​Fascism kan definieras som en lära, med sitt ursprung i den italienska fascismen. En bärande del i fascismen är våldet, där våldet är en metod att genomföra sin politik och att hindra andra från att genomföra sin politik. Begreppet ’fascism’ bör omfatta våldsutövning, vilket omfattar både utförande av våld och hot om våld, som syftar till att hindra andra att yttra och föra sin opinion.

Med den definitionen på fascism har Sverige sett uttryck för fascism. Demonstrationer i början av 1900-talet mötes med våld av polisen. Den främsta statliga fascismen ägde rum i Ådalen 1931, då svensk militär använde dödligt våld mot en fredlig demonstration, där fem personer mördades.

Därefter förekom fascistiska handlingar i publika upplopp, där Göteborgskravallerna 2001 är det främsta, där EU-kritiska och globaliseringsfientliga demonstrationer övergick till våldsamma upplopp, med avsevärda material förluster, och slutligen med en skottskadad demonstrant som hotade poliser med stenkastning. Polisen grep över 500 personer och 38 personer dömes för bl a våldsamt upplopp.

Därefter tycks vänstern i stort sett ha slutat med fascistiska handlingar. Istället fick vi erfara fascismen genom den muslimska fascismen som först riktades mot en person, Lars Vilks och hans konst, när han tecknade en bild av mohammed som en sk rondellhund. Denna fascism hade ett internationellt uttryck genom att muslimska fascister utövade våld och hot om våld gentemot konstnärer som i text och bild kritiserade islam.  

Denna fascism blommade ut i nästa större utbrott av fascistisk handling i Sverige genom de sk påskkravallerna i april 2022, då återigen muslimska fascister försökte hindra en opinionsyttring mot islam genom omfattande stenkastning mot opinionsyttraren, men främst mot poliser. Det rättsliga efterspelet håller fortfarande på, med många fällande fängelsedomar mot fascisterna.

Under 1900-talet har Sverige politiskt dominerats av Socialdemokratin, vilket är en uttalat fredlig, dvs icke-fascistisk, reformistisk politisk kraft, med grund i demokratisk socialism, vilken försöker genomdriva politisk förändring genom politisk debatt och demonstrationer, och genom parlamentariskt agerande. Under 1900-talet bekämpade socialdemokratin fascismen främst med demokratiska medel, men också med åtgärder som gränsar till odemokratiska, t ex i det som kallades IB-affären. Socialdemokraterna kämpade i opinionsarbete mot de fascistiska krafterna som fanns i nazismen och kommunismen.

Med början i 2000-talet har dock socialdemokratins icke-fascism blivit svagare och idag accepterar de, och uttrycker t o m acceptans och respekt för en fascistisk ideologi, islam. Denna tolerans för en ideologi som rymmer fascistiska drag delas med många opinionsbildare i Sverige idag. Värnet av demokrati har därför försvagats i Sverige. Med islams ökande spridning och med den fortsatta starka toleransen för islam bland opinionsbildare och frånvaron av icke-fascism innebär att fascismen rotar sig i Sverige. Det är blott i domstolarna som kampen mot fascism är stark.

​Den 11 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

Den 1 juni 2018 blev jag avskild från min tjänst som professor vid Högskolan Kristianstad, och skulle därefter aldrig återkomma, då sk chefer, från rektor, dekan och prefektliknande chefer på institutionsnivå ansåg att jag inte var en positiv kraft i deras vision. Jag hade kommit till högskolan två år tidigare, för att vara en positiv kraft i högskolans väg till att göra en av Sveriges bästa ekonomutbildningar.

Så kan det gå. När det skiter sig.

I Svenska Dagbladets språkspalt skriver Sara Lövestam om det paradoxala med parishjulet. Den stor åkattraktionen presenterades på världsutställningen i Chicago, som en manifestation av människans ingenjörskonst, med lätt avsikt att bräcka den förra världsutställningens stora monument, det torn som byggdes i Paris och gavs namn efter byggaren Eiffel, Eiffeltornet.

Åkattraktionen blev en succé och gavs namnet, likt Eiffeltornet, efter dess konstruktör, Ferris, varför det på engelska heter Ferris wheel. Men inte i Sverige.

Nästa världsutställning hölls återigen i Paris. Där ville man, återigen, visa sin ingenjörskonst, och denna gång var hjulet 20 meter högre. Detta hjul fick namnet i Sverige efter den plats där det fanns, i Paris, sålunda, Parishjulet. Det namnet har stannat kvar föråkattraktionen. Därför har ett amerikanskt påhitt, i syfte att knäcka Paris, fått namnet Pariserhjul.

Så kan det gå. När det skiter sig.

För 9 månader sedan påbörjade Ryssland den militära operation som skulle vara deras väg tillbaka till det ryska imperiet, där de skulle införliva Ukraina som ett lydrike, utan EU- eller NATO-kopplingar. Idag vimlar det av NATO-vapen i Ukraina och den ukrainska militären får utbildning i NATO-länder. Det forna ryska storfurstendömet Finland har ansökt om att gå med i NATO. Så har också det sedan 200 år alliansfria Sverige gjort. Ryssland är isolerat från väst, och en del unionsstater i Rysslands federation börjar grymta. I dagarna har Ukraina presenterat en drönare som innebär att Moskvaborna bör se sig om efter skyddsrum under Röda Torget.

Så kan det gå. När det skiter sig.

Ofta går det inte som man vill. Ibland går det helt tvärt om. Det skiter sig. Totalt.

​Den 10 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Jag låter alltid en skräddare göra mina kläder. Det är otänkbart att köpa färdigsydda kläder, eftersom de är gjorda för kreti och pleti. De är gjorda för sorts standardmänniska, en 1984-människa.

Jag låter alltid en skomakare göra mina skor. Mina fötter är ju unika och skulle få erfara stor smärta när standardskon, den som är gjord för kreti och pleti, skulle gås in, dvs anpassas till mina unika fötter.

När jag söker boende, är det alltid nybyggt som gäller, antingen nybyggd lägenhet, vilket jag egentligen undviker, eller nybyggt hus. Lägenheten undviker jag helst, då tanken på att min vägg är en annans vägg, att min vägg är en del i kretis och pletis bostad, är svår att uthärda. Jag föredrar ett nytt hus, där min vägg inte är en annans, kreti och pleti, vägg. Det nya tillförsäkrar mig att ingen annan, ingen kreti eller pleti, har lagt sin hand på mina dörrars handtag eller trampat med sina fötter på mitt golv.

När jag köper bil, köper jag alltid en ny. Begagnat innebär ju att någon annan, kreti och pleti, har använt det som är min bil, har suttit på den stol som jag sitter på.

Min fru måste vara oskuld, på det att inte kreti och pleti förlustat sig med henne.

Skolvalet är oerhört viktigt för mig, på det att mina barn inte skall behöva bilda sig tillsammans med kreti och pleti. Givetvis hade jag ju helst sett att de hade en guvernör som i hemmets avskildhet gav dem den bildning de behöver. Men idag fungerar tyvärr inte utbildningsmarknaden, varför inga guvernörer finns tillgängliga. Men jag söker, ty finansieringen är ju något lättare idag, då staten bistår med en del av kostnaden genom att minska stölden från mig, dvs genom skatteavdrag.

Det som kallas RUT-skatteavdrag, som alltså blott är en minskning av statens stöld från min inkomst, är sannerligen inte tillräckligt för att bekosta min städhjälp, men det innebär att stölden minskar och att jag får möjlighet att betala min hemhjälp med sk vita pengar, dvs som rymmer stölddelen, skatten. Med städhjälp visar jag en sida som på ett sätt är tveksam eftersom det innebär att kreti och pleti, dvs städhjälpen, ges tillträde till mitt hus. Men jag har övervunnit den tveksamheten genom att min omgivning hävdar att jag gör samhällsnytta genom att ge polskan både arbete och lön. Samhällsnyttan är mig likgiltig, ja, nästan motbjudande, men det ger ett visst behag vid middagarna att få beröm för min uppoffring att bjuda in kreti och pleti i mitt hus.

Den moderna internettiden passar mig väl. Jag beställer självfallet mina varor på nätet, helst för hemleverans, men går inte det, hämtar jag dem vid varuhuset, där jag förvisso riskerar att beblanda mig med kreti och pleti. Men jag slipper i alla fall att gå bland kreti och pleti i varuhuset, för att samla upp mina varor. Uppsamlandet av varor är ju för övrigt ett lågproduktivt och simpelt arbete, varför det inte anstår mig, utan kan lämnas till kreti och pleti.

Köp via internet har också fördelen att man betalar vid sin egen dator. Alternativet, att stå vid en kassa och betala, omgiven av och inför kreti och pleti, är vämjeligt. Mest vämjeligt är att betala kontant, ty då måste jag räcka fram mina sedlar till en person, och sedan få tillbaka växel, från dennes hand, i min hand, med risk för beröring av en kreti och pleti. Bättre då med kortbetalning, även om jag då får använda en kortterminal, som används av kreti och pleti. För att undvika den indirekta beröringen som sker genom att jag måste använda knapparna på terminalen, som kreti och pleti använder, har jag alltid med mig plasthandskar, som jag nogsamt kastar efter användning.

Jag har starka politiska åsikter. De uttrycker jag emellertid enbart här. Att delta i demokratiska val är omöjligt för mig, ty det innebär att beblanda sig med kreti och pleti. Jag kan inte rösta eftersom det innebär att jag måste gå till en vallokal där jag riskerar att andra uppehåller sig, dvs att jag får beblanda mig med kreti och pleti. Rösten kan jag inte heller avge ty den kommer att hamna bland de andra rösterna, kreti och pletis röster. Skulle jag kunna rösta, skulle givetvis min röst blott kunna ges till mig, ty jag kan ju inte rösta på någon annan, någon kreti och pleti. Möjligen skulle jag kunna rösta på Henrik Dorsin, en person som jag sett i ett valtal som jag starkt sympatiserar med (https://www.youtube.com/watch?v=KQ902HiNjfc ).

Kanske det största problem jag har är transporter. Därför är det sällan som jag transporterar mig. Varje gång jag tvingas till transport är en obehaglig upplevelse för mig. Jag transporterar mig förvisso alltid i min nya bil. Men jag tvingas använda vägar som kreti och pleti använder. Jag tvingas anpassa mig till kreti och pleti. För att inte drabbas av den diktatoriska statens repression, tvingas jag köra på höger sida, hålla hastighetsförtryckslagarna, måste stanna vid rött ljus för att släppa fram kreti och pleti, och, när jag drabbas av att det inte finns motorväg, tvingas köra bakom kreti och pleti.

Medan jag, som du lägger märke till här, använder det påtvingade samhälleliga språket på denna blogg, som kreti och pleti använder, svenska, så använder jag givetvis mitt eget språk i mitt hem, Sven-Olofska.

Jag hade hellre levt utan samhället, det som består av kreti och pleti, i en sann värld av valfrihet, där man kan välja bort kreti och pleti.

​Den 9 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Idag kan det vara svårt att förstå hur totalitär den kristna kyrkan och dess potentater har varit. De försöker förvisso hålla kvar så mycket som möjligt, eftersom kristendomen, likt de andra semitiska religionerna, har totalitära böjelser. Men de har lyckligtvis fått dra sig tillbaka. Idag har de t o m fått ändra sina dogmer och agerar idag mot vad deras heliga text säger. Det profana samhället har vunnit mycket. Men inte tillräckligt.

Under högmedeltiden, cirka år 1000 och framåt, etablerades den totalitära kristna tron och dess organisation i Sverige. Den blev totalitär genom att penetrera hart när allt i en människas liv.

Arkitektur: Kyrkor byggdes överallt, i centrum av byar och samhälle, och var nästan alltid den största byggnaden. De hade blott konkurrens från aristokratins slott, men dessa var främst lokaliserade ut i bygderna. Det var först under 1800-talet, med järnvägen och dess magnifika järnvägsstationer, som den väldiga kyrkan i centrum fick konkurrens.

Konsten. De kristna, genom att kontrollera de rika, aristokratin och staten, erbjöd konstnärer en utkomst, om och endast om de förhärligade kristendomen. Därför domineras konsten, dvs målningar, skulpturer, musik och sång, av de kristna. Återigen blott med en aning konkurrens från adeln, som lät sina beroende konstnärer även göra mer profan konst, som porträtt av dem och hyllningsmässor till sig själva.

Initieringsriter: De kristna skapade en mängd initieringsriter som omfamnade en människas liv. Lustigt nog var de kristna inte närvarande vid människans främsta initiering, dvs vid födelsen. Men snabbt kom de totalitära på plats med sk nöddop, om barnet inte skulle överleva. Men därefter etablerade sig de kristna i människornas olika transformationer, där de initierades genom dop, konfirmation, giftermål och begravning. Blott de årliga födelsedagarna blev någorlunda fredade av de kristna. Med ett undantag. När välbeställda äldre fyllde år, kunde den totalitäre komma på besök. Inte helt utan den giriges baktanke om testamenterade tillgångar. Idag har de kristna fortfarande grepp om dessa riter. T ex har de vigselrätt, vilket är befängt i en modern profan stat, att en församling av vidskepliga har rätt att skapa kontrakt mellan individer med statliga implikationer. 

Samhälleliga ceremonier: Av och till har en kyrkopotentat haft uppgiften att, under pompa och ståt, långt från Jesus förkunnelse, sätta kronan på kungens huvud. T o m idag går Riksdagens ledamöter till en protestantisk kyrka efter Riksdagens högtidliga öppnande, för att där höra de vidspeligas tal och genomföra böner till den osynliga kompisen.

Skola: I många fall var det kyrkan som började med utbildning och skola. Man gav läsekonst till folket, inte för att de skulle bilda sig om något gudlöst, utan tvärtom, för att de skulle kunna läsa Luthers katekes, och genom repetition och husförhör skulle de internalisera kyrkans budskap. I skolorna förekom psalmsång och bön vid skoldagens start så långt in i modern tid som på 60-talet. 1960-talet!

Befolkningsövervakning: Landet var indelat i församlingar, där varje församlingsföreträdare, dvs prästen, förde bok över varje invånare, där initieringsriterna bokfördes, där ut- och inflyttning bokfördes, och där det t o m fördes bok över den idag återvändande vandeln.

Till allt detta totalitära i samhället, som omger individen, kommer de kristnas totalitära, helt omfattande föreställning, t ex uttryckt i Matteus 6:6-8: ”Nej, när du ber, gå då in i ett rum för dig själv och stäng dörren. Sedan kan du be till din Far som är i det fördolda. Han ser dig och kommer att belöna dig. När ni ber, säg inte samma sak om och om igen som människor i andra nationer gör. De tror att de ska bli bönhörda bara för att de använder många ord. Gör inte som de. Er Far vet ju vad ni behöver redan innan ni ber om det.”

Så skapar man ett överlägset totalitärt förtryck av människan.

För människans frihets skull måste vi avlöva de kristna deras totalitära möjligheter, och förhindra att de åter etableras genom den nya totalitära rörelsen som kommit till Sverige, islam.

​Den 8 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

Jag har i denna blogg tidigare hävdat att betyg från tidigare utbildning, ja t o m urvalstester inför utbildningar, kanske inte är de bästa indikatorerna på en individs förmåga att klara en utbildning, och föreslog i stället en fri början på en utbildning, och därefter en hård och tydlig selektion utifrån prestation på den aktuell utbildningen.

Men en kritisk och god vän framförde synpunkten att selektionen inte stannar där, ty vad säger att goda betyg på, t ex en universitetsutbildning, gör studenten oerhört framgångsrik i sitt yrkesval? Predicerar avgångsbetyget på en utbildning, t ex ekonomprogrammet, hur lyckad ekonomen blir som ekonom i arbetslivet?

Akademisk utbildning har, minst, tre mål: att skapa kritiskt tänkande individer, att skapa individer med relevanta kunskaper i ett område, och att selektera individer. Det är det sista målet som min kritiske vän undrar över. Är de som klarar en utbildning, som lyckas i selekteringen som utförs av högskolan, goda yrkespersoner i det område som de fått sin utbildning i?

Man kan tänka sig en stor undersökning, där man granskar alla de som påbörjat en utbildning, t ex i ekonomprogrammet. Vad sker med dem som lämnar eller som får lämna utbildningen innan den är färdig? Vad sker med dem som lämnar en utbildning, med olika betyg? Och, inte minst, vad sker med de personer som lämnar en utbildning från en specifik skola? Vi tror oss veta att ekonomer som lämnar den prestigefyllda utbildningen från Handelshögskolan i Stockholm får mer framskjutna positioner i företag och andra organisationer, än de som lämnar utbildningen från högskolan i, t ex Skövde.

Det goda i en sådan undersökning är att den skulle kunna få fram ett värde på utbildningens value added, dess värdetillförsel.

Sedan kommer förvisso frågan vilket värde som är ett värde? Är en högskola en god högskola om deras studenter når framskjutna, högavlönade arbeten? Ett värde, som jag själv erfarit, är värdet av valfrihet. En utbildning som möjliggör för individen att med större frihet kunna välja sin framtida väg, kan sägas vara en godare utbildning, än en utbildning som dömer en individ till ett arbete som kan vara högt värderat i samhället, men som inte expanderar individens möjlighet att realisera sina drömmar.

En empirisk grundad kunskap på vad en specifik utbildning ger för värde till den individuella studenten vore därför välkommen kunskap. Både för studenten och för samhället.

​Den 7 januari 2023
​Sven-Olof Yrjö Collin  

​Nuvarande Kronprinsessan Victoria föddes som prinsessa, medan hennes yngre bror, Philip, föddes till kronprins. Riksdagen ändrade grundlagen 6 månader efter Philips födelse, så att tronen ärvs, inte av kön, utan av ålder. Först till tronen vinner. Tronarvingen blev nu Victoria.

Dagens svenska kung, Carl Gustaf, anser att det var fel, och hävdar att det är retroaktiv lagstiftning.
”Att ha lagar som fungerar retroaktivt, det är ju inte klokt, det tycker jag fortfarande.
– Min son prins Carl Philip var född och sedan plötsligt ändrar man så han blir av med det hela. Det är ganska märkligt tycker jag”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kungen-om-tronfoljden-fel-att-andra-i-en-grundlag-retroaktivt

Är detta retroaktiv lagstiftning?

Nej, det är det inte. Retroaktivt hade det varit om Carl Philip hade varit kung, och därefter förlorat positionen, och fått överlämna kronan till Victoria. Så har inte skett. Det som har skett är en förändring av ett löfte, inte av en realitet.

Med kungens resonemang om retroaktivitet avseende löften, inte om realiteter, skulle det vara oerhört svårt att förändra något.

De flesta kvinnor hade inte rösträtt 1920. Kvinnorna fick förändrad rätt att rösta 1921. Alla de kvinnor som då gick att rösta, hade innan lagförändringen saknat rösträtt. Med kungens syn på retroaktiv lagstiftning, skulle den kvinnliga rösträtten blott tillkomma de som föds efter 1921, medan de som levde innan 2021, och såldes saknade en rätt, skulle få behålla den rätten, dvs rätten att inte få rösta.

Ett liknande exempel avser pensionsålder. Från år 2023 gäller att allmän pension kan tas ut från man är 63 år. 2022 tidigare var det 62 år. Den 50-åring, som den 31 december 2022 trodde sig ha rätt till pension när den var 62 år, fick finna sig i att, en dag senare, ha rätt till pension först när den är 63 år. Den skulle kunna hävda retroaktivitet, att det tidigare löftet om pension, motsvarande löftet till Philip om kronan, ändrats i efterhand. Men det är löftet som ändrats, inte realiteten.

Kungen, kronan på staten, statens högste person, säger att grundlagsförändringen var fel. Han kritiserar det han skall försvara, demokratin. Förvisso har han rätt att ha en åsikt. Men bör han inte ha en korrekt åsikt? Och, har han verkligen rätt att ifrågasätta grundlagen, den som ger honom en ryslig massa pengar och resurser och status? Utan grundlagen, som rymmer monarkin, hade kungen fått ha ett vanligt jobb, med en sannolikt högst avsevärd lägre timpenning, och sannolikt med betydligt sämre bostäder.

Detta, med tillägg om vad jag skrev i gårdagens inlägg, att monarkin består av en relativt sysslolös grupp av människor vars enda syfte är att vara familj och att vara synlig, innebär att jag numer, även när det gäller Sverige, är både en principiell och en pragmatisk republikan.

Öppna slotten för folket, avskeda Bernadottefamiljen, låt nuvarande talman, en person som är folkvald genom den representativa demokratin, företräda Sverige. Det gör han med stil, elegans och humor.
https://twitter.com/fouadyoucefi/status/1574333356073967617

Den 6 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Jag ser mig igen en TV-serie, the Crown, som dramatiserar det brittiska kungahuset under Drottning Elisabeth. Två saker värker hela tiden i mitt huvud.

Är det etiskt acceptabelt att skapa TV-dramatik kring människor som lever, där dramatiken förvisso hävdar data från verkligheten, men där många scener säkert inte bara är dramatiseringar av ett verkligt skeende, utan också rena påhitt? Vi får se många personliga samtal mellan personer, som ger oss en känsla av vilka personer de är, men där det finns skäl att tro att de saknar verklighetsgrund. Ingen, förutom de två personerna i samtalet, deltog och noterade, om de numer minns, vad som sades. Ändock återger TV-serien dessa samtal, som om de har skett.

Som tittare är det svårt att ständigt hålla i minne att det är dramatik och inte en dokumentär. Men jag tror att denna gråzon är poängen med TV-serien. Det är det som gör den så uppmärksammad. De hade kunnat göra en TV-serie om ett kungahus i landet Långtbortistan, med vissa likheter och vissa olikheter med kungahuset, för att få fram de effekter som de nu får fram. Men de effekter de får fram kopplar tittaren, inte blott till TV-serien, utan till verklighetens kungafamilj i Storbritannien. Det är det etiska problemet.

Men låt oss säga att, med reservation för att det är en del dramatiserat och en del påhittat, att själva naturen i monarkin, substansen i Kronan, återges till mer än 15% korrekt, dvs att dramatisering och påhitt står för 85%.

Personerna i den kungliga familjen, som de återges i serien, är överlag otrevliga, bortskämda människor, utan kontakt med de som betalar deras lyx, folket. Vad jag ser är en klunga av outbildade människor, med ofattbart stora privilegier, men med en lika ofattbar litenhet av arbetsinsats. Denna oerhörda obalans, parad med en bortskämdhet, där obalansen inte ses eller ens inses, gör mig oerhört upprörd. Kronan är en institution med två uppgifter, att vara en familj som säkerställer nästa generation, så att kronan fortsätter, samt att lysa, dvs att vara bland människor på ett kontrollerat sätt, så att människorna kan få niga och bocka och upprätthålla etiketten. För etikettens skull.

I serien dyker Thatcher upp. En småhandlardotter som arbetat hela livet, långt från de lättjans privilegier som utmärker kungahuset. Kanske har detta skett. Thatcher anmärker, när hon ges en möjlighet att vara gäst på drottningens skotska slott, en ynnest få ges, att hon blir tokig av att intet göra, varpå hon smiter ifrån en jakt, för att sätta sig med regeringspapper. Detta majestätiska ’intet-göromålet’ var en jakt, så oerhört viktig för hela familjen, att alla i familjen deltog. Givetvis med en anställd man som bar vapnet till varje kunglig skytt. Ett groteskt slöseri med tid som hade kunnat ägnas åt något produktivt, både för majestäterna och för de som endast hade arbetet att bära vapnet. Detta intet-görandet smet Thatcher ifrån. Familjemedlemmar noterade smitningen som särpräglad. Men hon gjorde än mer bort sig. Förutom att hon hade en vilja att arbeta, kom de på henne med att sitta på fel stol. Hon satt och arbetade i drottning Viktorias stol, en stol ingen hade suttit i sedan Viktorias tid. Ett fel som nogsamt noterades och kommenterades, i denna familj av ritualer och former. Där tomheten ekar och lättjans trumpeter blåser fanfar.

Det som finns är familjen och dess relationer. Ty kungafamiljen är ett familjeföretag och har en funktion som överglänser alla andra, att reproducera sig. Det skall ske genom att vara familj, varför sådant som otrohet inte fördras så enkelt, medan skilsmässa är otänkbart. En kung får välja mellan att vara kung eller att gifta sig med en person som är skild. En av konungarna står med det valet, och väljer kärleken. Andra i familjen gör val som är mindre romantiska, men som innebär att de får behålla sin lyx och sina privilegier, och att de kan känna sin uppoffrande förträfflighet i att bevara Kronan.

Allt detta hade kunnat få förekomma, om de hade spenderat sina egna pengar och om skådespelet inte hade rört någon annan än dem. Men det är staten som får betala och det är staten som berörs. Av något så otidsenligt att man känner för de som stormade mot denna tomma aristokratiska levnadsstil i Frankrike 1789.

Om det till minst 15% är korrekt, och det faktiskt fortfarande finns, i form av Kung Charles, och med hela klungan av bortskämda familjemedlemmar, som blott ägnar sig åt lyx och att leka familj, med skilsmässor och futtiga familjekonflikter, som vinner enorm massmediabevakning, då finns det blott en slutsats för mig.

Jag har tidigare, avseende det svenska kungahuset, hävdat att jag är, som demokratisk socialist, och därmed en svuren demokrat, en principiell republikan, medan jag är praktisk monarkist, då det ser ut att fungera bra. Idag, under intryck av the Crown, har jag ändrat mig och finner monarki direkt motbjudande i lyx, bortskämda människor och enormt slöseri, med pengar, hus och mänskligt arbete.

Jag är numer både principiell och pragmatisk republikan.

Den 5 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin 

Jomshof, Sverigedemokratisk ordförande i justitieutskottet som kritiserades mycket hårt för att uttalat sig negativt om Solna Tingsrätts domar, där muslimska fascisters (ja, det är min hårda dom över dem, utifrån deras våldsamma agerande, vilket dock inte har stöd i Solna Tingsrätts domar) stenkastning och våldsamma upplopp med anledning av en demonstration mot islam, dömdes till att inte vara våldsamt upplopp eller skadegörelse.

För att kunna bli dömd för ett brott måste man ha begått brottet. Det krävs ett agerande har skett som definieras som brott. Läs här, ett utdrag som blott omfattar den muslimska fascistens agerande, där han gör ett utfall mot den bil som demonstranten befinner sig i. Jag har tagit bort namnen på de involverade och ersatt med kursiverat ord. 

”Vad gäller MF Anonym syns det på filmerna att han först motades bort av en polis och att det, när han sedan kastade i väg den sten som träffade den svarta bil som Demonstrant Anonym färdades i och som orsakade någon form av skada i bilens lack, inte stod annat än några enstaka personer i närheten av honom. Han tycks snarare, om än påverkad av stämningen runtomkring, ha agerat impulsivt helt på egen hand. MF Anonym kan inte sägas ha deltagit i en folksamling. Han kan inte heller sägas ha gått till förenat våld vare sig mot poliser eller polisfordon även om den sten han kastade skadade lacken på den civila polisbil som Demonstrant Anonym färdades i. MF Anonym har dessutom sagt sig vara ovetande om att det var en polisbil som han kastade sten mot. Mot denna bakgrund ska åtalet mot MF Anonym för våldsamt upplopp ogillas. Åklagaren har vid slutförandet av talan anfört att gärningsbeskrivningen även innefattar skadegörelse och att MF Anonym kan dömas för det. Tingsrätten bedömer att även om MF Anonym skulle ha insett att det fanns en risk för att det fordon som Demonstrant Anonym färdades i var ett polisfordon och att han skulle skada ett polisfordon genom att kasta stenen är det inte visat att han med den insikten varit likgiltig inför effekten och skulle ha kastat stenen. Han kan därför inte heller dömas för skadegörelse.” (Solna Tingsrätt, Målnummer B 3942-22 , s.43)

Våldsamt upplopp kräver flera personer. MF Anonym var tydligen inte ansluten till en grupp, varför hans våldsamma beteende mot demonstranten, att kasta en sten mot hans bil, inte var våldsamt upplopp. Att kasta en sten på en bil, som får plåtskada, är inte heller skadegörelse, enligt tingsrätten.

Jag tror att de flesta anser som jag, och kan hålla med Jomshof i sin kritik, främst den som riktas mot lagen, ty jag är inte jurist nog att kunna granska domstolens användning av lagen, att det är märkligt när människor som agerar fascistiskt, dvs utövar våld, kastar sten, mot någon som önskar uttrycka sin åsikt, inte kan dömas för sin fascistiska, odemokratiska handling. Det ingår inte i demokratins arsenal att få påverka en människa genom våld eller det hot om våld som stenkastning kan innebära. Det är något som är typiskt för fascister.  

I det stycke som jag citerat framgår att tingsrätten inte dömer fascistisk handling som olaglig.

I ett annat fall drar och sliter en muslimsk fascist (återigen upprepar jag: så benämnd då han försöker påverka en annan människa med våld) i en fotografs kamera. Fascisten, MF Anonym säger, enligt Tingsrätten, till fotografen ” Annars, jag kommer göra det med våld", "Han filmade min farsa och alla dom hära", "Ge mig din kamera", "Vet du vad som händer nu då", "Du är i Rinkeby nu", "Jo, jag kan hota dig, jag kan hota dig", "Din lilla horunge", "Håll käften". (s. 46). Han frikänns från åtalspunkten försök till stöld då han hävdar att han inte avsåg att stjäla kameran, blott radera bilderna, vilket är ett påstående domstolen inte finner tillräckliga skäl att misstro.

Ett tydligt fascistiskt agerande, att hindra fotografering av ett politiskt skeende genom våldsamheter och hot om ytterligare våld, är inte något agerande som döms i svensk domstol. Att med våld tilltvinga sig en annan människas kamera och radera vad den fotograferat, är ett agerande som går svenska domstolen förbi.

Jag har själv varit utsatt för något liknande, i den Belarusiska diktaturens Minsk, där en vakt, dock utan att hota med våld, bad mig visa de bilder jag tagit på regeringsbyggnaden.

Kanske det är juridiskt korrekt att frikänna från försök till stöld, men det är sannerligen inte i folkdjupet accepterat att en sådan fascistisk handling som blott kan ske i diktaturer skall gå obestraffad.

Domstolen kanske inte kan kritiseras. Kanske den dömt helt korrekt, efter gällande lag och efter åtalspunkterna. Men det är onekligen skrämmande att fascistiskt agerande, dvs att med våld påverka en annans rätt att uttrycka sin mening, på detta sätt synes vara accepterat i Sverige.

Domstolen kan ha gjort helt rätt, men jag tror att jag talar för folkflertalet, att det är helt galet att fascistiskt agerande, dvs hot om våld och utövande av våld i syfte att påverka politiskt opinionsarbete, inte leder till fängelse.

Antingen har domstolen dömt fel, vilket jag hoppas hovrätten visar på, och då skall givetvis domaren och nämndemännen i tingsrätten sättas på juristutbildning, eller så har tingsrätten gjort en korrekt bedömning, varför lagen omedelbart skall ändras så att fascismens våldsamma handlingar, vare sig i politiska eller religiösa kläder, lagförs.

Som demokratisk socialist hävdar jag att fascistiskt agerande måste beivras i Sverige och leda till fängelsestraff och utvisning utan pardon, om brottslingen inte är svensk medborgare.

​Den 4 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

PS Ett tack till dig som sände mig domen. DS

​Två anställda på ett privat HVB-hem har dömts för vållande till annans död. Domstolen ansåg att de, genom att ha en stängd dörr mellan sig och bl a det barn som sedan avvek och drunknade i älven, var ansvariga för barnets död.

Det är emellertid tveksamt om inte en del ansvar, kanske t o m en stor del av ansvaret, skulle ligga på företaget, som gett de anställda en svår arbetssituation, där företaget prioriterat profiten och inte vårdtagarna genom en snål bemanning.

Det senare resonemanget tycks Svenska Dagbladets juristkrönikör, Mårten Schultz, föra ( https://www.svd.se/a/xgJ3ej/marten-schultz-femaring-dog-ovantat-strang-dom-for-anstallda )

Högskolan Kristianstads chefer, rektor, dekan och prefekter, beslutade att ekonomprogrammen skulle utformas utifrån FN:s hållbarhetspolitik. Jag protesterade utifrån min akademiska professionalism och vägrade gå med på det, då mina professionella normer säger att en högskola inte skall bedriva politisk utbildning utan akademisk. Jag stred utifrån min professionalism genom att vägra acceptera att den interna hållbarhetspolitruken skulle ta över delar av min kurs. Jag protesterade utifrån min professionalisms normer genom att vilja ta upp en diskussion om följsamhet mot chefernas diktat i min programgrupp. En diskussion de sk cheferna uttryckligen förbjöd. Slutligen agerade jag genom att i lokaltidningen plädera för den akademiska utbildningen, och mot den ideologiska träningen i hållbarhet. Varvid jag blev avskedad.

Jag tog ställning, tydligt och klart, mot ett agerande som enligt min uppfattning om professionalism var verksamhetsfrämmande. Det var ett professionellt agerande. Som beklagligtvis kostade mig min anställning.

Borde inte de anställda på HVB-hemmet gjort något i samma stil? Borde inte de ha agerat, istället för att resignera och acceptera? Genom att arbeta där, och utan att strida för ökad bemanning, har de accepterat de arbetsvillkor som slutligen ledde till pojkens död. Genom sitt arbete har de accepterat bemanningen och har därför att bära ansvar för bemanningens konsekvenser. Därför är de ansvariga för pojkens död.

Precis lika mycket som att envar anställd på högskolor som inte tar strid för akademisk utbildning, är ansvarig för den ideologiska skolningen, i den mån den förekommer.

Precis som konstaterades i Nürnbergrättegångarna, att lyda order löser ingen från det moraliska ansvaret för den handling som utförs under ordergivning. Även om det är en order, är du ansvarig för ditt agerande. Att lyda  ger inte moralisk absolution.       

I fallet med den döde pojken borde därför ansvaret ha delats, vilket också tycks vara Schultz mening, mellan företaget, som gav ramarna för de anställda, vilka producerade en ohållbar bemanningssituation, och de anställda, som accepterade dessa ramar.

Den 3 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Inom loppet av en halvtimme, för ett tag sedan, hände följande tre saker mig.

Jag stod bakom en äldre man, att döma av håret, invandrare, som försökte få ut en kölapp vid Polisens passavdelning. Han gjorde ett försök, men misslyckades. Han gjorde ytterligare ett försök, men misslyckades. När jag stod där och funderade om jag skulle ingripa, för att slippa stå och vänta på ytterligare misstag, vände han sig om, visade ett dokument om pass, där det stod ett långt nummer, och frågade, med invandrarens ordföljd: 'hur man gör'? Jag tog dokumentet, tryckte på knapparna och fick ut en kölapp. Jag pekade på en tavla med sex rader och nummer och bokstäver, och sade till honom att hans nummer skulle komma upp där. Han tittade en aning förvirrat på tavlan och tackade mig. Strax kom hans nummer upp. Jag klappade honom på axeln och sade att det var hans tur. Kom här, sade jag till honom, och gick till dörren som dolde passexpeditionen. Jag gick in. Han följde efter. Jag pekade på båset som hade hans nummer. Han vände sig om, lyfte högerhanden till hälsning och tack, och gav mig ett stort lättat leende.

När jag 10 minuter senare hade fått mitt internationella ID-kort, gick jag mot ytterdörren. Jag såg att två män närmade sig dörren från utsidan. Mörkhåriga, satta, med aningen orakat ansikte som skulle ha skrämt mig i en mörk gränd. Jag snabbade på mina steg, öppnade dörren och höll upp den för de två. Den första mannen vände sig mot mig, log stort och sade tack, innan han passerade genom dörren.

10 minuter senare satt jag i bilen, hade precis passerat en rondell och hade stannat för en kvinna, som inte hade hunnit till refugen på mitten av vägen. Hon gick med näsan i telefonen och textade uppenbart ett oerhört viktigt meddelande och gick därför sakta. Mitt huvud surrade av irritation. Man skyndar sig på och håller inte på med sitt eget, sin telefon, när någon annan gör något vänligt, tänkte jag. När hon tog steget ut från refugen, i min vägbana, slutade hon texta, höjde hon sitt huvud, vände sig mot mig, fångade min blick, höjde handen till en hälsning, till ett tack, och fyrade av ett leende som blåste bort min irritation och gjorde mig varm i hela kroppen.

Tiden av mitt oerhört värdefulla liv jag lade på vänlighet och hjälpsamhet mot dessa människor var kanske en minut för den förste, 5 sekunder på de andra två, totalt en minut och 10 sekunder förbrukade. Det var kostnaden i samhället för min vänlighet.

Intäkterna av min vänlighet var att en fick möjligheten att komma till luckan, två fick en öppen dörr och en fick fri passage på en väg. Och jag fick tre leenden, som dröjde sig kvar under hela dagen.

Vinst är intäkter minus kostnader. För oss fem personer som var inblandade i min vänlighet blev resultatet totalt sett en vinst för oss alla.

Vänlighet, hjälpsamhet, leende och höjda händer till tack är profitabla handlingar som ger ett generöst och leende samhälle med människor som går med varma kroppar. Trots att det just då var minus fem grader ute.

​Den 2 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Nobelpristagaren i medicin, Paul Nurse, berättar i en artikel om en hemlighet han förvägrades i mer än 50 år. Den kvinna han trott under alla år hade varit hans mor, var i själva verket hans mormor.
https://www.svd.se/a/k62myL/nobelpristagare-paul-nurse-min-egen-genetik-var-en-hemlighet

Hans syster blev gravid när hon var 17 år. Hon var ogift. Hon hade då skickats hemifrån, norrut, där hon födde en son. Hans systers mor, dvs hans mor, åkte upp till systerns norra belägenhet och stannade där ett halvår. Därefter återvände de alla tre. Men nu som en mor med sina två barn. Inte som det var egentligen, En mor, med sin dotter, som förde med sig sin son. Detta blev en hemlighet mellan mor och dotter, som gjorde att sonen trodde att den som i verkligheten var hans mormor, var hans mor, och trodde att den som var hans mor, var hans syster.

Detta skedde i omsorg om både hans syster, dvs hans mor, och om honom. Systern, dvs modern, slapp bli betecknad som ’hora’, som föder barn utanför äktenskapet, och han, sonen, slapp bli kallad ’bastard’, en oren, född utanför äktenskapet.

Allt detta var inte bara accepterat, utan t o m förordnat av den kristna kyrkan. Det är de som varit de starkaste bestraffarna av ’hororna’ och ’bastarderna’.

Det är onekligen märkligt att den kristna kyrkan varit så bestraffande. Maria var ju en ’hora’, ty hon födde ett barn, ’bastarden’ Jesus, utan att vara gift, blott trolovad med Josef, efter att ha blivit informerad av en ängel att gud skulle, oaktat hennes godkännande, befrukta henne, så hon kunde bära fram guds son.

De kristna har, precis som alla semitiska religioner, varit mycket hårda i att kontrollera kvinnans sexualitet. Semiterna är formidabla sexister, som är mer hängivna och ockuperade av sex än porrskådespelare.

Själv har jag bastarder i släkten. Min mormor var bastard, enligt historier jag fått höra. Till råga på allt, med en far och en mor som bägge var bastarder. Och därmed socialt missedda. Att mormors far sedan var speleman, minskade inte det sociala stigmat.

Idag har vi kastat av det mesta av det kristna oket. Mina barn är födda utanför äktenskapet och därmed, enligt de kristna, är de bastarder. Men eftersom de kristna inte längre håller samhället i sin repressiva hand, har mina barn sluppit all form av stigma p g a att de, enligt de kristna, är bastarder.

Men, skall vi verkligen göra det vi inte får göra med Förintelsen, glömma? Skall vi inte minnas och avkräva de kristna två saker?

1. De kristna skall be om ursäkt för allt det lidande deras repression kring utomäktenskapliga barn och sex gett upphov till.
2. De kristna skall visa hur de vaccinerat, hur de tvingat bort de element i den kristna tron och kyrkan som gav upphov till den hemska repressionen. Vi måste ju vara försäkrade att den kristna repressionen inte återkommer.

Innan dessa två saker sker i den kristna kyrkan, är varje ansluten kristen till den kyrkan, ansvarig för de tragedier, för den våndan, för den ångesten, för de hemligheter som tex Nurse berättat om.

Vi skall aldrig glömma. Men vi kan vara förlåtande. Men då måste de kristna visa sig vara värdiga förlåtelsen.

​Den 1 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin