Jag är sannerligen ingen fastighetsekonom. Jag vet sannerligen inte vad jag skriver om. Men jag har tagit fram statistik på boendet från SCB 2022.
Då fanns det 4508838 hushåll i boende. Av dessa bodde 2082334, dvs 46%, i småhus, där 91% av dem hade äganderätt. 2426504 bodde i flerbostadshus, dvs 54%, där 1023237 bodde i bostadsrätt och 1403267 bodde i hyresrätt. Således, av de som bor i flerbostadshus, bor 42% i bostadsrätt och 57% i hyresrätt.
Totalt bor 42% i småhus med äganderätt, 23% i flerbostadshus med bostadsrätt och 31% i hyresrätt. Marknadshyror gäller de som bor i hyresrätt, dvs 31%.
Emellertid, enligt äldre statistik består hyresrätter till 54% av allmännyttiga, dvs ägda av statliga aktörer, främst kommuner. Således, tar vi andelen hushåll som bor i flerbostadshus med hyresrätt med privata hyresvärdar, är det (0,54*0,57*0,46) 14% av de hushållen.
Det är svårt att inse att bostadsläget skulle märkbart ändras om man öppnade hyresmarknaden. Det är sannolikt blott de privata ägarna som skulle prissätta marknadsmässigt fullt ut, då de kommunala bostadsbolagen sannolikt skulle ta ett socialt ansvar och därmed inte följa marknadens prissättning. Den prissignal som marknaden kan ge, kommer således att påverka en ringa del av hushållsboenden.
Då kan förvisso marknadsprofeterna hävda att marknadsprissättningen inte är så farligt eftersom det är så liten del av hyresmarknaden. Mot det kan anföras att om det nu är så liten del av marknaden så är det en meningslös åtgärd om man brinner för att hantera bostadsläget. Istället, kan man säga, är marknadshyror ett förslag som går väl i linjen med värnandet om de välbesuttna, som visar sig på andra områden, som strandskyddet och gårdsförsäljning av alkohol, där i samtliga fall man värnar en liten grupp av mycket välbesuttna.
Däremot, vad marknadsprissättning kan riskera, är att de allmännyttiga, som jag ovan antog skulle stå emot marknadsprissättningen, kommer att försvagas i sin sociala roll och öka inslaget av marknadsprissättning. Då är det fara på färde, ty då omfattas 100% av hushållen av marknadens krafter. Med all den segregationskraft som marknadens funktionssätt ger upphov till.
Man kan också hävda att marknaden omfattar idag de boende i småhus med äganderätt och i bostadsrätt, dvs 65%. Majoriteten av bostäder är underkastade marknadens diktum, varför ytterligare tillskott är ringa. Mot det kan anföras det sociala argumentet, att alla inte kan agera på marknaden, varför det behövs skydd mot marknaden. Mot det kan anföras att hyresreglering inte skyddar de socialt utsatta, utan både socialt utsatta och de som blott har preferens för hyresboende, där den sista gruppen inte borde omfattas av hyresregleringens sociala argument. En ökad träffsäkerhet ger det som Liberalerna numer för till torget, social housing, där individuella behov styr vem som får reglerad hyra.
Den 9 mars 2024
Sven-Olof Yrjö Collin