Laglott är den del av arvet från en avliden person som tillkommer den avlidnes barn. Trots att den avlidnes egendom var den avlidnes egendom, skattad och klar, hade den avlidne, när den var i livet, inte full frihet att använda sin egendom, t ex att ge en ansenlig summa till ett barn, utan att den gåvan hade arvsmässiga konsekvenser. Än mindre kan den avlidne avgöra vad som skall ske med egendomen efter döden. Ty barnen har rätt i föräldrarnas egendom, både före döden och efter döden. Den rätten är laglotten.
Laglotten är en gammal hävd som blev lag 1857, med senare förändringar, t ex för den efterlevande partnern. Skälet för laglotten har angetts som en social skyddsmekanism. Förr i tiden dog folk som flugor och efterlämnade inte sällan barn som inte själva kunde försörja sig. Laglotten var då ett sätt att ge försörjning till barnet. Laglotten var då ett sorts försörjningsansvar som sträckte sig bortom döden.
Idag är det argumentet dött. Folk lever längre, varför laglotten som en 99-årig lämnar efter sig kan gå till dennes barn, en pigg pensionär som precis firade sin 80-årsdag. Till detta kommer att vi idag har ett välfärdssamhälle som tar hand om de olyckliga, varför ett barn aldrig står utan försörjning och omtanke, oaktat om föräldrarna lever eller ej. Laglotten är därför, utifrån försörjningsargumentet, ett legalt fossil.
Kvar finns ett argument om rättvisa mellan bröstarvingar, att lika del av arvet skall tillkomma alla bröstarvingar. Men det är ett märkligt argument. Varför skulle inte den avlidne få ge all sin egendom till det barn som passat upp den avlidne på ålderns höst, och få göra det barn arvlöst som aldrig lyft en finger och blott dyker upp när testamentet skall läsas? Om ett barn avsäger sig all kontakt och relation till sina föräldrar, är det då rimligt att det barnet skall få ha en relation kvar, laglotten?
Laglotten är inte bara en fossil skyddsmekanism, utan i högsta grad en lag byggd på blodsband. Det är en manifestation av familjen och tillhör därför ett klansamhälles lagstiftning. Laglotten baseras ytterst på nepotism, dvs oaktat allt, t o m den avlidnes vilja och barnens engagemang, skall blodet näras.
Konservativa, som ofta kämpar för privategendomen och dess helgd, stödjer laglotten då den bevarar familjen och bygger på blodsband.
Mer besynnerligt är att liberaler, som borde vara strävsamma i att premiera privategendom, där individen har fullt förfogande över sin egendom, även efter sin död, inte kämpar för att begrava denna legala relik. Liberaler har ju klagat över att staten har bestämt över aktieägarnas huvud att ett börsnoterat bolag skall ha arbetstagarrepresentanter i styrelsen, vilket är ett ingrepp i aktieägarnas rätt att själva besluta om hur deras egendom skall styras. Men de tycks inte klaga med samma intensitet mot att staten, genom lagen om laglott, berövar alla individer makten över sina ägodelar. De tycks acceptera att det som kallas egendom egentligen är familjedom.
Radikala liberaler och socialister, där de senare kan ta stöd i kommunistiska manifestet, är naturligen motståndare till arvsrätt, där det speciellt för socialisterna torde gälla motstånd mot arvsrätt av produktionsmedel.
Lustigt nog är den kristna kyrkan, som ju ofta företräder extremt konservativa krafter, förespråkare för en mer liberal arvsrätt, då det möjliggör att folk på sitt yttersta söker nyckeln till himmelriket genom att ge av sin egendom till kyrkan. Principer i all ära, men intresset talar tydligare.
I Sverige tillsattes en utredning 4 mars 2024 genom beslut av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, att se över arvsrätten. Men i direktiven fanns inget krav på att granska laglotten. Dock skall sägas att just en liberal riksdagsledamot, Tina Acketoft (lustigt nog, född i finska Karleby, en stad med samma namn som socialdemokraternas främsta ideolog, Nils Karleby….), motionerade år 2020 om laglottens avskaffande. Motionen avslogs med argumentet ” det saknas tillräckliga skäl för riksdagen att ta initiativ till en översyn av reglerna om bröstarvingars rätt till laglott.” (https://filedn.com/ljdBas5OJsrLJOq6KhtBYC4/forarbeten/bet/2020-21/bet-2020-21-cu6.pdf)
Rätten att fritt förfoga över sin egendom är inte tillräckligt skäl för Riksdagen att avskaffa laglotten. Istället gäller klansamhällets mytiska blodsband och de besuttnas intresse som skäl för laglotten.
Den 7 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Laglotten är en gammal hävd som blev lag 1857, med senare förändringar, t ex för den efterlevande partnern. Skälet för laglotten har angetts som en social skyddsmekanism. Förr i tiden dog folk som flugor och efterlämnade inte sällan barn som inte själva kunde försörja sig. Laglotten var då ett sätt att ge försörjning till barnet. Laglotten var då ett sorts försörjningsansvar som sträckte sig bortom döden.
Idag är det argumentet dött. Folk lever längre, varför laglotten som en 99-årig lämnar efter sig kan gå till dennes barn, en pigg pensionär som precis firade sin 80-årsdag. Till detta kommer att vi idag har ett välfärdssamhälle som tar hand om de olyckliga, varför ett barn aldrig står utan försörjning och omtanke, oaktat om föräldrarna lever eller ej. Laglotten är därför, utifrån försörjningsargumentet, ett legalt fossil.
Kvar finns ett argument om rättvisa mellan bröstarvingar, att lika del av arvet skall tillkomma alla bröstarvingar. Men det är ett märkligt argument. Varför skulle inte den avlidne få ge all sin egendom till det barn som passat upp den avlidne på ålderns höst, och få göra det barn arvlöst som aldrig lyft en finger och blott dyker upp när testamentet skall läsas? Om ett barn avsäger sig all kontakt och relation till sina föräldrar, är det då rimligt att det barnet skall få ha en relation kvar, laglotten?
Laglotten är inte bara en fossil skyddsmekanism, utan i högsta grad en lag byggd på blodsband. Det är en manifestation av familjen och tillhör därför ett klansamhälles lagstiftning. Laglotten baseras ytterst på nepotism, dvs oaktat allt, t o m den avlidnes vilja och barnens engagemang, skall blodet näras.
Konservativa, som ofta kämpar för privategendomen och dess helgd, stödjer laglotten då den bevarar familjen och bygger på blodsband.
Mer besynnerligt är att liberaler, som borde vara strävsamma i att premiera privategendom, där individen har fullt förfogande över sin egendom, även efter sin död, inte kämpar för att begrava denna legala relik. Liberaler har ju klagat över att staten har bestämt över aktieägarnas huvud att ett börsnoterat bolag skall ha arbetstagarrepresentanter i styrelsen, vilket är ett ingrepp i aktieägarnas rätt att själva besluta om hur deras egendom skall styras. Men de tycks inte klaga med samma intensitet mot att staten, genom lagen om laglott, berövar alla individer makten över sina ägodelar. De tycks acceptera att det som kallas egendom egentligen är familjedom.
Radikala liberaler och socialister, där de senare kan ta stöd i kommunistiska manifestet, är naturligen motståndare till arvsrätt, där det speciellt för socialisterna torde gälla motstånd mot arvsrätt av produktionsmedel.
Lustigt nog är den kristna kyrkan, som ju ofta företräder extremt konservativa krafter, förespråkare för en mer liberal arvsrätt, då det möjliggör att folk på sitt yttersta söker nyckeln till himmelriket genom att ge av sin egendom till kyrkan. Principer i all ära, men intresset talar tydligare.
I Sverige tillsattes en utredning 4 mars 2024 genom beslut av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, att se över arvsrätten. Men i direktiven fanns inget krav på att granska laglotten. Dock skall sägas att just en liberal riksdagsledamot, Tina Acketoft (lustigt nog, född i finska Karleby, en stad med samma namn som socialdemokraternas främsta ideolog, Nils Karleby….), motionerade år 2020 om laglottens avskaffande. Motionen avslogs med argumentet ” det saknas tillräckliga skäl för riksdagen att ta initiativ till en översyn av reglerna om bröstarvingars rätt till laglott.” (https://filedn.com/ljdBas5OJsrLJOq6KhtBYC4/forarbeten/bet/2020-21/bet-2020-21-cu6.pdf)
Rätten att fritt förfoga över sin egendom är inte tillräckligt skäl för Riksdagen att avskaffa laglotten. Istället gäller klansamhällets mytiska blodsband och de besuttnas intresse som skäl för laglotten.
Den 7 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
