I boken ’Februari 33’, av Uwe Wittstock, återges hur en viktig del av den tyska demokratin, litteraturen och teatern, drabbas under den korta tid som gick från att Hitler blev kansler 30 januari 1933, till att diktaturen reellt etablerades efter Riksdagshusbranden den 28 februari. Man får läsa om hur kulturpersonligheter kände av stigande förtryck, där många flydde, medan andra slog bort händelserna med att Hitler är försvunnen om 6 månader.
Boken rekommenderas då den återger en dramatisk del av Tysklands historia, där man känner den ökande repressionen in på bara skinnet. Men också förstår de som blundar eller inte ser riskerna.
Det är en bok för idag, så att vi kan öva oss på att se riskerna.
Men samtidigt skall man inte förledas tro att Hitler gjorde revolution och förändrade ett demokratiskt samhälle till en diktatur från den 30 januari 1933 till en diktatur den 28 februari.
I boken framkommer det att det var dagligdags strider på gator och torg, med sårade och dödade. Framför allt var det kommunister och nazister som låg i strid med varandra. Våldet fanns på ytan sedan tidigare och det var kommunister och nazister som stod för våldet. Våldsutbrotten efter Hitlers makttillträde ökade förvisso, då nu även polisen började utöva våld, men våldet fanns tidigare.
Med våldet som bakgrund kan man förstå att vanliga tyskar, som varken var kommunister eller nazister, försökte se hur våldet kunde stävjas. Samtidigt hade de sett utvecklingen i det kommunistiska Ryssland, dock ej massmorden av Stalin i det som var Holodomor. Det är inte helt omöjligt att förstå att man röstade på nazisterna, för att slippa våld och slippa kommunistisk diktatur. Tänk på vilka problem vi erfar idag i Sverige, och vad som kan vara lösningen på dem. Vem är vår trojanska häst, likt tyskarnas nazister, som kan omkullkasta allt?
Hitler utlyste nyval vid sitt makttillträde, mot ledande politikers inrådan. Men Hitler hade kommit till makten som minoritetsledare, och hans parti fick blott kanslerposten samt en minister utan portfölj. Resten var blott högerfolk, med von Papen i spetsen. Han, som skulle kontrollera (sic!) Hitler. Hitler hade en svag bas och ville förstärka den, vilket 30 januari endast tycktes kunna gå via demokratins val. Således, en totalitär rörelse använder demokratin för att komma till makten. I dag har vi en totalitär rörelse med många anhängare, islam. Skall vi vara rädda, så som tyskarna inte var rädda för nazisterna?
Dock hade Hitler hjälp av det tidigare odemokratiska Tyskland. Ty Tyskland hade vid Hitlers makttillträde styrts mer med presidentdekret än med beslut av Riksdagen. Det hade blivit en vana att gå till President Hindenburg med dekret, som han undertecknade, än att ta demokratisk strid i Riksdagen. Några år innan Hitlers övertagande hade demokratin gett vika för en presidentmakt genom dekret. SD:s förslag om att kungen skall föreslå statsminister är långt från presidentdekret, men det är ett steg i den riktningen.
Den 27 februari började riksdagshuset brinna, sannolikt p g a en holländsk kommunist. På ett för historien absurt sätt, lyckades en brand i en demokratisk institution, Riksdagen, som blivit en marionett under några år, ge Hitler möjligheter att öka repressionen, där ökningen gick med turbofart. Ja, den gick med sådan hastighet att man lätt kan inbilla sig att listorna över personer som skulle fängslas och forslas till de nyuppförda koncentrationslägren, redan fanns tillgängliga. Demokratins förfall hade pågått under några år, och fick bara raketfart den där sista månaderna i februari och mars 1933.
Tisdagen den 28 februari informerar Hitler först, på morgonen, samlingsregeringen om två nödförordningar. Därefter lämnas de till Hindenburg för undertecknande. Presidenten undertecknar de två dekreten: Rikspresidentens förordning till skydd för folk och stat, samt Förordning mot förräderi av det tyska folket och högförrädiska stämplingar. Genom den andra förordningen leder vissa politiska brott till dödsstraff. Genom den första avskaffas grundläggande rättigheter, som yttrande- press- förenings- mötesfriheter m fl.
Notera att det är den folkvalda presidenten, som genom ett icke-demokratiskt instrument, som använts flitigt tidigare, avskaffar demokratin, på inrådan av en demokratiskt vald och tillsatt samlingsregering. På eftermiddagen den 28 februari 1933 etableras diktaturen. Genom en eroderad demokrati, där erosionen skett inom demokratins ramar under några år.
Idag eroderar delar av demokratin på ett synligt sätt, t ex genom angreppen på massmedia och genom angreppen på polisen. Det är de extrema högerkrafterna och de muslimska fascisterna som angriper demokratin. Slagsmålen i Tyskland mellan kommunister och nazister, sker i dag i Sverige, mellan muslimer och poliser.
Men, det finns starka skillnader, som är hoppingivande!
Polisen drar de muslimska fascisterna till tinget, där de får många års fängelse. Och SvT har inte drabbats, om än några ord från statsministern kan tolkas som ett ifrågasättande av SvTs ställning, för att tillmötesgå nationalisterna. Dragqueens höll sin sagostund i Kalmar.
Än finns demokratiska friheter kvar. Till synes starka. Om Tyskland kan visa oss vägen, behövs erosion av demokratin ytterligare några år, innan de två månaderna likt dem i Tyskland kan ske.
Kanske vi skall hålla ögonen öppna den 13 september 2026.
Å andra sidan, den 30 januari 1933 var det för sent. Så en varning den 12 september 2026 kan vara för sent.
Den 5 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin