Jag låter alltid en skomakare göra mina skor. Mina fötter är ju unika och skulle få erfara stor smärta när standardskon, den som är gjord för kreti och pleti, skulle gås in, dvs anpassas till mina unika fötter.
När jag söker boende, är det alltid nybyggt som gäller, antingen nybyggd lägenhet, vilket jag egentligen undviker, eller nybyggt hus. Lägenheten undviker jag helst, då tanken på att min vägg är en annans vägg, att min vägg är en del i kretis och pletis bostad, är svår att uthärda. Jag föredrar ett nytt hus, där min vägg inte är en annans, kreti och pleti, vägg. Det nya tillförsäkrar mig att ingen annan, ingen kreti eller pleti, har lagt sin hand på mina dörrars handtag eller trampat med sina fötter på mitt golv.
När jag köper bil, köper jag alltid en ny. Begagnat innebär ju att någon annan, kreti och pleti, har använt det som är min bil, har suttit på den stol som jag sitter på.
Min fru måste vara oskuld, på det att inte kreti och pleti förlustat sig med henne.
Skolvalet är oerhört viktigt för mig, på det att mina barn inte skall behöva bilda sig tillsammans med kreti och pleti. Givetvis hade jag ju helst sett att de hade en guvernör som i hemmets avskildhet gav dem den bildning de behöver. Men idag fungerar tyvärr inte utbildningsmarknaden, varför inga guvernörer finns tillgängliga. Men jag söker, ty finansieringen är ju något lättare idag, då staten bistår med en del av kostnaden genom att minska stölden från mig, dvs genom skatteavdrag.
Det som kallas RUT-skatteavdrag, som alltså blott är en minskning av statens stöld från min inkomst, är sannerligen inte tillräckligt för att bekosta min städhjälp, men det innebär att stölden minskar och att jag får möjlighet att betala min hemhjälp med sk vita pengar, dvs som rymmer stölddelen, skatten. Med städhjälp visar jag en sida som på ett sätt är tveksam eftersom det innebär att kreti och pleti, dvs städhjälpen, ges tillträde till mitt hus. Men jag har övervunnit den tveksamheten genom att min omgivning hävdar att jag gör samhällsnytta genom att ge polskan både arbete och lön. Samhällsnyttan är mig likgiltig, ja, nästan motbjudande, men det ger ett visst behag vid middagarna att få beröm för min uppoffring att bjuda in kreti och pleti i mitt hus.
Den moderna internettiden passar mig väl. Jag beställer självfallet mina varor på nätet, helst för hemleverans, men går inte det, hämtar jag dem vid varuhuset, där jag förvisso riskerar att beblanda mig med kreti och pleti. Men jag slipper i alla fall att gå bland kreti och pleti i varuhuset, för att samla upp mina varor. Uppsamlandet av varor är ju för övrigt ett lågproduktivt och simpelt arbete, varför det inte anstår mig, utan kan lämnas till kreti och pleti.
Köp via internet har också fördelen att man betalar vid sin egen dator. Alternativet, att stå vid en kassa och betala, omgiven av och inför kreti och pleti, är vämjeligt. Mest vämjeligt är att betala kontant, ty då måste jag räcka fram mina sedlar till en person, och sedan få tillbaka växel, från dennes hand, i min hand, med risk för beröring av en kreti och pleti. Bättre då med kortbetalning, även om jag då får använda en kortterminal, som används av kreti och pleti. För att undvika den indirekta beröringen som sker genom att jag måste använda knapparna på terminalen, som kreti och pleti använder, har jag alltid med mig plasthandskar, som jag nogsamt kastar efter användning.
Jag har starka politiska åsikter. De uttrycker jag emellertid enbart här. Att delta i demokratiska val är omöjligt för mig, ty det innebär att beblanda sig med kreti och pleti. Jag kan inte rösta eftersom det innebär att jag måste gå till en vallokal där jag riskerar att andra uppehåller sig, dvs att jag får beblanda mig med kreti och pleti. Rösten kan jag inte heller avge ty den kommer att hamna bland de andra rösterna, kreti och pletis röster. Skulle jag kunna rösta, skulle givetvis min röst blott kunna ges till mig, ty jag kan ju inte rösta på någon annan, någon kreti och pleti. Möjligen skulle jag kunna rösta på Henrik Dorsin, en person som jag sett i ett valtal som jag starkt sympatiserar med (https://www.youtube.com/watch?v=KQ902HiNjfc ).
Kanske det största problem jag har är transporter. Därför är det sällan som jag transporterar mig. Varje gång jag tvingas till transport är en obehaglig upplevelse för mig. Jag transporterar mig förvisso alltid i min nya bil. Men jag tvingas använda vägar som kreti och pleti använder. Jag tvingas anpassa mig till kreti och pleti. För att inte drabbas av den diktatoriska statens repression, tvingas jag köra på höger sida, hålla hastighetsförtryckslagarna, måste stanna vid rött ljus för att släppa fram kreti och pleti, och, när jag drabbas av att det inte finns motorväg, tvingas köra bakom kreti och pleti.
Medan jag, som du lägger märke till här, använder det påtvingade samhälleliga språket på denna blogg, som kreti och pleti använder, svenska, så använder jag givetvis mitt eget språk i mitt hem, Sven-Olofska.
Jag hade hellre levt utan samhället, det som består av kreti och pleti, i en sann värld av valfrihet, där man kan välja bort kreti och pleti.
Den 9 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin