I dag ägnar sig domstolar åt att döma de muslimska fascister som våldförde sig mot polisen under den muslimska fascismens utbrott i påskas. Polisen ägnar just nu mycket tid åt att granska foton och filmer för att lagsöka fler. Några är redan dömda till långa fängelsestraff. Det är till 100% ett invandrarrelaterat problem.
Socialtjänsten är utsatt för hat, men också för direkta hot, med referens till att socialtjänsten skulle stjäla barn. Det är ett till 100% invandrarrelaterat problem.
Det diskuteras om oskuldsoperationer och oskuldskontroller, och om möjlig lagstiftning mot det. Det är ett till 100% invandrarrelaterat problem.
Och slutligen, min egen käpphäst, sjukhus och apotek har idag oerhört många arbetare som bär på symboler för sin världsåskådning, något som strider mot en tidigare svensk tradition hur man som arbetare uppför sig på en svensk arbetsplats.
Vi har idag i Sverige oerhört många problem, och en del som är omfattande problem, som kan hänföras till invandringen och invandrarna, med deras sätt att agera och deras kultur. Vi har som reaktion på det fått ett parti, SD, som specialiserat sig på att uppmärksamma problemen som invandringen och invandrarna medför. Medan andra partier gapat sig hesa om lika värde och berikning, har svenska folket till 20% reagerat på problemen, och gett SD ett stort 20-procentigt genomslag.
Baksidan på denna reaktion är att SD är ett politiskt parti som inte enbart uppmärksammar invandringens problem, utan som också föreslår politisk handling. Det är ett nationalistiskt parti. T ex föreslår de i dagarna att den demokratiska processen, att riksdagens talman föreslår regeringsbildare, skall förändras till en nattstånden process, där monarken skall driva regeringsbildningen. De föreslår en manifestation av unken nationalism genom en litterär kanon, där förmodat högsvenska romaner och dikter skall förekomma.
SD har onekligen gjort Sverige en tjänst genom att under lång tid och ihålligt, trots nästan politisk förföljelse, uppmärksammat problemen med invandringen och med invandrarna. Men de lösningar de ser på problemen har de ruvat på, och först nu kommer de upp till ytan. Sannolikt har medborgarna lagt sin röst på deras förmåga att uppmärksamma problemen, men inte på deras lösningar.
När de nu fått makt, inte p g a sina lösningar, utan på sin förmåga att poängtera problemen, står vi inför risken att lösningar, som väljarna inte röstat på, blir genomförda.
Det är onekligen en demokratisk paradox, att ett parti kan genomföra politik som inte fått väljarnas stöd, genom att de kommit till makten genom att uppmärksamma problemen.
Den 1 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin