Det är en intressant kritik eftersom den tycks ställa akademisk frihet, dvs forskarens rätt att själv välja sitt forskningsobjekt och sina metoder, mot en akademisk skyldighet, att studera fenomen som är av relevans för samhället.
Samhället, både de med pengarna och de med normstyrningen, ger resurser och bifall till de som ägnar sig åt det som anses riktigt. Idag är det i samhällsvetenskapen främst hållbarhet och gender, men det senare i en begränsad inriktning. Skamkulturen, förtrycket av alla tonåriga flickor som skall vakta på sig och inte ge sig i kast med pojkar, är inte omhuldade områden. Trots att vi haft en regering med feministisk regering, med feministisk utrikespolitik, dvs feministisk politik för utlandet, men inte för inlandet, där skamkulturen verkar på de unga flickorna.
Har sociologer en akademisk skyldighet att studera skamkulturen? Har jag, som ekonom i ämnet företagsstyrning, en akademisk skyldighet att studera hur kapitalistiska skolor påverkar skolresultaten och t ex den sociala mobiliteten? Har jag en akademisk skyldighet att studera hur styrning av företag påverkar fördelningen av det välstånd som företaget skapar?
Är akademisk frihet delvis en säkerhetsutgång för de politisk rädda, som inte vill bli förskjutna från det sociala livet p g a att de studerar vad som stämplas som rasism, homofobi, islamofobi, kommunism etc? Erbjuder akademisk frihet möjligheten att vara i säkra rum, där lugnet och den sociala acceptansen råder?
En professor, som sannerligen sällan kännetecknades av oro, satt på Pågatågets obekväma stol, på väg till Köpenhamn och var orolig. Han skulle presentera mycket intressanta resultat om företags prestationsförmåga. Hans oro kom av att han, i sin regressionsanalys, kontrollerade för styrelsens könsfördelning. Att kontrollera innebär att man beaktar variabler, som visat sig ha samband med den beroende variabeln, där man önskar ta bort effekten av variabler som inte är de som man fokuserar, så att man kan se hur den faktor man är intresserad av, varierar med den beroende variabeln. Hans oro kom över att kontrollvariabeln könsfördelningen i styrelsen, var signifikant negativ, dvs högre representation av kvinnor i styrelsen var korrelerat med lägre avkastning. Forskarvärlden är fylld av forskare som publicerar artiklar som visar på att högre andel kvinnor i styrelsen ger högre avkastning. Samhället är fylld av människor som hävdar att så är det. Hans regressionsanalys skulle bli ifrågasatt, inte utifrån dess kvaliteter, utan för att den gick emot vad som var vedertaget. Och önskvärt.
Det tycks därför som om akademisk frihet förvisso ger möjligheter att fritt söka kunskap, men det ger också möjlighet att undvika forskning som kan ge forskaren smärta, t ex genom social exkludering.
Därför måste vi förvisso värna akademisk frihet, men vi måste också diskutera akademisk skyldighet. De som ställer sig mot diskussionen om akademisk skyldighet hävdar, förvisso med korrekthet, att det innebär ideologiska inslag i forskningen. Men då akademisk frihet också innebär ideologisk anpassning, så kan akademikern aldrig svära sig fri från det ideologiska inslaget.
Den 12 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin