Med marginell avses att vara maktlös, att vara undanskuffad, betydelselös. Det är lätt att förstå behovet hos omtänksamma människor att värna om de marginella. Det är lätt att själv vara marginalkramare.
Men att hävda att muslimer är marginella i det svenska samhället rymmer en del empiriska svårigheter. Muslimer har getts rättigheten att bryta mot den svenska normen att inte demonstrera sin världsåskådning på arbetsplatser genom acceptansen av hijaben, t o m på poliser, som annars skall bära uniform, dvs tydligt symbolisera staten och endast staten. Medan veganerna kan ha problem att få genomslag för sina matpreferenser på dagis, är muslimens krav på mat utan griskött oproblematiskt accepterat.
Å andra sidan blir muslimer, med arabiska namn, utsatta för diskriminering vid t ex bostadssökande. Många muslimer bor i utanförskapsområdena, som är platser med social oro och våld. Mot det kan å andra sidan anföras att muslimer kanske bor där p g a människans tendens att ’lika söker lika’.
Men de marginaliserade ägnar sig också åt marginalisering, åt utstötning och repression av grupper.
Marginalkramarna är förvånansvärt tysta när muslimer har demonstrationer där antisemitism uttrycks och judarna generöst erbjuds diverse dödshjälp.
Vad som med all tydlighet visas idag, då marginalkramarna debatterar sida upp och sida ner till förmån för deras marginella grupp, muslimer, är den öronbedövande tystnad som marginalkramarna riktar mot en grupp som marginaliseras av de marginella, flickorna i mestadels muslimska hem i utanförskapsområden. Som jag skrev i tre blogginlägg (https://doncollin.weebly.com/blogg/skammen-i-botkyrka-i-de-fortryckta-i-sverige ) är en stor del av flickor med föräldrar från utomnordiska länder utsatta för skamkulturens repression. Merparten av dessa föräldrar är säkert muslimer, om än inte praktiserande, men sprungna ur en muslimsk kultur. Deras repressiva, marginaliserande agerande har stöd i islam. Likt dödshoten mot Lars Vilks och våldet mot den danska koranbrännaren.
Marginalkramarna har så stora svårigheter att hantera de marginellas egen marginalisering, att de antingen helt bortser från den genom att tiga, eller att de attackerar den som tar upp de marginaliserades marginalisering som rasism, där uppmärksamheten på de marginaliserades marginalisering är uttryck för rasism, med avsikt att brännmärka de marginaliserade.
Marginalkramarnas förringande av de marginaliserades marginalisering medför att vi idag har en enorm debatt om rätten att bränna tre sidor i en bok, medan flickors rätt i Sverige att fritt vandra i staden och fritt få välja sin kärlek, ligger i totalt mediamörker.
Marginalkramarna är således inkonsekventa, ty de är sannerligen inte marginalkramare. De klarar inte av att samtidigt solidarisera sig med de marginella och med de som de marginella marginaliserar.
Skälet är att den första gruppen marginella görs marginella av majoritetssamhället, vilket då blir de onda, medan de som marginaliseras av de onda blir blott offer. Att dessa offer i sin tur skapar offer genom sitt marginaliserande av t ex flickor och judar, är inte möjligt att uppmärksamma. Ett offer är blott och enbart ett offer.
Möjligen kan marginalkramarna erkänna att dessa offer för marginalisering gör onda saker, som t ex gängkriminalitet. Men detta onda är blott en reaktion på de marginellas marginalitet. Gängkriminella blir kriminella p g a att de är uteslutna, varför deras onda handlingar blott är en förståelig reaktion på deras marginella tillvaro. Ondskan i deras agerande kommer inte från dem själva utan från den djävulska marginaliseringsprocessen.
Majoritetssamhället är därför det onda, ty inte nog med att det marginaliserar en grupp, utan det stimulerar, eller tvingar fram ondskefulla handling av de marginella. Majoritetssamhället är därför dubbelt skyldig, till marginaliseringen och till de marginaliserades ondskefulla handlingar.
På toppen av majoritetssamhället finns jag! Den vite mannen. Den som ytterst är ansvarig för skotten och bomberna i Rosengård. Där finns också den vite mannens politiska uttryck, Sverigedemokraterna, där man påminns om järnrörsskandalen 2012, då Sverigedemokraternas grund i fascismen materialiserades med att en man bar ett järnrör.
Det tycks stört omöjligt i Sverige idag att hävda en kritik mot Sverigedemokraterna och marginalisering av invandrare, samtidigt som man hävdar en kritik mot de marginaliserades hängivenhet till en totalitär, förtryckande ideologi, och därmed sammanhängande marginalisering av andra folkgrupper, som judar och flickor.
Den 10 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
PS Aningen inspirerat av min egensinniga läsning av Johan Söderbergs bok 'Kritik av underdogmetafysiken' DS