Vi har en mängd olika liv, arbetsliv, samhällsliv, socialt liv, familjeliv, ensamliv.
Somliga, som Guy Standings i sin bok ”The politics of time: Gaining control in the age of uncertainty”, tycks vilja dela in liven i tid, i timmar, vilket är ett Tayloristiskt sätt att betrakta våra liv. (https://www.svd.se/a/O845Bl/vem-har-tid-att-vara-en-god-medborgare ). Tiden som förbrukas på de olika liven blir ett tecken på dess betydelse.
Ett annat sätt att se det är förvisso svårare att mäta, vilket gör Taylor ledsen, men som ökar meningsinnehållet, vilket är att uppskatta värdet i de olika liven. Detta värde har två dimensioner, vad livet ger till andra och vad livet ger till individen.
Arbetslivet: Som socialdemokrat, med den klassiska arbetsvärdeläran i bottnen, med Hegels Herre-slav-dialektik som grund, och utvecklat genom marxismen, har arbetslivet ett stort värde för individen eftersom individen realiserar sin frihet genom arbete. Det har också ett stort värde för andra, då produkten eller servicen som arbetet ger, byts med någon annan, dvs det har bytesvärde. Å andra sidan kan man invända att somt arbetsliv har litet värde, t ex den som står vid löpande bandet och sätter meningslösa knoppar på billiga tandborstar.
Samhällslivet: Samhällslivet är det liv vi lever i samhället, vilket är mycket varierat. Det avser livet vi har i föreningar, livet vi har på gatorna, i affärerna, överallt där vi träffar på andra människor som vi själva inte valt att träffa eller är släkt med. Här påverkar vi andra människor genom vårt sätt att agera och de symboler vi bär på. Vi påverkar samhället och bidrar därmed till samhället. Jag bär min lilla knapp ’Islam? No thanks’ som är mitt lilla opinionsbidrag till samhället. Jag gör det till viss kostnad för mig själv, eftersom det finns våldsbenägna anhängare av den religionen, vilket Lars Vilks fick erfara med sitt liv som kostnad. Andra kan ha samma mål, ett samhälle utan inflytande av totalitära krafter, men som väljer att avstå från att bidra till samhället genom ett uttryck, om än en liten knapp på bröstet, men som ser min lilla knapp och mitt bärande som ett gott värde. Medan muslimer sannolikt ser min knapp som reducerade av deras värde.
Sociala livet: Det livet sker i interaktion med vänner och bekanta. Här finns ett stort mått av frihet eftersom man väljer sina vänner och bekanta. Det egna värdet är därför tämligen stort. Detsamma gäller sannolikt ens vänner och bekanta, som kan välja att avstå interaktion med mig, om den ses som negativ. Samtidigt gäller att människan är social. Vi måste ha ett socialt liv, varför vi kan välja våra vänner, men knappast avstå från socialt liv. Detta till trots är sannolikt det sociala livet ett av de mest värdefulla för oss.
Familjelivet: Det livet sker i interaktion med de som vi är släkt med. En del av släkten är genetiskt och emotionellt relaterad. Vi är än starkare kodade till familjeliv än till socialt liv, varför det inte finns frihet att välja, vilket skulle kunna mildra dess värde, både för mig och för mina släktningar. Men den kodningen har en magnifik och mycket stark känsla kopplad till sig, kärleken, varför den genom den känslan har ett stort värde, både för mig och sannolikt också för de jag älskar. I familjelivet finns centrumet i relationen till sin livspartner, en relation som, i alla fall initialt är helt frivillig, och därför bär det högsta värdet.
Ensamlivet: Detta är det liv man har hela livet, livet med sig själv. Till skillnad från de andra liven är det ett liv man inte kan välja, förutom med den mest absurda handlingen, att självmant avsluta sitt liv genom självmordet. Det har ett stort värde för mig, ty det är där jag erfar den högsta graden av frihet. Men det beror sannolikt på att jag kan välja min ensamhet. När jag vill vara ensam, drar jag mig tillbaka och gör mig ensam. Värre är det för den som inte kan dra sig tillbaka, som inte kan göra sig ensam utan som är ensam. Ensamlivets värde beror således på de andra liven, där högre värde på de andra liven ger högre värde på ensamlivet.
Det högsta värdet står inte att finna i någotdera av de fyra liven. Det högsta värdet finns i möjligheten att själv få välja vilket liv man vill leva för stunden, att ha friheten att själv få avgöra sin vandring mellan de olika liven.
Den 19 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Somliga, som Guy Standings i sin bok ”The politics of time: Gaining control in the age of uncertainty”, tycks vilja dela in liven i tid, i timmar, vilket är ett Tayloristiskt sätt att betrakta våra liv. (https://www.svd.se/a/O845Bl/vem-har-tid-att-vara-en-god-medborgare ). Tiden som förbrukas på de olika liven blir ett tecken på dess betydelse.
Ett annat sätt att se det är förvisso svårare att mäta, vilket gör Taylor ledsen, men som ökar meningsinnehållet, vilket är att uppskatta värdet i de olika liven. Detta värde har två dimensioner, vad livet ger till andra och vad livet ger till individen.
Arbetslivet: Som socialdemokrat, med den klassiska arbetsvärdeläran i bottnen, med Hegels Herre-slav-dialektik som grund, och utvecklat genom marxismen, har arbetslivet ett stort värde för individen eftersom individen realiserar sin frihet genom arbete. Det har också ett stort värde för andra, då produkten eller servicen som arbetet ger, byts med någon annan, dvs det har bytesvärde. Å andra sidan kan man invända att somt arbetsliv har litet värde, t ex den som står vid löpande bandet och sätter meningslösa knoppar på billiga tandborstar.
Samhällslivet: Samhällslivet är det liv vi lever i samhället, vilket är mycket varierat. Det avser livet vi har i föreningar, livet vi har på gatorna, i affärerna, överallt där vi träffar på andra människor som vi själva inte valt att träffa eller är släkt med. Här påverkar vi andra människor genom vårt sätt att agera och de symboler vi bär på. Vi påverkar samhället och bidrar därmed till samhället. Jag bär min lilla knapp ’Islam? No thanks’ som är mitt lilla opinionsbidrag till samhället. Jag gör det till viss kostnad för mig själv, eftersom det finns våldsbenägna anhängare av den religionen, vilket Lars Vilks fick erfara med sitt liv som kostnad. Andra kan ha samma mål, ett samhälle utan inflytande av totalitära krafter, men som väljer att avstå från att bidra till samhället genom ett uttryck, om än en liten knapp på bröstet, men som ser min lilla knapp och mitt bärande som ett gott värde. Medan muslimer sannolikt ser min knapp som reducerade av deras värde.
Sociala livet: Det livet sker i interaktion med vänner och bekanta. Här finns ett stort mått av frihet eftersom man väljer sina vänner och bekanta. Det egna värdet är därför tämligen stort. Detsamma gäller sannolikt ens vänner och bekanta, som kan välja att avstå interaktion med mig, om den ses som negativ. Samtidigt gäller att människan är social. Vi måste ha ett socialt liv, varför vi kan välja våra vänner, men knappast avstå från socialt liv. Detta till trots är sannolikt det sociala livet ett av de mest värdefulla för oss.
Familjelivet: Det livet sker i interaktion med de som vi är släkt med. En del av släkten är genetiskt och emotionellt relaterad. Vi är än starkare kodade till familjeliv än till socialt liv, varför det inte finns frihet att välja, vilket skulle kunna mildra dess värde, både för mig och för mina släktningar. Men den kodningen har en magnifik och mycket stark känsla kopplad till sig, kärleken, varför den genom den känslan har ett stort värde, både för mig och sannolikt också för de jag älskar. I familjelivet finns centrumet i relationen till sin livspartner, en relation som, i alla fall initialt är helt frivillig, och därför bär det högsta värdet.
Ensamlivet: Detta är det liv man har hela livet, livet med sig själv. Till skillnad från de andra liven är det ett liv man inte kan välja, förutom med den mest absurda handlingen, att självmant avsluta sitt liv genom självmordet. Det har ett stort värde för mig, ty det är där jag erfar den högsta graden av frihet. Men det beror sannolikt på att jag kan välja min ensamhet. När jag vill vara ensam, drar jag mig tillbaka och gör mig ensam. Värre är det för den som inte kan dra sig tillbaka, som inte kan göra sig ensam utan som är ensam. Ensamlivets värde beror således på de andra liven, där högre värde på de andra liven ger högre värde på ensamlivet.
Det högsta värdet står inte att finna i någotdera av de fyra liven. Det högsta värdet finns i möjligheten att själv få välja vilket liv man vill leva för stunden, att ha friheten att själv få avgöra sin vandring mellan de olika liven.
Den 19 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
