Enligt deras tro skapade Gud världen ur intet. Dock kunde han inte skapa människan, sin avbild, från intet, utan använde markens stoft till att skapa Adam.
Således, redan här visar gud, den allsmäktige, en brist, ett beroende, ty han behöver ett material för att göra människan. Stoft från marken.
Medan guden uppenbart skapade djur med två kön, skapade han bara människan med ett kön, till sin egen avbild, eftersom han var ett och därmed själv.
Men Adam, till skillnad från gud, kände sig ensam. Gud, den inte fullt så allsmäktige, hade inte förutsett Adams känsla av ensamhet. Han fick återigen skapa. Nu kunde han inte ta markens stoft, utan tog ett revben från Adam och gjorde kvinnan (enligt en av de två skapelseberättelser som finns i bibeln).
Det tidigare materialet som gud behövde för att göra Adam, stoftet, var inte tillräckligt, utan nu behövde han ett annat material, ett revben. Kanske för att det var ett mänskligt material, så att kvinnan inte var av samma material som Adam kom från, dvs från stoft, utan var av Adam, från hans revben. Det är också så hällörade tenderar att förklara revbenet, att Eva blev av Adam, hon finns av Adam, och är till för Adam. Adams sällskap skulle vara honom själv, eller i alla fall, av honom själv. På så sätt blev kvinnan det andra könet, som Simone de Beauvoir så träffande har kallat kvinnan.
Så långt kan vi se att guden inte är särdeles allsmäktig, ty
1.) han kunde inte skapa Adam ur intet,
2.) han kunde inte förutsäga Adams ensamhet, och
3.) han kunde vare sig skapa sällskapet ur tomma intet eller av stoft, utan behövde göra ett kirurgiskt ingrepp på Adam och avlägsna ett revben för att skapa Eva. Inte mycket till allsmäktighet.
Så långt är också alla semitskt hällörade eniga. Men nu kommer en avvikelse, kristendomen.
Guden ville komma till jorden och gå bland människorna som människa. Det är aningen oklart varför han behövde mänsklig gestalt, då han tidigare hade manifesterat sig i brinnande buskar och genom sina medhjälpare, t ex dödens ängel som i ett av historiens mest magnifika rasistiska illdåd slog ihjäl alla förstfödda gossebarn i Egypten som inte var av Moses stam.
Återigen visar gud en brist. Den mänsklig gestalten kunde gud inte skapa ur tomma intet, som han skapat jorden. Inte heller kunde han skapa det genom att använda jordens stoft, så som han skapat Adam. Han kunde inte heller ta till den gamla kirurgin och ta någons revben, så som han skapat Eva. Nu behövde guden en kvinna. Kvinnan togs av gud så att hon blev havande.
Gud behövde en kvinna. Kvinnan, som enligt semiters berättelser, lurades av ormen och lurade Adam till syndafallet, att bli likt gud, med kunskap och självmedvetande Denna svekfulla, olydiga del av skapelsen, av Adam gjord, var den som guden använde för att göra något som gud tidigare klarat att skapa ur tomma intet, med hjälp av stoft och med revben.
Det förefaller som om guden blir mindre och mindre allsmäktig, och i tilltagande grad beror på människan, först stoft, sedan revbenet, och slutligen den lättledda och olydiga kvinnan.
För att hålla kvar monoteismens grundlag, att gud är allsmäktig, måste man istället säga att utnyttjandet av stoft, revbenet och kvinnan var ett val av gud, ett frivilligt val som sker utan minsta beroende. Det hävdandet är emellertid inte övertygande. Att använda den varelse som gjort mest ont i hela hans skapelse, kvinnan, är sannerligen inte en manifestation av oberoende, utan av beroende, ett beroende av kvinnans sagolika förmåga att skapa liv.
En förklaring de hällörade har till detta besynnerliga val av bildare av gud bland oss, Immanuel, är att det finns profetior i GT om att messias med namnet Immanuel, fridsfursten, kommer, och är då född av kvinna. Det var således redan förutsett, varför guden höll sig till profetiorna. Men det är ju inte ett fritt val utan är att lyda under profetior. Å andra sidan kan hävdas att profetiorna var förutseende, och det som skulle ske, hade, som i alla förutsägelser, redan skett. Det var guds fria val, som redan fanns förutsagt i profetiorna.
En annan förklaring de hällörade har är att gud vill manifestera sin ohygglig allsmäktiga makt genom att låta sin son komma till genom det svagaste, kvinnan.
En tredje förklaring åberopad av de hällörade, är att gud ärade mannen, genom att han var första människan som fick ge liv åt den andra människan, det andra könet, kvinnan. Sedan ärade han kvinnan, genom att hon fick föda hans son.
Medan ateisten förnöjt konstaterar att gudens allsmäktighet blir mindre och mindre. Ja, snart är väl guden lika svag som en tämligen misslyckad kommunpolitiker från Katrineholm. Ateisten noterar att guden inte ens kunde skydda sitt eget folk från att förgöras i nazisternas gaskammare. I sanning, inte mycket av gud är gud.
Den 9 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin