Mordet har väckt debatt kring om brott begångna av invandrare mot fransmän skall bedömas annorlunda. En som anges som populär filosof, Raphaël Enthoven skriver på Twitter:
”Kampen mot ”francocides” (brott mot fransmän – ett begrepp myntat av Éric Zemmour) skulle förmodligen bli mindre entusiastisk om offret var en svart, fransk muslim och brottslingen en vit, polsk katolik.”
Detta är ett hypotetiskt argument, laddat med en stark outtalad rasistisk premiss, att begreppet ’franskhet’ i debatten rymmer ett dolt antagande, att franskhet utgörs enbart av människor med vit hudfärg och kristna värderingar.
Dådet är som det är, det har sina fakta. Dådet rymmer inga icke-fakta. Om dådet används som fakta i en debatt, då kan man endast använda de fakta som finns i dådet. Man kan inte anföra icke-fakta. Ett hypotetiskt dåd, byggt på hypotetiska fakta, som att gärningspersonen är en vit, katolsk polsk kvinna, och offret är en mörkhyad, ung judisk flicka från Algeriet, går inte att anföra i debatten. Hypotetiska argument, som saknar empirisk grund, innebär att debatten förs i en fördomsfull kontext.
Detta sätt att resonera ser jag ofta hos de högerextrema, som gärna säger: ’Om det hade varit x, då hade det varit annat ljud i skällan’. Det brukar anföras som argument mot de goda, de som lever i skyddade medelklassområden, och som från vinglaset en fredagskväll, uttrycker sitt stöd för ett stort flyktingmottagande. Man insinuerar att samma person, om den bott i ett utanförskapsområde, om den hade fått sin bil bränd och om den fått sin dotter våldtagen, hade haft andra värderingar. En kritik mot värderingen byggd på hypotetiska utsagor.
Kontrafaktiska argument används ibland i den historiska vetenskapen, där man försöker förstå en historisk process utifrån en analys där man antar något som inte inträffat. Vad hade skett om von Papen inte hade kommit med förslaget att göra Hitler till Rikskansler och han själv till vice Rikskansler, där han avsåg att ha kontroll över Hitler? Hade nazismen då försvunnit och en civiliserad konservativ regering hade utvecklat Tyskland till en anständig republik?
Enthoven har ett försåtligt antagande om rasism som kan vara riktigt eller felaktigt, men som är ett kontrafaktisk antagande. Ett sådant antagande kan inte användas för att förstå vad som sker. Det kan blott användas för att förstå vad som hade kunnat ske. Men då världen är en värld av möjligheter, kan många kontrafaktiska antaganden göras, varför utfallen kan vara många. Att basera en debatt på kontrafaktiska antaganden som rymmer implicita rasistiska antaganden, innebär att styra debatten i rasistisk riktning. Enthoven debatterar därför rasistisk, utan att ha grund för sin rasism.
Den 7 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin