Vid omröstning av flytten, föll nästan 97% av rösterna på styrelsens förslag.
Men vem var det som röstade?
Fackföreningar som har pengar i Nordea protesterade. Några tycks flytta sina placeringar från banken. Men det var inte fackföreningarna som röstade. Hade vi haft löntagarfonder, hade sannolikt dessa ägare röstat mot förslaget.
Svenska Dagbladet frågade småägarna vid stämman. De tycktes vara mot flytten. Men de har fåtal aktier, och ett aktiebolag är ingen demokrati, en person – en röst, utan makten är relaterad till ägandet. Så småspararnas röst är likgiltig. Ville de något, får de rösta med fötterna.
Folksam röstade inte. En storägare är inte i stånd att avgöra saken. Kanske det är ett tecken på en ansvarstagande ägare, att den erkänner att den inte har kompetens att avgöra en sådan fråga.
AMF var den enda av de stora som röstade mot.
Resten av storägarna röstade för. Dessa är i huvudsak fonder. Styrda av tjänstemän, som tillsätts av fondbolagen. Ingen demokrati tillsätter dem.
Här får vi en indikation på ett företrädarproblem. Småspararna verkar vara för att stanna kvar. Dessa stoppar pengar i aktier med svag rösträtt, och i fonder, där tjänstemännen sitter. Dessa har däremot en annan riskprofil än småspararna. Medan småspararna kanske har risk för förlust som definition på risk, har de fondanställda sannolikt ett mer finansorienterat riskbegrepp, t ex varians.
Då har vi en bank som flyttar p g a en stark styrelse och några starka tjänstemannafonder. Detta är uttryck för en tjänstemannastyrd fondsocialism. En löntagarfond med fackföreträdare hade sannolikt röstat nej till flytten.
Finns det då ett tredje sätt att organisera ägandet, och vilket utfall skulle det ge? Tänk er en diskriminering av rösträtter utifrån vem som är ägare, där diskrimineringen utgår från t ex i vilken utsträckning investeringen härrör från individens egna pengar. Detta vore ett sätt att försöka få den yttersta investeraren att få makt och att reducera mellanhändernas makt. Något de gamla klassiska ekonomerna hade stött, ty de ansåg att en god ekonomi drivs genom att de som ytterst är ägare, är de som beslutar.
I väntan på att detta radikala tänkande får genomslag, får vi åse hur mellanhänderna flyttar banker.
Öllsjö den 17 mars 2018