Man hävdar enligt artikel 18:4: ”Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.”
Barnet är således familjens egendom, att fritt förfara med. Att fritt indoktrinera. Att fritt utforma.
Men det är väl inget att diskutera? Så är det ju.
Sedan läser vi längre ner bland konventionerna, i artikel 23:1 ”Familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd.”
Ja, familjen är samhällets grund, dess minsta atom.
Men det är väl inget att diskutera? Så är det ju.
Nej, så är det inte. För den som besvärar sig med att tänka, att leva Upplysningens ideal, som utför kants Plikt: Våga tänka, så är detta faktiskt inte alls självklart.
Detta är självfallet uttryck för en mycket bestämd ideologi.
Man kan hävda att samhällets fundament är inte familjen. Man kan hävda att det är individen. Det är inte familjens frihet som är viktig, utan individens.
Hävdar man individens frihet, då blir också artikel 18:4 problematisk. Ty då frigörs barnet från familjen. Barnet är inte underkastat familjen, utan är en individ. Ingen kan äga en individ. Barnet är inte familjens egendom, att fritt förfara med.
Och precis som med äganderätten, som skapas, definieras och försvaras av staten, som inte kan existera utan en stat, och därför är en funktion av staten, kan inte individen existera utan statens beskydd. Därför blir individualismen beroende av staten.
Då glider man lätt in i tanken att det är staten som tar hand om barnet. Det har vi accepterat i Sverige genom att vi har en skolplikt. Det är inte upp till familjen att avgöra skola eller icke skola. Barnet har en skyldighet att bli en medborgare, att lära sig läsa och skriva. Därför har vi skolplikt. Oaktat familjens rättigheter enligt FN:s konvention.
Skolplikten går mot artikel 18:4. Skolplikten ger staten rätt att ta barnet och att ge det en utbildning. Därmed har familjen förlorat barnet som egendom. Då är det bara ett litet steg att säga att familjen också förlorar rätten att avgöra i vilken skola skolplikten skall fullgöras.
Och för den som, trots denna argumentation, fortfarande hävdar familjens rätt, kommer mitt nästsista argument. Om föräldrarna har rätten att bestämma vilken grundvärdering som skolan skall ha, judisk, kristen, muslimsk, måste då i konsekvensens namn också acceptera konfessionsskolor som har konfessionen nazism eller kommunism. Och därmed visas absurditeten i konfessionsskolor.
Därmed borde diskussionen vara över.
Om den inte är över, kommer här mitt sista och helt avgörande argument. Ett samhälle skall bestå av individer som försöker leva tillsammans. Därför skall individerna lära sig att leva tillsammans redan som barn. Därför skall inte familjerna skapa subsamhällen, där vi delas upp i egna små samhällen. Vi skall leva tillsammans. För att klara det behöver vi lära oss det. Därför är en viktig kunskap, kunskapen att leva tillsammans.
Öllsjö den 16 mars 2018