Sverige har en djup demokrati. Den yttrar sig bl a i vår tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag, som innebär att offentliganställda har en mycket stor möjlighet att vidarebefordra information och att uttrycka sin mening. Som jag skrev i förgår, tycks den friheten inte leva starkt på Lunds universitet. Jag indikerade också att inte bara i Lund, kan friheten vara satt ifråga, för att inte säga, satt ur spel.
Jag hann inte skriva mitt inlägg färdigt, förrän nästa nyhet flöt in. Nu var det en rektor som med starka ord förbjöd anställda på en skola att uttala sig, med hänvisning till att rektorn var kommunikationsansvarig.
https://samnytt.se/rektor-i-malmo-forbjod-anstallda-att-beratta-for-media-om-muslimska-sexovergrepp-mot-elever/
Jag anser det vara ett gravt angrepp på meddelarfriheten, och tror att den åsikten har viss sannolikhet att delas av domstol. Och precis som i förgår, frågar jag mig, varför gör en chef på detta sätt? Vad kan göra en offentliganställd chef så blind för svensk tradition, att den angriper en viktig del av den djupa svenska demokratin? Hur är det möjligt att man inom svensk statsförvaltning har sådana chefer, att de kan undgå den djupa svenska demokratin, och om det nu är så att detta undgått dem, varför de inte nogsamt blir utbildade i dessa friheter innan de tillträder sina chefspositioner?
Idag används ’värdegrund’ som ett slagord. Men vad är ett större värde, än den djupa svenska demokratin? Det rektorn här har gjort, det som jag beskrev i förgår, hur universitetschefer beter sig, torde strida så starkt mot en mycket grundläggande del av den svenska värdegrunden, att arbetsgivaren omedelbart borde ha ruskat på huvudet och satt dessa chefer sidan om, i väntan på att polisanmälan var gjord.
Det som är den grundläggande frågan är hur dess sk chefer ha kunnat undvika att förstå meddelarfriheten? Att man idag, i svensk statsförvaltningen, är så befriad från förståelse av svensk tradition, att man gladeligen, och utan insikt, bryter mot grundlagen.
Det är ju idag populärt att skylla allt elände på New Public Management (NPM). Kanske detta är ett uttryck för denna, eller i alla fall, en effekt av att man rekryterat människor och styrt dem mot målsättningar, och inte brytt sig, eller kanske t o m motarbetat, t ex genom att avsiktligt rekrytera individer som reagerar positivt på NPM, och som inte är bärare av den djupa svenska demokratin.
Likt mycken aktivitet i staten, är den inte straffbelagd. Universitetets chefer kommer knappast att få krypa in bakom lås och bom, trots att det förefaller som om JO funnit att de angripit en grundlag.
Min slutsats? Återinför ämbetsmannaansvar. Gör det kriminellt att svika en av statens huvuduppgifter, att värna demokratin. En av våra stoltheter. https://www.youtube.com/watch?v=5vNOscal1vw
Ferrara den 25 mars 2018
Jag hann inte skriva mitt inlägg färdigt, förrän nästa nyhet flöt in. Nu var det en rektor som med starka ord förbjöd anställda på en skola att uttala sig, med hänvisning till att rektorn var kommunikationsansvarig.
https://samnytt.se/rektor-i-malmo-forbjod-anstallda-att-beratta-for-media-om-muslimska-sexovergrepp-mot-elever/
Jag anser det vara ett gravt angrepp på meddelarfriheten, och tror att den åsikten har viss sannolikhet att delas av domstol. Och precis som i förgår, frågar jag mig, varför gör en chef på detta sätt? Vad kan göra en offentliganställd chef så blind för svensk tradition, att den angriper en viktig del av den djupa svenska demokratin? Hur är det möjligt att man inom svensk statsförvaltning har sådana chefer, att de kan undgå den djupa svenska demokratin, och om det nu är så att detta undgått dem, varför de inte nogsamt blir utbildade i dessa friheter innan de tillträder sina chefspositioner?
Idag används ’värdegrund’ som ett slagord. Men vad är ett större värde, än den djupa svenska demokratin? Det rektorn här har gjort, det som jag beskrev i förgår, hur universitetschefer beter sig, torde strida så starkt mot en mycket grundläggande del av den svenska värdegrunden, att arbetsgivaren omedelbart borde ha ruskat på huvudet och satt dessa chefer sidan om, i väntan på att polisanmälan var gjord.
Det som är den grundläggande frågan är hur dess sk chefer ha kunnat undvika att förstå meddelarfriheten? Att man idag, i svensk statsförvaltningen, är så befriad från förståelse av svensk tradition, att man gladeligen, och utan insikt, bryter mot grundlagen.
Det är ju idag populärt att skylla allt elände på New Public Management (NPM). Kanske detta är ett uttryck för denna, eller i alla fall, en effekt av att man rekryterat människor och styrt dem mot målsättningar, och inte brytt sig, eller kanske t o m motarbetat, t ex genom att avsiktligt rekrytera individer som reagerar positivt på NPM, och som inte är bärare av den djupa svenska demokratin.
Likt mycken aktivitet i staten, är den inte straffbelagd. Universitetets chefer kommer knappast att få krypa in bakom lås och bom, trots att det förefaller som om JO funnit att de angripit en grundlag.
Min slutsats? Återinför ämbetsmannaansvar. Gör det kriminellt att svika en av statens huvuduppgifter, att värna demokratin. En av våra stoltheter. https://www.youtube.com/watch?v=5vNOscal1vw
Ferrara den 25 mars 2018
RSS-flöde
