Låt oss börja med intellektet.
Noa fick ta med sig sju par av de rena djuren och ett par av de orena. Vi vet, lustigt nog, hur stor arken var. I Första Moseboken, kap 6, vers 15 står att den skall vara motsvarande 150 meter x 25 meter x 15 meter, dvs rymma ungefär 40 000 kubikmeter, och golvyta på 8 900 kvadratmeter. Idag uppskattas det att det finns 1.250.000 djurarter. Det betyder att det skulle ha funnits mer än 2.500.000 djur på båten (rätt antal = antal rena djur*14+ antal orena*2). Inklusive Noa och hans familj. Tänk bara att ge dem mat varje dag, vilket de åtta människorna gjorde. Och ge dem vatten. Om vi antar att förråden av mat och vatten förbrukade 1/3 av ytan, då kvarstår cirka 6000 kvadratmeter, vilket ger som mest 0,0024 kvadratmeter åt varje individ, dvs en ruta på en sida på 2,5 centimeter. Trångt, trångt, måtte det ha varit.
Vad åt lejonen under de 7 månader de var i arken? Vad åt myrslokarna? Förbrukade dessa av förråden av myror och andra djur, eller fanns det fler djur, men bara som föda?
Vad hände med alla andras båtar? Varför var det just bara Noaks båt som klarade regnet?
Det torde ha varit svårt att dränka fiskarna, varför alla dess torde ha överlevt. Varför är fiskarna utan den ondska som gav guden skäl att dränka de andra?
Och fåglarna, de som kan flyga och sätta sig på taket på arken. De kunde ju undkomma domen genom att helt sonika bara sitta på arken tak.
Hur kom kängurun till arken? Hur kom pingvinerna till arken. Och inte minst, hur kom de tillbaka?
Hur gick samlandet av djuren till? Bibeln säger att djuren kom till arken. Men vem tror att ett kattdjur frivilligt och på order skulle komma? Det måtte ha tagit lång tid att få in dem i arken. Mer än 2.500.000 individer skulle lastas.
Hur bodde insekterna på båten? De måtte ju ha varit helt instängda ty annars skulle de säkert flyga iväg och förgås.
Varför lät guden och Noak de obehagliga djuren komma på båten, t ex parasiter och råttor?
På arken fanns 8 människor. Noa och hans tre söner. Och de ingifta kvinnorna. Således var det inte bara Noaks kött och blod som fick leva vidare, utan kvinnorna kom från andra familjer. Således fick människosläktet ta med sig fler än de rena och orena djuren. Och, inte minst, kvinnorna var inte av Noaks blod och kött. Enligt vår moderna syn på kvinnan var de således oberoende. Men i den primitiva abrahamitiska kulturen är ju kvinnan antingen blott en funktion av mannen, eller en upprorsmakare.
När man sedan satt fast på berget och det var dags att lasta av djuren, hur gjorde man så att köttätarna inte dödade någon annan på landgången? Gav man icke-köttätarna en dags försprång?
Och vad åt djuren, både vegetarianerna och animalisterna, de första dagarna efter urlastningen? Det fanns inga växter att äta. Och lejonen kunde inte äta något annat djur, ty de hade ju inte hunnit föröka sig.
Nej, det är inte bara lite, utan det är oerhört mycket i berättelsen som gör att man inte ens kan smälla den i huvudet på ett barn utan att barnet inser lögnerna. Men de religiösa, de kan svälja berättelsen.
Men detta är bara komedins uppvärmning. Nu kommer de riktiga frågorna. Nu till moralen.
Vad är det för tankesystem som kan berätta en sådana här fruktansvärd historia? Vad kan den lära, förutom motsatsen till humanitet? Motsatsen till civilisation? Motsats till tanken att du skall älska din nästa, inte såsom dig själv, utan för att den är din nästa.
Normalt brukar vi tycka att man inte skall ligga med nära släktingar och avla barn med släktingar. Det är incest och kan skapa starkt missbildade barn. Genom den svaga variationen som fanns på arken, tillförsäkrade sig guden att nystarten, precis som det verkar ha varit första gången, en omfattande incest. Alla djurarter, och de orena mer än den rena, är resultat av incest.
Men det blir värre.
Hur kunde Noak stå ut med tanken att han fullt medvetet, och med full insikt, skulle låta sina vänner och mer avlägsna släktingar drunkna i floden? De skulle ju inte få komma ombord. Varför gick han inte omkring, uppfylld av ett gott hjärta, och berättade att om de vill rädda sig, skall de också bygga en ark? Nej, han höll det för sig själv. Och lät vänner och avlägsna släktingar dö i floden. Den som accepterar det beteendet, räcker upp en hand.
När floden sedan kom och alla människor simmade runt arken och skrek av dödsångest och bad att få komma upp på båten, hur kunde han stå emot deras ångest och låta dem drunkna? Vad säger detta beteende om honom?
Människosläktet kommer, enligt denna berättelse, från honom. Han som medvetet och med full insikt lät människor omkomma. Vem vill ha en sådan mördare och djupt omoralisk och omänsklig människa som sin urfader?
Jo, de religiösa, de som tillhör de abrahamitiska religionerna accepterar Noak som anfader. Mördaren.
I själva verket var ju floden den första Förintelsen. Och betydligt mer omfattande och obarmhärtig än den senaste Förintelsen, som ju är så ringa i antal mördade människor. Hitler mördade judar och socialister och romer och funktionshandikappade med gas och kulor. guden (med liten bokstav, trots att det är början på en mening, ty inget i världen kan förmå mig att ge det monstret en stor bokstav, inte ens i början på en mening), som de abrahamitiska religiösa tillbeder, förintade en hel mänsklighet.
Muslimer, kristna och judar tillber ett monster som skapade den första Förintelsen. Vad säger det om dessa människor, som berättar historien och som anser att den tillhör deras heliga texter? Att de är intellektuellt och moraliskt svaga?
Öllsjö den 9 mars 2019