Mellan raderna förstår man att det varit en ganska traditionell akademisk strid, en strid om positioner och tjänster. Det som inte är traditionellt är lednings åtgärd, att be en kombattant att inte diskutera ärendet. Något liknande har skett i min närhet tidigare, men där jag i omtanke om personerna inblandade och eventuella effekter av omnämnande, tyvärr inte kan beskriva det. Men lita på mig, det är liknande.
Akademin har tidigare utmärkts av enorma ord, enorma debatter, där begrepp och uttryck kastats omkring, som om det gällde mänsklighetens överlevnad. Akademin kunde då liknas vid torget i Ferrara, där mänsklighetens öde löses med stora gester och höga röster.
Idag tystnar det. Man hänvisar till sk värdegrunder, och ledningen tar till direkt yttrandefrihetskränkande åtgärder, som fallet ovan. Och, som jag skrev i mitt debattinlägg i tidningen, idag har de större möjlighet till repressiva åtgärder då t o m professorer numer kan avskedas.
När tystnaden sänker sig, kan man undra hur ledningen tänker. Ty tystnaden kan inte vara en svag lednings åtgärder för att skydda sig själv, utan, måste vi anta, är helt och enbart väglett av omsorg om verksamheten, där studenternas utbildning och kvaliteten på forskningen ligger främst.
Så, min fråga är, hur kan tystnad och lydnad öka universitetets utbildnings- och forskningskvalitet?
Debatt förbrukar energi och kan skapa atmosfär av obehag, vilket kan lamslå medarbetare. Därmed kan debatt minska medarbetares arbetsinsats genom att förbruka energi och genom att lamslå andra.
I den mån debatt lamslår medarbetare, kan man säga att universitetet misslyckats med att rekrytera goda akademiker, vilka kännetecknas av att inte bara tåla, utan t o m stimuleras av debatt, då debatt prövar ens normer och förståelse. Debatt är en prövning av ens värderingar och ens förståelse, och akademiker utmärks av att ständigt pröva och att prövas. Kritik är akademikerns livsluft. Det är grunden i vår värdegrund, för att nu ta till moderna ord. Som jag skrivit tidigare, vi blir ju vana vid att minst en gång varannan månad få reviewers granskning av en artikel man skrivit, där man får veta att man inte förstått A och inte läst B och inte på ett klart sätt argumenterar för C. Kritik är vår livsluft. Genom den utvecklas vi och utvecklar andra.
Lamslagna medarbetare antyder att rekryteringen misslyckats att attrahera den typ av akademiker jag beskrev ovan och som jag gav epitetet ’goda akademiker’. Men kanske det inte är ett misslyckande, utan en lyckad rekrytering av den typ av medarbetare som dagens universitetsledning önskar? I omtanke om utbildningens och forskningens kvalité.
Man säger att idag är det ett massuniversitet. Studenterna går på utbildningen, inte för att lära sig, utan för att få ett diplom som visar att de kan uthärda. Man behöver därför lärare som likt ett löpande band får studenterna att strömma genom utbildningen. Studenter som kräver argument, som deltar i debatt, som ifrågasätter, tar bort energi från det löpande bandet. Det finns inte tid eller intresse för den typen av utbildning. Läraren är en utförare vid det löpande bandet, där syftet är att få 100% genomströmning.
Forskningen blir fokuserad på en lista av publikationer, där forskarnas paper skall publiceras. Då gäller det att lyda det paradigm som dessa journaler representerar. Vad man kommer fram till, vilka resultat forskningen skapar, är av intet värde.
Tro nu inte att jag pläderar för den gamla struntforskningen. Inget kan vara mera fel. Men kvalitetspublicering rör inte bara journalens ranking och antal citeringar, utan också vad man kommer fram till, och, inte minst, hur ens forskning attraherar nya doktorander, hur man som forskare bidrar till det akademiska värdet på institutionen. Jag menar förvisso inte att gott värde uppkommer genom ändlösa seminarier. Men jag menar att gott värde inte heller uppkommer genom prestigefyllda publiceringar av forskare som inte existerar som levande personer på institutionen. Det är kombinationen som skapar värde.
Min slutsats blir därför aningen spekulativ, att dagens ledningar styr om akademin från akademisk utbildning och forskning, till industriell utbildning och forskning (tack till ’Angelina’, som lett in mina tankar på det spåret, och som jag inte anger tydligare än genom pseudonym, med omtanke av vad ämnet här handlar om).
Och, vem skall vi skylla på? En än mer spekulativ hypotes är … redovisningen. Om man utvärderas gentemot en uppsättning nyckeltal, är det ju inte så konstigt om man börjar styra för att uppnå nyckeltalen. Genomströmning av studenter & antal citeringar. Två tal. Men en väg. Industriell utbildning och forskning.
De som representerar ett ideal som inte ryms inom dessa nyckeltal blir ombedda att inte skapa oro, att tiga, att inte debattera, att inte uttala sig. Ty det kan vara dåligt för genomströmningen och citeringarna.
Vilket jag tror är fel, och har försökt bevisa motsatsen.
Ferrara den 23 mars 2018