​Transportarbetarförbundet uteslöt en person p g a att han var engagerad i det högerkonservativa partiet Sverigedemokraterna. Deras skäl var att personen inte delade Transportarbetarförbundets grundläggande värderingar.

Personen tog uteslutningen till tinget, och har vunnit i både Stockholms tingsrätt (T 15871-19) och i Svea hovrätt (T 4011-21).
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/mats-fredlund-riskerade-personlig-konkurs-om-han-hade-forlorat-malet

Man kan ju alltid hävda en sorts föreningsfrihetens princip, både att det skall finnas en rätt för en förening att vägra en person medlemskap, och att den då vägrade personen har rätten att skapa sin egen förening.

Men, två saker talar mot det.

För det första karakteriseras demokratiska föreningar av att de har fritt tillträde. En demokratisk ryttarförening kan inte hänvisa till en värdegrund och förvägra en muslim möjligheten att vara medlem, med hänvisning till att muslimen företräder en sexistisk värdegrund. När Transportarbetarförbundet förvägrar en Sverigedemokrat medlemskap visar de att de inte är en demokratisk förening.

För det andra, och det som domstolarna tycks anse, handlar det om fackförbund, där man förvisso kan utnyttja föreningsfriheten och bilda egna fackförbund, men p g a strukturen på svensk arbetsmarknad, kommer den organisationen att inte ha någon effekt för den enskilda. Transportarbetarförbundet har i realiteten ett fackmonopol, varför möjligheten till medlemskap är avgörande för en arbetare. Därför måste facket vara än mer inkluderande än en demokratisk förening.

Till detta kommer ett grundläggande demokratiskt argument. Sedan fackförbunden började, har demokratiska socialister fört en enveten kamp mot totalitära ideologier i fackförbunden. Det har varit en ständig kamp mot kommunister. Men den har förts, vad jag vet, t ex från läsning av två monografier över Gunnar Sträng, som kämpade mot kommunisterna, med i huvudsak demokratins medel. Det har förts debatt och det har förts valkampanjer, för att få demokrater och inte kommunister valda som representanter.

Med detta som historisk bakgrund kan man därför säga att Transportarbetarförbundet inte drivs av demokratiska socialister, att det inte drivs utifrån den demokratiska socialismens principer, som man kan kalla värdegrund, vari ingår inte blott lika värde, utan fram för allt demokrati, och, slutligen, inte drivs utifrån de demokratiska socialisternas erfarenheter och traditioner.

Transportarbetarförbundet har sedan 90-talet vänt sig bort från sin tidigare historia av demokratisk socialism. De är inte längre traditionella socialdemokrater. De har blivit likt andra högersocialdemokrater, totalitära socialdemokrater, vilket är en motsägelse i sig. Partiet Socialdemokraterna borde se efter om Lars Mikaelsson, förbundssekreterare i Transport, är medlem i partiet Socialdemokraterna. Om han är det, måste partiet ta en rejäl diskussion med honom, där man frågar vad det är för mening att han, med sitt odemokratiska agerande, skall vara med i ett parti som pläderar, eller kanske snarare, tidigare pläderade för demokratins primat.

Slutligen, nog är det en märklig upplevelse att en organisation som hävdar sig vara demokratisk, blir dömd för att odemokratisk utnyttja sin maktställning av en domstol. Att det skall behöva domstolar för att antidemokrater skall näpsas?

Men vi ser idag hur domstolarna är demokratins främsta kämpar, t ex när de dömer de muslimska fascisterna till fängelse. Att den svenska demokratins främsta försvarare är domstolar, det är något som en 65-åring person aldrig kunde föreställa sig, med den tradition av rättspositivism vi haft. Men idag är det domstolarna som är demokratins försvarare.

​Den 10 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Semiter utvecklade den monoteistiska religion som fått tre varianter, judendom, kristendom och islam. De delar berättelsen om alltings ursprung, däribland människan.
Enligt deras tro skapade Gud världen ur intet. Dock kunde han inte skapa människan, sin avbild, från intet, utan använde markens stoft till att skapa Adam.

Således, redan här visar gud, den allsmäktige, en brist, ett beroende, ty han behöver ett material för att göra människan. Stoft från marken.

Medan guden uppenbart skapade djur med två kön, skapade han bara människan med ett kön, till sin egen avbild, eftersom han var ett och därmed själv.  

Men Adam, till skillnad från gud, kände sig ensam. Gud, den inte fullt så allsmäktige, hade inte förutsett Adams känsla av ensamhet. Han fick återigen skapa. Nu kunde han inte ta markens stoft, utan tog ett revben från Adam och gjorde kvinnan (enligt en av de två skapelseberättelser som finns i bibeln).

Det tidigare materialet som gud behövde för att göra Adam, stoftet, var inte tillräckligt, utan nu behövde han ett annat material, ett revben. Kanske för att det var ett mänskligt material, så att kvinnan inte var av samma material som Adam kom från, dvs från stoft, utan var av Adam, från hans revben. Det är också så hällörade tenderar att förklara revbenet, att Eva blev av Adam, hon finns av Adam, och är till för Adam. Adams sällskap skulle vara honom själv, eller i alla fall, av honom själv. På så sätt blev kvinnan det andra könet, som Simone de Beauvoir så träffande har kallat kvinnan.  

Så långt kan vi se att guden inte är särdeles allsmäktig, ty
1.) han kunde inte skapa Adam ur intet,
2.) han kunde inte förutsäga Adams ensamhet, och
3.) han kunde vare sig skapa sällskapet ur tomma intet eller av stoft, utan behövde göra ett kirurgiskt ingrepp på Adam och avlägsna ett revben för att skapa Eva. Inte mycket till allsmäktighet.

Så långt är också alla semitskt hällörade eniga. Men nu kommer en avvikelse, kristendomen.

Guden ville komma till jorden och gå bland människorna som människa. Det är aningen oklart varför han behövde mänsklig gestalt, då han tidigare hade manifesterat sig i brinnande buskar och genom sina medhjälpare, t ex dödens ängel som i ett av historiens mest magnifika rasistiska illdåd slog ihjäl alla förstfödda gossebarn i Egypten som inte var av Moses stam.

Återigen visar gud en brist. Den mänsklig gestalten kunde gud inte skapa ur tomma intet, som han skapat jorden. Inte heller kunde han skapa det genom att använda jordens stoft, så som han skapat Adam. Han kunde inte heller ta till den gamla kirurgin och ta någons revben, så som han skapat Eva. Nu behövde guden en kvinna. Kvinnan togs av gud så att hon blev havande.

Gud behövde en kvinna. Kvinnan, som enligt semiters berättelser, lurades av ormen och lurade Adam till syndafallet, att bli likt gud, med kunskap och självmedvetande Denna svekfulla, olydiga del av skapelsen, av Adam gjord, var den som guden använde för att göra något som gud tidigare klarat att skapa ur tomma intet, med hjälp av stoft och med revben.

Det förefaller som om guden blir mindre och mindre allsmäktig, och i tilltagande grad beror på människan, först stoft, sedan revbenet, och slutligen den lättledda och olydiga kvinnan.

För att hålla kvar monoteismens grundlag, att gud är allsmäktig, måste man istället säga att utnyttjandet av stoft, revbenet och kvinnan var ett val av gud, ett frivilligt val som sker utan minsta beroende. Det hävdandet är emellertid inte övertygande. Att använda den varelse som gjort mest ont i hela hans skapelse, kvinnan, är sannerligen inte en manifestation av oberoende, utan av beroende, ett beroende av kvinnans sagolika förmåga att skapa liv.

En förklaring de hällörade har till detta besynnerliga val av bildare av gud bland oss, Immanuel, är att det finns profetior i GT om att messias med namnet Immanuel, fridsfursten, kommer, och är då född av kvinna. Det var således redan förutsett, varför guden höll sig till profetiorna. Men det är ju inte ett fritt val utan är att lyda under profetior. Å andra sidan kan hävdas att profetiorna var förutseende, och det som skulle ske, hade, som i alla förutsägelser, redan skett. Det var guds fria val, som redan fanns förutsagt i profetiorna.

En annan förklaring de hällörade har är att gud vill manifestera sin ohygglig allsmäktiga makt genom att låta sin son komma till genom det svagaste, kvinnan.

En tredje förklaring åberopad av de hällörade, är att gud ärade mannen, genom att han var första människan som fick ge liv åt den andra människan, det andra könet, kvinnan. Sedan ärade han kvinnan, genom att hon fick föda hans son.

Medan ateisten förnöjt konstaterar att gudens allsmäktighet blir mindre och mindre. Ja, snart är väl guden lika svag som en tämligen misslyckad kommunpolitiker från Katrineholm. Ateisten noterar att guden inte ens kunde skydda sitt eget folk från att förgöras i nazisternas gaskammare. I sanning, inte mycket av gud är gud.

​Den 9 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

​I slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet odlades hypotesen att handel var ett förnämligt medel för fred. Ju mer handel som gick över gränserna, ju mindre skulle någon vilja att starta ett krig utifrån gränserna. Ett krig skulle helt enkelt kosta för mycket.

1914, efter Princips skott i Sarajevo den 28 juni, och förvecklingarna efter skottet, som innebar att Första Världskriget började, gick hypotesen upp i rök.

Röken skingrades emellertid, och med början under 70-talet, med Brandts Sovjetpolitik, och därefter tyskarnas ryssvänliga politik, med ökad handel, var hypotesen återigen i full kraft. Ryssland skulle inlemmas i Europa, bl a genom intensiv handel, speciellt mellan Ryssland och Tyskland, genom politiken ’Wandel durch Handel’.

Den 24 februari 2022 återkom hypotesens rök genom Rysslands attack på Ukraina, med angrepp på Kiev och Kharkiv, m fl orter. Den stolta gasledningen, Nordstream II, som ytterligare skulle förena Ryssland och Tyskland på ett magnifikt sätt, kopplades aldrig på, och bägge gasledningar sprängdes i ett misstänkt sabotage den 27 september 2022. Europa övergav tanken på handel som vänskap och avbröt i stort sett all handel med Ryssland.

Varför glömdes insikterna från 1914 bort, att handel inte är ett verksamt medel mot krig?

Den 30 september 1938 ingicks ett avtal i München mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien, där Tjeckoslovakien fick lämna den gamla tyska landsdelen Sudetlandet till Tyskland. Chamberlain återvände i triumf till London och förkunnade ’Fred i vår tid’. Någon vecka senare hade Polens landshunger realiserats och Polen ockuperade andra delar av Tjeckoslovakien. Knappt ett år senare började Andra Världskriget genom att Tyskland invaderade Polen, tätt följt av Sovjetunionens angrepp på Polen den 17 september 1939.

Fördrag är blott papper.

I Budapest 1994 ingicks ett fördrag där Ukraina överlämnade det forna sovjetunionens kärnvapen till Ryssland i utbyte mot en fördragstext där Ryssland, Storbritannien och USA garanterade Ukraina sina gränser. 

I mars 2014 invaderade Ryssland, under beteckningen ’gröna män’, Krim, med liknande principiella argument som tyskarna hade om Sudetlandet, att det var ryskt land och beboddes av ryssar. Samtidigt började konflikten i Donbass, även där med ’gröna män’. Europa agerade diplomatiskt och ett avtal, Minsk II, undertecknades, som skulle innebära ökat självstyre för Donbass. Ingen tycktes minnas papperna från Budapest. Minnet av Budapestfördraget 1994 hade bleknat.

Den 24 februari 2022 besatte ryska trupper Donbass och började rulla söderut. Budapest och Minsk var bortglömt.

Varför glömdes insikterna från 1938 bort, att aggressiva länders landanspråk inte kan lösas med avtal, där man garanterar gränser, där man avträder landmassor, eller som i Minskavtalets fall, att landmassan ges ökat självstyre?

Det finns ett mantra avseende Förintelsen, att vi aldrig får glömma. Men glömska tycks vara det bestående. Kanske man glömde under devisen, som Hegel nämnde, att det enda vi lär av historien är att vi inte lär oss? Kanske man glömde med hänvisning till att varje historisk situation är unik? Kanske man glömde för att vara tillmötesgående och därmed undvikande av krig?

Idag får ukrainarna betala ett ohyggligt pris för att vi glömde att handel inte hindrar krig och att undfallenhet mot aggressiva staters markhunger inte hindrar krig.

Kanske vi också skall inse att det som gärna kallas fobi, t ex ryssfobi och islamofobi, är välgrundade, rationella rädslor för de onda krafter som finns i de fenomen som fobifobikerna gör sig blinda inför?

Kanske vi har ledtrådar att ta till, som t ex Time Magazines utnämningar av Person of the Year. Hitler blev det 1938, Stalin blev det 1939 och 1942, Khomeini blev det 1979, Bush II blev det 2000 och 2004, och Putin blev det 2007.

​Den 8 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​En 24-årig kvinna torterar och mördar en 12-årig flicka i Frankrike. 24-åringen är mörk i hyn, invandrad från Algeriet, uppges vara muslim, och befann sig illegalt i Frankrike. Den 12-åriga flickan var ljushyad och från en vanlig medelklassfamilj. I artikeln (SvD 221109) framstår det som att mördaren var galen. Men det jag vill ta upp här är något annat.

Mordet har väckt debatt kring om brott begångna av invandrare mot fransmän skall bedömas annorlunda. En som anges som populär filosof, Raphaël Enthoven skriver på Twitter:
”Kampen mot ”francocides” (brott mot fransmän – ett begrepp myntat av Éric Zemmour) skulle förmodligen bli mindre entusiastisk om offret var en svart, fransk muslim och brottslingen en vit, polsk katolik.”

Detta är ett hypotetiskt argument, laddat med en stark outtalad rasistisk premiss, att begreppet ’franskhet’ i debatten rymmer ett dolt antagande, att franskhet utgörs enbart av människor med vit hudfärg och kristna värderingar.

Dådet är som det är, det har sina fakta. Dådet rymmer inga icke-fakta. Om dådet används som fakta i en debatt, då kan man endast använda de fakta som finns i dådet. Man kan inte anföra icke-fakta. Ett hypotetiskt dåd, byggt på hypotetiska fakta, som att gärningspersonen är en vit, katolsk polsk kvinna, och offret är en mörkhyad, ung judisk flicka från Algeriet, går inte att anföra i debatten. Hypotetiska argument, som saknar empirisk grund, innebär att debatten förs i en fördomsfull kontext.

Detta sätt att resonera ser jag ofta hos de högerextrema, som gärna säger: ’Om det hade varit x, då hade det varit annat ljud i skällan’. Det brukar anföras som argument mot de goda, de som lever i skyddade medelklassområden, och som från vinglaset en fredagskväll, uttrycker sitt stöd för ett stort flyktingmottagande. Man insinuerar att samma person, om den bott i ett utanförskapsområde, om den hade fått sin bil bränd och om den fått sin dotter våldtagen, hade haft andra värderingar. En kritik mot värderingen byggd på hypotetiska utsagor.

Kontrafaktiska argument används ibland i den historiska vetenskapen, där man försöker förstå en historisk process utifrån en analys där man antar något som inte inträffat. Vad hade skett om von Papen inte hade kommit med förslaget att göra Hitler till Rikskansler och han själv till vice Rikskansler, där han avsåg att ha kontroll över Hitler? Hade nazismen då försvunnit och en civiliserad konservativ regering hade utvecklat Tyskland till en anständig republik?

Enthoven har ett försåtligt antagande om rasism som kan vara riktigt eller felaktigt, men som är ett kontrafaktisk antagande. Ett sådant antagande kan inte användas för att förstå vad som sker. Det kan blott användas för att förstå vad som hade kunnat ske. Men då världen är en värld av möjligheter, kan många kontrafaktiska antaganden göras, varför utfallen kan vara många. Att basera en debatt på kontrafaktiska antaganden som rymmer implicita rasistiska antaganden, innebär att styra debatten i rasistisk riktning. Enthoven debatterar därför rasistisk, utan att ha grund för sin rasism.

​Den 7 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin  

​Lars Vilks förlorade sitt liv indirekt p g a hans enkla teckning av en rondellhund med mohammedhuvud. Vi som pläderar för absolut yttrandefrihet ansåg att han hade rätt till att göra den bild han ville, att alla hade rätt att debattera hans bild och att känna sig kränkt över den, men att ingen hade rätt att hota med våld eller att vara våldsam mot honom. Vi som är anti-totalitära, fann rondellhunden fyndig eftersom den kommenterade den totalitära ideologin islam. Slutligen, vi som är anti-fascister fann förvecklingarna, med Vilks slutliga död, som ytterligare ett oomkullrunkeligt bevis på islams inneboende fascism.

Motståndare till yttrandefriheten uttryckt genom rondellhunden var muslimer, några av dem som agerade med islams fascism, och tog till våld, andra som blott utnyttjade den yttrandefrihet Vilks utnyttjade och skällde och gick på. Andra, överraskande nog, en del som levde på yttrandefriheten, t ex svenska journalister, ansåg att yttrandefriheten innebar ansvar att inte kränka någon, varför det var orätt av Vilks att visa upp rondellhunden.

Idag finns en ny rondellhund. Bilden ovan är den nya rondellhunden. Det lär vara en bild som Kanye West, en minst sagt kontroversiell kulturutövare har gjort och spridit på internet, bl a Twitter.

Resultatet är att han nu är avstängd från Twitter, med argument att han uppviglar till våld. Det som komplicerar saken är att han lär göra antisemitiska utsagor, och att han begär att vi skall ha en något mer balanserad syn på Hitler och nazismen. Han citeras i Svenska Dagbladet (221203): ” De gjorde bra saker också. Vi måste sluta dissa nazister hela tiden. Jag älskar nazister.” Onekligen har han rätt i den första meningen. Men den tredje meningen visar knappast på en balanserad syn. Även Noa hade goda sidor, som att han räddade sin familj och två av varje djur. Men han var, som nazisterna, överlag monstruös i sin ondska genom sin underlåtelsesynd att inte sprida kunskapen om den kommande syndafloden till alla människor, så att alla kunde bygga sig en båt och undkomma Förintelsen genom dränkning. Nazisterna i sin aktivitet och Noa i sin passivitet gör dem till lika onda kålsupare avseende folkmord.

Men om man blott ser på bilden, är den likt rondellhunden, en bild som skapar eftertanke och reflektion. Den som vill stänga av honom från twitter, som gapar om antisemitism, är knappast en tänkande individ som önskar ett reflekterande samhälle.

Zionismen och nazismen har inte enbart ett z gemensamt, utan också föreställningar om folks särställning och om livsrum. Judarnas främsta högtid är påsken, där man firar ett av mänsklighetens värsta rasistiska brott, mördandet av alla förstfödda pojkar som inte var av Mose stam. Den monoteistiska judendomen som religion har likheter med den likaledes monolitiska politiska ideologin nazism, där frågan om likheter kan uttryckas genom West ’s bild.

Att förbjuda spridningen av hans bild, är detsamma som att förbjuda bilden av rondellhunden. Det är att förbjuda reflektion kring samhället och vad som finns i samhället. Det finns ingen utsaga, det finns inget kommando i bilden som säger våld eller hat, eller stimulerar till våld eller hat. Bilden beskriver inte, så som t ex bibeln och koranen gör, hur oliktänkande och människor som är olika, skall lemlästas, stenas, mördas. De två bilderna, rondellhunden och West’s bild, ger blott tanken en knuff, och ställer frågor, där en fråga från Wests bild är: Finns det några likheter?

Antisemitism är att nedvärdera de individer som tillhör den grupp av människor som är judar. Antisemitism riktar sig mot människor, och fråntar dem det värde varje människa har, människovärdet.

Att ställa en fråga om likheter mellan världsåskådningar, nazism och zionism, genom en bild är inte att nedvärdera en endaste människa, varken nazisten eller juden. Det är att kritisera världsåskådningar.

Att storma mot bilden är att storma mot essensen i yttrandefriheten, rätten att tala, och essensen i Upplysningen, rätten att tänka.

Men i kapitalismen står varken yttrandefriheten eller Upplysningen högt i tak. Där råder profitens lag. Att ta bort West’s bild och att ta bort honom från den intellektuella rännstenen Twitter görs inte i omtanke om yttrandefrihet eller Upplysningen, utan i omtanke om intäkterna.

​Den 6 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Står den svenska demokratin inför ett sammanbrott, nu när en högerregering tillträtt, med avgörande stöd från ett nationalistiskt parti? Förslag på att återupprätta den gamla monarkin, där kungen skall föreslå statsminister till riksdagen, har lagts av SD, det nationalistiska partiet. De önskar också ett betydligt bantat SvT och SR, vilka är de enda icke-kommersiella massmedia vi har. SD I Kalmar och fascister i Malmö, hotar sk dragqueens från att hålla sagostunder på bibliotek, där dragqueen ses som perversa.
 
I boken ’Februari 33’, av Uwe Wittstock, återges hur en viktig del av den tyska demokratin, litteraturen och teatern, drabbas under den korta tid som gick från att Hitler blev kansler 30 januari 1933, till att diktaturen reellt etablerades efter Riksdagshusbranden den 28 februari. Man får läsa om hur kulturpersonligheter kände av stigande förtryck, där många flydde, medan andra slog bort händelserna med att Hitler är försvunnen om 6 månader.

Boken rekommenderas då den återger en dramatisk del av Tysklands historia, där man känner den ökande repressionen in på bara skinnet. Men också förstår de som blundar eller inte ser riskerna.

Det är en bok för idag, så att vi kan öva oss på att se riskerna.

Men samtidigt skall man inte förledas tro att Hitler gjorde revolution och förändrade ett demokratiskt samhälle till en diktatur från den 30 januari 1933 till en diktatur den 28 februari.

I boken framkommer det att det var dagligdags strider på gator och torg, med sårade och dödade. Framför allt var det kommunister och nazister som låg i strid med varandra. Våldet fanns på ytan sedan tidigare och det var kommunister och nazister som stod för våldet. Våldsutbrotten efter Hitlers makttillträde ökade förvisso, då nu även polisen började utöva våld, men våldet fanns tidigare.

Med våldet som bakgrund kan man förstå att vanliga tyskar, som varken var kommunister eller nazister, försökte se hur våldet kunde stävjas. Samtidigt hade de sett utvecklingen i det kommunistiska Ryssland, dock ej massmorden av Stalin i det som var Holodomor. Det är inte helt omöjligt att förstå att man röstade på nazisterna, för att slippa våld och slippa kommunistisk diktatur. Tänk på vilka problem vi erfar idag i Sverige, och vad som kan vara lösningen på dem. Vem är vår trojanska häst, likt tyskarnas nazister, som kan omkullkasta allt?

Hitler utlyste nyval vid sitt makttillträde, mot ledande politikers inrådan. Men Hitler hade kommit till makten som minoritetsledare, och hans parti fick blott kanslerposten samt en minister utan portfölj. Resten var blott högerfolk, med von Papen i spetsen. Han, som skulle kontrollera (sic!) Hitler. Hitler hade en svag bas och ville förstärka den, vilket 30 januari endast tycktes kunna gå via demokratins val. Således, en totalitär rörelse använder demokratin för att komma till makten. I dag har vi en totalitär rörelse med många anhängare, islam. Skall vi vara rädda, så som tyskarna inte var rädda för nazisterna?

Dock hade Hitler hjälp av det tidigare odemokratiska Tyskland. Ty Tyskland hade vid Hitlers makttillträde styrts mer med presidentdekret än med beslut av Riksdagen. Det hade blivit en vana att gå till President Hindenburg med dekret, som han undertecknade, än att ta demokratisk strid i Riksdagen. Några år innan Hitlers övertagande hade demokratin gett vika för en presidentmakt genom dekret. SD:s förslag om att kungen skall föreslå statsminister är långt från presidentdekret, men det är ett steg i den riktningen.

Den 27 februari började riksdagshuset brinna, sannolikt p g a en holländsk kommunist. På ett för historien absurt sätt, lyckades en brand i en demokratisk institution, Riksdagen, som blivit en marionett under några år, ge Hitler möjligheter att öka repressionen, där ökningen gick med turbofart. Ja, den gick med sådan hastighet att man lätt kan inbilla sig att listorna över personer som skulle fängslas och forslas till de nyuppförda koncentrationslägren, redan fanns tillgängliga. Demokratins förfall hade pågått under några år, och fick bara raketfart den där sista månaderna i februari och mars 1933.

Tisdagen den 28 februari informerar Hitler först, på morgonen, samlingsregeringen om två nödförordningar. Därefter lämnas de till Hindenburg för undertecknande. Presidenten undertecknar de två dekreten: Rikspresidentens förordning till skydd för folk och stat, samt Förordning mot förräderi av det tyska folket och högförrädiska stämplingar. Genom den andra förordningen leder vissa politiska brott till dödsstraff. Genom den första avskaffas grundläggande rättigheter, som yttrande- press- förenings- mötesfriheter m fl.
Notera att det är den folkvalda presidenten, som genom ett icke-demokratiskt instrument, som använts flitigt tidigare, avskaffar demokratin, på inrådan av en demokratiskt vald och tillsatt samlingsregering. På eftermiddagen den 28 februari 1933 etableras diktaturen. Genom en eroderad demokrati, där erosionen skett inom demokratins ramar under några år.

Idag eroderar delar av demokratin på ett synligt sätt, t ex genom angreppen på massmedia och genom angreppen på polisen. Det är de extrema högerkrafterna och de muslimska fascisterna som angriper demokratin. Slagsmålen i Tyskland mellan kommunister och nazister, sker i dag i Sverige, mellan muslimer och poliser.

Men, det finns starka skillnader, som är hoppingivande!  

Polisen drar de muslimska fascisterna till tinget, där de får många års fängelse. Och SvT har inte drabbats, om än några ord från statsministern kan tolkas som ett ifrågasättande av SvTs ställning, för att tillmötesgå nationalisterna. Dragqueens höll sin sagostund i Kalmar.

Än finns demokratiska friheter kvar. Till synes starka. Om Tyskland kan visa oss vägen, behövs erosion av demokratin ytterligare några år, innan de två månaderna likt dem i Tyskland kan ske.

Kanske vi skall hålla ögonen öppna den 13 september 2026.

Å andra sidan, den 30 januari 1933 var det för sent. Så en varning den 12 september 2026 kan vara för sent.

​Den 5 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Jenny Nordberg är skribent på SvD. Hon skrev, angående en möjlig utveckling av Twitter: ” För frågan är hur kul det egentligen blir, när alla med ”fel” åsikter, intressen och idéer drivits bort eller gett upp – och allt som till slut är kvar är vita män i samförstånd utan någon att skälla på?”
(https://www.svd.se/a/wArPgL/jenny-nordberg-elon-musk-ar-ny-donald-trump ).

Var kommer denna hudfärgsidentifiering från? På vilket sätt är det troligt att på internet, där man faktiskt sällan ser den andre, kommer de homogeniseringstendenser fram, som vi människor har, t ex utifrån yttre attribut som kön och hudfärg? Eller så har vita män en överdrivet sug efter Twitter, medan andra folkgrupper, t ex vita kvinnor eller svarta män, inte har det suget. Vad i hudens pigmentering gör i så fall de vita männen mer benägna till Twitter?

I en artikel om brottslighet i USA, och utifrån en svensk avhandlings intressanta förklaring, skriver artikelförfattaren Tomas Dur Fläckman ” 6,5 procent av USA:s befolkning utgörs av svarta män, men 40 procent av internerna.” I ingressen står det: ”Hur ska man förstå överrepresentationen av afroamerikaner i USA:s fängelser?”
(https://vi.se/artikel/sNpPzzvp-a0j2LRwp-d86e4 )

Den folkkategori som tidigare i Sverige kallades neger, sannolikt p g a att det var benämningen i USA och inte drog sin betydelse från t ex spanskans ord för svart, negro, får nu två namn, ett som pekar på deras pigmentering, svart, trots att brunt sannolikt anger deras pigmentering bättre, och ett som pekar på deras förfäders ursprung, Afrika.

Man kan hävda att män begår våldtäkter. Sett till frekvensen är män kraftigt överrepresenterade. Vi män som inte begår våldtäkter tycker självfallet inte om den generaliseringen. Men förutom att frekvensen visar på det, går det att förklara frekvensen med hänvisning till just egenskapen att vara man.

Det kan vara så att frekvensen av män med vit, eller snarare skär hudfärg, är överrepresenterad på twitter och det är onekligen så att färgen brun är överrepresenterade i fängelserna.

Men till skillnad från teorin som kan förklara mäns benägenhet till våldtäkt, finns ingen teori som kan dra ett samband mellan hudpigment och twitterbenägenhet eller brott. Möjligen i det senare fallet, men inte beroende på bäraren av pigmentet, utan den som ser pigmentet, dvs att polisen och rättssystemet är effektivare att fånga bruna brottslingar än gula, vita, rosa och röda brottslingar.

I Sverige används pigmenteringen när det gäller att beskriva twitterhat, men pigmenteringen används inte, ja den är t o m stigmatiserad att använda när det gäller brott i Sverige, men inte när svenskar skriver om brott i USA. På brottets bana i Sverige finns inte ens kultur som förklaring, utan blott det som kallas socio-ekonomiska faktorer.

Att rasistiska, amerikanska uttryck blivit så accepterade i Sverige är olyckligt, ty som med alla fördomar, skapas känslan av en snabb förklaring, men förklaringen är så urbota dumt fördomsfull, att den borde vara hänvisad till samhällets intellektuella kloaker t ex till Twitter, och inte förekomma i delvis statsfinansierad media

​Den 3 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Utbildningsministern Mats Persson vill granska cancelkulturens utbredning på universiteten och dess effekter. Några kritiserar honom och anser det överdrivet då det blott är ett fåtal fall som presenterats.

Ett fall var läraren som på en fråga vilka sökord som kan användas för att finna rasism i texter, gav ordet ’neger’.  Det gav förstämning hos fyra studenter, då neger är ett nedsättande ord. Men hur skulle hon ha svarat? Skulle hon säga ’använd n-ordet’? ’N-ordet’ är som bekant det ord de rasister använder som kallar sig antirasister, varför en sökning på ’n-ordet’ hade gett texter författade av de rasister som kallas antirasister, medan sökning på ’neger’’ hade mer sannolikt gett texter författade av de rasister som är rasister.

Lärarens rätta svar när läraren är underkastad cancelkulturen, är ’jag ber att få återkomma till det’, och sedan innerligt hoppas på att alla glömt det till nästa lektionstillfäll..

Att undersöka cancelkulturen, ja att undersöka all form av repression på högskolan, är svårt, för att inte säga omöjligt.  

Cancelkulturens effekt är, som all repression som riktas mot yttranden, tystnad. Och tystnad är, per definition, inte möjlig att mäta, är inte möjlig att observera. Tystnaden hörs inte. Den har ingen frekvens. Den har inget uttryck. Den finns genom att den inte har något uttryck. Därför sammanblandas den ofta med det andra som inte finns, det som verkligen inte finns, som likt tystnaden under repression saknar uttryck.

Skillnaden mellan tystnaden från det som verkligen inte finns och tystnaden från det som inte hörs, är potentialiteten. Den tystnad som inte hörs, är det som hade kunnat höras, om inte repressionen fanns.  

När ryktet sprids att en lärare, som uppskattats av studenter, blivit förbjuden av rektorn vid Linnéuniversitetet att undervisa på Linnéuniversitetet, kommer det ha någon annan effekt än att läraren inte undervisar? Eller innebär det att anställda på Linnéuniversitetet grunnar över varför läraren blivit utestängd? När de finner ryktet som berättar att skälet till undervisningsförbudet kan vara att läraren inte tigit utan har på sin offentliga blogg dragit Linnéuniversitetets politiska aktivism i skam och vanära? Med det ryktet som grund kan man som anställd dra slutsatsen att man inte bör uttrycka sig om Linnéuniversitetets aktivism. Man bör, oaktat vad man har att säga, vara tyst. Tystnaden som hörsamheten till detta rykte ger, kan inte observeras.

Om anställda på Högskolan Kristianstad tolkade att en lärares avskiljande från sin anställning på högskolan kunde vara relaterat till lärarens offentliga avståndstagande från högskolans lednings beslut att göra ekonomprogrammen till en megafon för FN:s hållbarhetspolitik, skulle det då innebära att de, naturligen, om de saknade intressanta andra anställningsalternativ, drog sig för att kritisera ledningens beslut, kanske inte enbart megafonbeslutet, utan även andra beslut? Frånvaron av kritik, tystnaden, går ej att förstå som frånvaro av kritik, ty tystnande kan ju vara frånvaro av ljudlig kritik. Tystnad kan vara en funktion av tillfredsställelse, men också av dess motsats, repression. 

Tystnad som följer av repression kan inte höras. Cancelkulturens värsta effekt, tystnaden, är därför oerhört svår att undersöka. Det är därför varje minsta misstanke om cancelkultur eller repression måste slåss ner, hårt och bestämt, på det att universitetet inte är tyst.

Free University of Scania tillkom när grundaren fick erfara den hårdast effekten av repression, avskiljande från tjänst. Därför har Free University of Scania som motto, Upplysningens motto, Sapere aude, våga tänka, med det avgörande tillägget, vunnet genom erfarenhet från svenska högskolors repression, dicere aude, våga tala.

När du inte hör något, kan det bero på att det inte finns något att höra. Men det kan också bero på att det finns någon som vill att du inte skall höra. När någon inte säger något, kan det bero på att den intet har att säga, eller att den är en medlöpare som tiger.

​Den 2 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Det skjuts som aldrig för på gator och torg, och ibland stämmer ljudet av bomber in i våldsorkestern. Det är ett till nästan 100% invandrarrelaterat problem.

I dag ägnar sig domstolar åt att döma de muslimska fascister som våldförde sig mot polisen under den muslimska fascismens utbrott i påskas. Polisen ägnar just nu mycket tid åt att granska foton och filmer för att lagsöka fler. Några är redan dömda till långa fängelsestraff. Det är till 100% ett invandrarrelaterat problem.

Socialtjänsten är utsatt för hat, men också för direkta hot, med referens till att socialtjänsten skulle stjäla barn. Det är ett till 100% invandrarrelaterat problem.

Det diskuteras om oskuldsoperationer och oskuldskontroller, och om möjlig lagstiftning mot det. Det är ett till 100% invandrarrelaterat problem.

Och slutligen, min egen käpphäst, sjukhus och apotek har idag oerhört många arbetare som bär på symboler för sin världsåskådning, något som strider mot en tidigare svensk tradition hur man som arbetare uppför sig på en svensk arbetsplats.

Vi har idag i Sverige oerhört många problem, och en del som är omfattande problem, som kan hänföras till invandringen och invandrarna, med deras sätt att agera och deras kultur. Vi har som reaktion på det fått ett parti, SD, som specialiserat sig på att uppmärksamma problemen som invandringen och invandrarna medför. Medan andra partier gapat sig hesa om lika värde och berikning, har svenska folket till 20% reagerat på problemen, och gett SD ett stort 20-procentigt genomslag.

Baksidan på denna reaktion är att SD är ett politiskt parti som inte enbart uppmärksammar invandringens problem, utan som också föreslår politisk handling. Det är ett nationalistiskt parti. T ex föreslår de i dagarna att den demokratiska processen, att riksdagens talman föreslår regeringsbildare, skall förändras till en nattstånden process, där monarken skall driva regeringsbildningen. De föreslår en manifestation av unken nationalism genom en litterär kanon, där förmodat högsvenska romaner och dikter skall förekomma.

SD har onekligen gjort Sverige en tjänst genom att under lång tid och ihålligt, trots nästan politisk förföljelse, uppmärksammat problemen med invandringen och med invandrarna. Men de lösningar de ser på problemen har de ruvat på, och först nu kommer de upp till ytan. Sannolikt har medborgarna lagt sin röst på deras förmåga att uppmärksamma problemen, men inte på deras lösningar.

När de nu fått makt, inte p g a sina lösningar, utan på sin förmåga att poängtera problemen, står vi inför risken att lösningar, som väljarna inte röstat på, blir genomförda.
Det är onekligen en demokratisk paradox, att ett parti kan genomföra politik som inte fått väljarnas stöd, genom att de kommit till makten genom att uppmärksamma problemen.

​Den 1 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin