Judendom, kristendom och islam utgår alla från att människan är en syndare, en individ som gör onda handlingar. Därför behöver människan de tre böckerna Toran, dvs GT, NT och koranen för att kunna agera på ett gott sätt. Utgångspunkten för de tre religionerna är inte att människan är god, utan att hon har så stor benägenhet till synd, att hon behöver gudar och böcker för att kontrollera sin inneboende ondska.
Inom parentes sagt påminner detta om nationalekonomins människo- och samhällssyn, att människan är i grunden egoist, att hon förvisso kan agera altruistiskt, men att hon alltid har en möjlighet till egoism, varför samhällssystemet skall byggas så att det kan hantera egoismen.
Min erfarenhet av människan är förvisso blandad. Men jag har haft en upplevelse av människan, under en månads tid, som förkastar religionernas antagande.
Jag gav mig ut på interrail i slutet av 70-talet, dvs en resa på tåg där man hade en biljett för en månad som innebar att man kunde resa överallt i nästan hela Europa. Jag reste ensam i stort sett hela tiden. Det innebar att jag kom i situationer där jag var villrådig och varken visste ut eller in. T ex kom jag till Inverness järnvägsstation. Jag hade läst att det fanns en camping där jag kunde slå upp mitt tält. Men hur hitta campingen? På järnvägsstationen hjälpte en person mig att hitta bussen som körde förbi campingen. Jag berättade för busschauffören att jag skulle till campingen, men inte visste var den var. Sitt ner, jag säger till, sade han. Bussen stannade och jag sov en natt på campingen. Där jag för övrigt kom i kontakt med en familj med en liten dotter, som ville leka med mig. Föräldrarna satt nöjda och åt sin kaka medan jag lekte med dottern. Leende vinkade vi god natt till varandra när vi gick in i våra tält för att sova. Ondskefulla, syndiga människor som krävde disciplinering av gudar och heliga böcker fanns ej där jag fanns.
Under en månads tid reste jag genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, England, Skottland, inklusive Yttre Hebriderna, Frankrike, där jag tillbringade en vecka vandrades på gatorna i Paris, Italien, och avslutade med Österrike, innan tåget gick hem till Sverige. Under den tiden fick jag erfara hur människor betedde sig mot en lång ung man i 20-årsåldern, uppenbar skandinav, med mer och mer skitiga kläder och med långt hår. Ingen hotade mig. Ingen snäste åt mig. Kanske någon gick förbi mig när jag försökte få kontakt, men mitt minne är att människor stannade upp och försökte hjälpa mig. Även när jag inte bad om det, men tydligen utstrålade en förvirring som krävde hjälp, kom människor fram och frågade om jag behövde hjälp. Även när jag inte kunde språket, som i Frankrike och Italien. På tåget mellan Milano och Rom satt en mamma med sina barn, som med stor iver och stort engagemang försökte lära mig olika italienska ord, till barnens förtjusning. I den kupén fanns mänsklig essens på ett påtagligt sätt, viljan att kommunicera, viljan att hjälpa och, inte minst, glädjen över våra tillkortakommanden, uttryckta i gemensamma skratt.
Människor karakteriseras av godhet, inte av ondska. Det var min stora insikt från den resan. I de flesta situationer, bland de flesta människor, kan du förlita dig på att människor hjälper dig. Där det finns människor, är du aldrig ensam.
Men, det gäller så länge religionen inte kommer in och förgiftar människan.
Min erfarenhet är att synden och ondskan begås av de som borde vara vaccinerade genom sin religion att inte vara onda och syndiga, judar, kristna och muslimer. Idag lever Paris i skräck för det kommande OS. Skräcken kommer från rädslan att muslimer, de som tillber allah, som tillhör islam, skall utföra terrorattentat. Det som borde vara den värsta synd en människa kan begå, att mörda en oskyldig annan människa, kan muslimer begå. De kunde, utan att bli bestraffade av sin gud, våldta och mörda oskyldiga civila på kibbutzer i Israel den 7:e november. Deras religion förhindrar dem inte att begå den värsta onda handlingen, snarare stimulerar och motiverar religionen dem.
Det framstår som om religionerna inte håller tillbaka synder, utan skapar synder. De minskar inte människans ondska utan förhöjer den. Under de senaste åren har ingen hört en person, under tiden den mördar oskyldiga andra, skrika: Ateism är störst! Däremot har man ofta hört ropet: Allahu akbar, vilket betyder gud är störst. I den absurda religionen belönas människor med speciella platser i himmelriket om de mördar kufar, dvs de som inte bekänner sig till religionen. Det som borde vara den största synden belönas med den största upphöjelsen. I bibeln och koranen är slaveri helt accepterat, och reglerat som vilken normal mänsklig praktik som helst. Att äga slavar är ingen synd. Men slaveri, för oss med modern, icke-religiös mänsklig moral, utan barbarism, är omoraliskt och oacceptabelt. Hade vi haft ordet synd hade vi kallat slaveri en stor synd.
Religionen har skapat synden. Den onda människan finns i religionen. Den onda människan agerar genom religionen. Religion är syndig ondska.
Logiken är enkel. Först uppfinner religionen synden. Sedan säger religionen att synden kan blott hanteras godtagbart genom att följa religionen, och inte minst, de människor som påstår sig kunna uttolka religionen, präster, rabbiner, imamer, dessa eländiga profitörer av människans längtan efter frid och mening.
Om man antar att människan är god, blir man förvisso besviken och lurad några gånger. Men i överdrivet många fler fall blir antagandet bekräftat. Jag, modern och barnen, vi i tågkupén mellan Milano och Rom, visade att paradiset skapas av oss människor, när vi är tillsammans och når varandra, med händers gestikulerande och ansiktenas uttryck, där det gemensamma skrattet bekräftar att vi nått varandra.
Den 26 juni 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Inom parentes sagt påminner detta om nationalekonomins människo- och samhällssyn, att människan är i grunden egoist, att hon förvisso kan agera altruistiskt, men att hon alltid har en möjlighet till egoism, varför samhällssystemet skall byggas så att det kan hantera egoismen.
Min erfarenhet av människan är förvisso blandad. Men jag har haft en upplevelse av människan, under en månads tid, som förkastar religionernas antagande.
Jag gav mig ut på interrail i slutet av 70-talet, dvs en resa på tåg där man hade en biljett för en månad som innebar att man kunde resa överallt i nästan hela Europa. Jag reste ensam i stort sett hela tiden. Det innebar att jag kom i situationer där jag var villrådig och varken visste ut eller in. T ex kom jag till Inverness järnvägsstation. Jag hade läst att det fanns en camping där jag kunde slå upp mitt tält. Men hur hitta campingen? På järnvägsstationen hjälpte en person mig att hitta bussen som körde förbi campingen. Jag berättade för busschauffören att jag skulle till campingen, men inte visste var den var. Sitt ner, jag säger till, sade han. Bussen stannade och jag sov en natt på campingen. Där jag för övrigt kom i kontakt med en familj med en liten dotter, som ville leka med mig. Föräldrarna satt nöjda och åt sin kaka medan jag lekte med dottern. Leende vinkade vi god natt till varandra när vi gick in i våra tält för att sova. Ondskefulla, syndiga människor som krävde disciplinering av gudar och heliga böcker fanns ej där jag fanns.
Under en månads tid reste jag genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, England, Skottland, inklusive Yttre Hebriderna, Frankrike, där jag tillbringade en vecka vandrades på gatorna i Paris, Italien, och avslutade med Österrike, innan tåget gick hem till Sverige. Under den tiden fick jag erfara hur människor betedde sig mot en lång ung man i 20-årsåldern, uppenbar skandinav, med mer och mer skitiga kläder och med långt hår. Ingen hotade mig. Ingen snäste åt mig. Kanske någon gick förbi mig när jag försökte få kontakt, men mitt minne är att människor stannade upp och försökte hjälpa mig. Även när jag inte bad om det, men tydligen utstrålade en förvirring som krävde hjälp, kom människor fram och frågade om jag behövde hjälp. Även när jag inte kunde språket, som i Frankrike och Italien. På tåget mellan Milano och Rom satt en mamma med sina barn, som med stor iver och stort engagemang försökte lära mig olika italienska ord, till barnens förtjusning. I den kupén fanns mänsklig essens på ett påtagligt sätt, viljan att kommunicera, viljan att hjälpa och, inte minst, glädjen över våra tillkortakommanden, uttryckta i gemensamma skratt.
Människor karakteriseras av godhet, inte av ondska. Det var min stora insikt från den resan. I de flesta situationer, bland de flesta människor, kan du förlita dig på att människor hjälper dig. Där det finns människor, är du aldrig ensam.
Men, det gäller så länge religionen inte kommer in och förgiftar människan.
Min erfarenhet är att synden och ondskan begås av de som borde vara vaccinerade genom sin religion att inte vara onda och syndiga, judar, kristna och muslimer. Idag lever Paris i skräck för det kommande OS. Skräcken kommer från rädslan att muslimer, de som tillber allah, som tillhör islam, skall utföra terrorattentat. Det som borde vara den värsta synd en människa kan begå, att mörda en oskyldig annan människa, kan muslimer begå. De kunde, utan att bli bestraffade av sin gud, våldta och mörda oskyldiga civila på kibbutzer i Israel den 7:e november. Deras religion förhindrar dem inte att begå den värsta onda handlingen, snarare stimulerar och motiverar religionen dem.
Det framstår som om religionerna inte håller tillbaka synder, utan skapar synder. De minskar inte människans ondska utan förhöjer den. Under de senaste åren har ingen hört en person, under tiden den mördar oskyldiga andra, skrika: Ateism är störst! Däremot har man ofta hört ropet: Allahu akbar, vilket betyder gud är störst. I den absurda religionen belönas människor med speciella platser i himmelriket om de mördar kufar, dvs de som inte bekänner sig till religionen. Det som borde vara den största synden belönas med den största upphöjelsen. I bibeln och koranen är slaveri helt accepterat, och reglerat som vilken normal mänsklig praktik som helst. Att äga slavar är ingen synd. Men slaveri, för oss med modern, icke-religiös mänsklig moral, utan barbarism, är omoraliskt och oacceptabelt. Hade vi haft ordet synd hade vi kallat slaveri en stor synd.
Religionen har skapat synden. Den onda människan finns i religionen. Den onda människan agerar genom religionen. Religion är syndig ondska.
Logiken är enkel. Först uppfinner religionen synden. Sedan säger religionen att synden kan blott hanteras godtagbart genom att följa religionen, och inte minst, de människor som påstår sig kunna uttolka religionen, präster, rabbiner, imamer, dessa eländiga profitörer av människans längtan efter frid och mening.
Om man antar att människan är god, blir man förvisso besviken och lurad några gånger. Men i överdrivet många fler fall blir antagandet bekräftat. Jag, modern och barnen, vi i tågkupén mellan Milano och Rom, visade att paradiset skapas av oss människor, när vi är tillsammans och når varandra, med händers gestikulerande och ansiktenas uttryck, där det gemensamma skrattet bekräftar att vi nått varandra.
Den 26 juni 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
