Denna form av tröskelbetyg finns även i övergången från högstadium till gymnasium. För att få möjlighet att studera på gymnasiet krävs att man inte har ett F, underkänt, i ämnena svenska, matematik och engelska, samt att man har högre betyg än F i fem andra ämnen. Får en elev F i ämnet matematik, är gymnasiet stängt. Nu höjs röster, både bland lärare och bland forskare, att man skall ta bort denna tröskeleffekt.
(https://www.svt.se/nyheter/inrikes/article39224415.svt )
Man kan invända att en elev som inte är godkänd på dessa ämnen saknar möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen, varför den får finna sig i att via fortbildning erhålla en godkänd nivå på sina kunskaper, och därefter äntra gymnasiet.
Men är det verkligen så, att underkänt i dessa ämnen innebär att man kommer att misslyckas i gymnasiet?
Jag gick på naturvetenskaplig linje i gymnasiet. Jag hade haft, vill jag minnas, över 4 i genomsnitt från högstadiet, där betygen sattes mellan 1 och 5. När jag lämnade gymnasiet hade jag, vill jag minnas, med samma betygssystem, 2,1 i genomsnittligt betyg, där jag tronade med det lägsta betyget, 1, i engelska, tyska och franska, en 2:a i samhällsvetenskap, det ämne som jag sedan blev professor i, och med blott två 4:or, i matematik och svenska.
Om det hade funnit ett tröskelvärde, t ex mer än 1 i engelska, för att få fortsätta till universitetet, hade universitetet varit stängt för mig. Nu fanns inte något sådant tröskelvärde, varför jag kunde börja läsa matematik, därefter fullgöra ekonomprogrammet, sedan forskarutbildningen i företagsekonomi, där jag blev doktor 1990, därefter docent och slutligen professor.
Mitt gymnasiebetyg på 2,1 var således en dålig prediktor för min förmåga att tillgodogöra mig universitetsutbildning. Mitt usla gymnasiebetyg visade kanske på mina kunskaper, men sannerligen visade de inte på min förmåga att tillgodogöra mig universitetets utbildning.
Mitt misslyckande i gymnasiet var sannolikt inte ett uttryck för min intellektuella kapacitet, utan mer ett uttryck för att jag inte var mogen att använda min kapacitet och/eller att gymnasieformen inte kunde locka fram min kapacitet. Den använde jag till att skriva dikter, vara olyckligt förälskad och att läsa parapsykologi, Goethe och Freud. När jag kom till universitetet minskade produktionen av dikter, trots att de olyckliga förälskelserna fortsatte, medan mina betyg blev bra, ja ibland höga. Jag tror att jag mognade samt att den fria universitetsutbildningens form passade mig bättre.
Trots att jag riskerar att kritiseras för att åsidosätta kunskapens betydelse för prestationsförmågan i en utbildning, vill jag ändå hävda att tröskelvärden skall tas bort, för att möjliggöra för envar att lyckas eller misslyckas på nästa nivå.
Den 12 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin