Det blev en stor dramatik. Studenterna på golvet tisslade och tasslade och mumlade och vände sig om. Flickorna tittade förtvivlat på handledaren, tillika examinator. Flickan som svarat började gråta. Den andra sade att de hade haft tidspress i slutet, så de måste ha missat citeringen. När det lugnat ner sig, avkunnade examinatorn betyget. Ett godkänt betyg. Golvets studenter blev upprörda. Examinatorn försvann snabbt från klassrummet.
En examinator enbart vägledd av professionell etik hade anmält flickorna för plagiat. Den hade inte godkänt uppsatsen. Den hade tagit tillfället i akt för att propagera för respekt för intellektuell egendom.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) redovisar siffror över hur stor andel av en högskolas studenter som förekommer i disciplinärenden, där merparten av ärenden är fusk. Enligt siffrorna har fusket gått ner, vilket de förklarar med att mer campus-lokaliserad examination sker. De pekar ut Mälardalens universitet och Stiftelsen Högskolan i Jönköping med högst andel, cirka 1,9%. Kungliga Konsthögskolan har inga ärenden, och mycket lågt ligger också Umeå universitet med 0,3%.
https://www.uka.se/om-oss/nyheter/nyhetsartiklar/2023-03-14-farre-studenter-stangs-av-eller-varnas
UKÄ gör den nödvändiga markeringen, för de oinitierade och okritiska, att siffran inte visar hur fuskbenägna studenter är på olika skolor. Ty siffran visar blott de fusk som anmäls. Om vi leker med tanken att fusk bland studenter är slumpmässigt fördelat, både avseende möjligheten att fuska, dvs typ av examination, och fuskbenägenheten hos studenterna på olika skolor och i olika ämnen, då blir slutsatsen att Mälardalen och Jönköping har mer professionella lärare, medan lärarna på Konsthögskolan och Umeå universitet har lägre grad av professionalism.
Som lärare är det lätt att hävda plikten att anmäla allt fusk. Men praktiskt är det mycket svårare. Jag anmälde tre studenter för fusk en termin. Det tog mycket tid att göra en anmälan då det krävs dokumentation och argumentation vid anmälan. Det var också själsligt obehagligt eftersom de var studenter på en kurs där jag var kursansvarig och examinator, varför jag hade en viss relation till dem. Därefter kallades jag till disciplinnämndens möte, som inte tog hänsyn till min tidsplanering. Där fälldes två av de tre, samt jag blev förödmjukad av högskolans jurist vid en av förhandlingarna. Jag fick ingen reduktion av undervisningsplikt för detta arbete, varför hela tiden för denna process förbrukade tid från min andra verksamhet.
Det krävs en mycket stark pliktkänsla, nästan fanatisk, för att göra en anmälan p g a arbetstiden det förbrukar, plågan att anmäla de man har relation till och risken för förödmjukelse i nämnden. Lättare är att blott underkänna studenten och visa den att man sett fusket, varvid man hoppas att signalen gått fram: Inget fusk, jag ser dig! Alternativt att undvika allt och ge det lägsta godkända betyget.
Högskolor med låg andel anmälda fusk kan ha mindre professionella lärare, som inte ser det som sin plikt att anmäla. Men de kan också ha en disciplinnämnd som kräver oerhört förarbete inför anmälan och som förödmjukar anmälaren, varför de professionella undviker anmälan och istället underkänner och läxar upp studenten i ett personligt möte.
Men! Med helt anekdotiskt bevisföring, så kan jag kasta fram hypotesen att fusk, kanske speciellt vid uppsatsskrivande, är en funktion av professionalismen hos lärarna, där ökad professionalism leder till lägre fusk. Väl bildade och engagerade professionella handledare ser antydningar till plagiat och slarvig referenshantering tidigt i uppsatsprocessen och slår ner på det i handledningen.
Med den hypotesen så vänds allt upp och ner och Umeå universitet kan vara en högskola med kvalificerad, professionella lärare.
Den 11 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin