1914, efter Princips skott i Sarajevo den 28 juni, och förvecklingarna efter skottet, som innebar att Första Världskriget började, gick hypotesen upp i rök.
Röken skingrades emellertid, och med början under 70-talet, med Brandts Sovjetpolitik, och därefter tyskarnas ryssvänliga politik, med ökad handel, var hypotesen återigen i full kraft. Ryssland skulle inlemmas i Europa, bl a genom intensiv handel, speciellt mellan Ryssland och Tyskland, genom politiken ’Wandel durch Handel’.
Den 24 februari 2022 återkom hypotesens rök genom Rysslands attack på Ukraina, med angrepp på Kiev och Kharkiv, m fl orter. Den stolta gasledningen, Nordstream II, som ytterligare skulle förena Ryssland och Tyskland på ett magnifikt sätt, kopplades aldrig på, och bägge gasledningar sprängdes i ett misstänkt sabotage den 27 september 2022. Europa övergav tanken på handel som vänskap och avbröt i stort sett all handel med Ryssland.
Varför glömdes insikterna från 1914 bort, att handel inte är ett verksamt medel mot krig?
Den 30 september 1938 ingicks ett avtal i München mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien, där Tjeckoslovakien fick lämna den gamla tyska landsdelen Sudetlandet till Tyskland. Chamberlain återvände i triumf till London och förkunnade ’Fred i vår tid’. Någon vecka senare hade Polens landshunger realiserats och Polen ockuperade andra delar av Tjeckoslovakien. Knappt ett år senare började Andra Världskriget genom att Tyskland invaderade Polen, tätt följt av Sovjetunionens angrepp på Polen den 17 september 1939.
Fördrag är blott papper.
I Budapest 1994 ingicks ett fördrag där Ukraina överlämnade det forna sovjetunionens kärnvapen till Ryssland i utbyte mot en fördragstext där Ryssland, Storbritannien och USA garanterade Ukraina sina gränser.
I mars 2014 invaderade Ryssland, under beteckningen ’gröna män’, Krim, med liknande principiella argument som tyskarna hade om Sudetlandet, att det var ryskt land och beboddes av ryssar. Samtidigt började konflikten i Donbass, även där med ’gröna män’. Europa agerade diplomatiskt och ett avtal, Minsk II, undertecknades, som skulle innebära ökat självstyre för Donbass. Ingen tycktes minnas papperna från Budapest. Minnet av Budapestfördraget 1994 hade bleknat.
Den 24 februari 2022 besatte ryska trupper Donbass och började rulla söderut. Budapest och Minsk var bortglömt.
Varför glömdes insikterna från 1938 bort, att aggressiva länders landanspråk inte kan lösas med avtal, där man garanterar gränser, där man avträder landmassor, eller som i Minskavtalets fall, att landmassan ges ökat självstyre?
Det finns ett mantra avseende Förintelsen, att vi aldrig får glömma. Men glömska tycks vara det bestående. Kanske man glömde under devisen, som Hegel nämnde, att det enda vi lär av historien är att vi inte lär oss? Kanske man glömde med hänvisning till att varje historisk situation är unik? Kanske man glömde för att vara tillmötesgående och därmed undvikande av krig?
Idag får ukrainarna betala ett ohyggligt pris för att vi glömde att handel inte hindrar krig och att undfallenhet mot aggressiva staters markhunger inte hindrar krig.
Kanske vi också skall inse att det som gärna kallas fobi, t ex ryssfobi och islamofobi, är välgrundade, rationella rädslor för de onda krafter som finns i de fenomen som fobifobikerna gör sig blinda inför?
Kanske vi har ledtrådar att ta till, som t ex Time Magazines utnämningar av Person of the Year. Hitler blev det 1938, Stalin blev det 1939 och 1942, Khomeini blev det 1979, Bush II blev det 2000 och 2004, och Putin blev det 2007.
Den 8 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin