Det är emellertid tveksamt om inte en del ansvar, kanske t o m en stor del av ansvaret, skulle ligga på företaget, som gett de anställda en svår arbetssituation, där företaget prioriterat profiten och inte vårdtagarna genom en snål bemanning.
Det senare resonemanget tycks Svenska Dagbladets juristkrönikör, Mårten Schultz, föra ( https://www.svd.se/a/xgJ3ej/marten-schultz-femaring-dog-ovantat-strang-dom-for-anstallda )
Högskolan Kristianstads chefer, rektor, dekan och prefekter, beslutade att ekonomprogrammen skulle utformas utifrån FN:s hållbarhetspolitik. Jag protesterade utifrån min akademiska professionalism och vägrade gå med på det, då mina professionella normer säger att en högskola inte skall bedriva politisk utbildning utan akademisk. Jag stred utifrån min professionalism genom att vägra acceptera att den interna hållbarhetspolitruken skulle ta över delar av min kurs. Jag protesterade utifrån min professionalisms normer genom att vilja ta upp en diskussion om följsamhet mot chefernas diktat i min programgrupp. En diskussion de sk cheferna uttryckligen förbjöd. Slutligen agerade jag genom att i lokaltidningen plädera för den akademiska utbildningen, och mot den ideologiska träningen i hållbarhet. Varvid jag blev avskedad.
Jag tog ställning, tydligt och klart, mot ett agerande som enligt min uppfattning om professionalism var verksamhetsfrämmande. Det var ett professionellt agerande. Som beklagligtvis kostade mig min anställning.
Borde inte de anställda på HVB-hemmet gjort något i samma stil? Borde inte de ha agerat, istället för att resignera och acceptera? Genom att arbeta där, och utan att strida för ökad bemanning, har de accepterat de arbetsvillkor som slutligen ledde till pojkens död. Genom sitt arbete har de accepterat bemanningen och har därför att bära ansvar för bemanningens konsekvenser. Därför är de ansvariga för pojkens död.
Precis lika mycket som att envar anställd på högskolor som inte tar strid för akademisk utbildning, är ansvarig för den ideologiska skolningen, i den mån den förekommer.
Precis som konstaterades i Nürnbergrättegångarna, att lyda order löser ingen från det moraliska ansvaret för den handling som utförs under ordergivning. Även om det är en order, är du ansvarig för ditt agerande. Att lyda ger inte moralisk absolution.
I fallet med den döde pojken borde därför ansvaret ha delats, vilket också tycks vara Schultz mening, mellan företaget, som gav ramarna för de anställda, vilka producerade en ohållbar bemanningssituation, och de anställda, som accepterade dessa ramar.
Den 3 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin