!
Den 13 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin