Ett fall var läraren som på en fråga vilka sökord som kan användas för att finna rasism i texter, gav ordet ’neger’. Det gav förstämning hos fyra studenter, då neger är ett nedsättande ord. Men hur skulle hon ha svarat? Skulle hon säga ’använd n-ordet’? ’N-ordet’ är som bekant det ord de rasister använder som kallar sig antirasister, varför en sökning på ’n-ordet’ hade gett texter författade av de rasister som kallas antirasister, medan sökning på ’neger’’ hade mer sannolikt gett texter författade av de rasister som är rasister.
Lärarens rätta svar när läraren är underkastad cancelkulturen, är ’jag ber att få återkomma till det’, och sedan innerligt hoppas på att alla glömt det till nästa lektionstillfäll..
Att undersöka cancelkulturen, ja att undersöka all form av repression på högskolan, är svårt, för att inte säga omöjligt.
Cancelkulturens effekt är, som all repression som riktas mot yttranden, tystnad. Och tystnad är, per definition, inte möjlig att mäta, är inte möjlig att observera. Tystnaden hörs inte. Den har ingen frekvens. Den har inget uttryck. Den finns genom att den inte har något uttryck. Därför sammanblandas den ofta med det andra som inte finns, det som verkligen inte finns, som likt tystnaden under repression saknar uttryck.
Skillnaden mellan tystnaden från det som verkligen inte finns och tystnaden från det som inte hörs, är potentialiteten. Den tystnad som inte hörs, är det som hade kunnat höras, om inte repressionen fanns.
När ryktet sprids att en lärare, som uppskattats av studenter, blivit förbjuden av rektorn vid Linnéuniversitetet att undervisa på Linnéuniversitetet, kommer det ha någon annan effekt än att läraren inte undervisar? Eller innebär det att anställda på Linnéuniversitetet grunnar över varför läraren blivit utestängd? När de finner ryktet som berättar att skälet till undervisningsförbudet kan vara att läraren inte tigit utan har på sin offentliga blogg dragit Linnéuniversitetets politiska aktivism i skam och vanära? Med det ryktet som grund kan man som anställd dra slutsatsen att man inte bör uttrycka sig om Linnéuniversitetets aktivism. Man bör, oaktat vad man har att säga, vara tyst. Tystnaden som hörsamheten till detta rykte ger, kan inte observeras.
Om anställda på Högskolan Kristianstad tolkade att en lärares avskiljande från sin anställning på högskolan kunde vara relaterat till lärarens offentliga avståndstagande från högskolans lednings beslut att göra ekonomprogrammen till en megafon för FN:s hållbarhetspolitik, skulle det då innebära att de, naturligen, om de saknade intressanta andra anställningsalternativ, drog sig för att kritisera ledningens beslut, kanske inte enbart megafonbeslutet, utan även andra beslut? Frånvaron av kritik, tystnaden, går ej att förstå som frånvaro av kritik, ty tystnande kan ju vara frånvaro av ljudlig kritik. Tystnad kan vara en funktion av tillfredsställelse, men också av dess motsats, repression.
Tystnad som följer av repression kan inte höras. Cancelkulturens värsta effekt, tystnaden, är därför oerhört svår att undersöka. Det är därför varje minsta misstanke om cancelkultur eller repression måste slåss ner, hårt och bestämt, på det att universitetet inte är tyst.
Free University of Scania tillkom när grundaren fick erfara den hårdast effekten av repression, avskiljande från tjänst. Därför har Free University of Scania som motto, Upplysningens motto, Sapere aude, våga tänka, med det avgörande tillägget, vunnet genom erfarenhet från svenska högskolors repression, dicere aude, våga tala.
När du inte hör något, kan det bero på att det inte finns något att höra. Men det kan också bero på att det finns någon som vill att du inte skall höra. När någon inte säger något, kan det bero på att den intet har att säga, eller att den är en medlöpare som tiger.
Den 2 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin