Denna utsaga är kraftfull. Den säger att det vi gärna njuter, vår frihet, blott kan finnas om vårt liv är meningslöst. Eller snarare, att vårt liv börjar som meningslöst, och att meningsfullheten, allt efter som den kanske kommer, skapas av oss. Det är vårt sökande efter meningen, som blir det meningsfulla.
Den religiöse, som lever under guden, är ofri, ty meningen med den religiösa personens liv är formulerad och genomdriven av guden. Den religiöse har fått en uppgift som den efter bästa förmåga försöker uppfylla. I kristendomen har dock individen fått ett utrymme som de religiösa gärna kallar frihet, att agera med eller mot guden och dess mening. Dock, om den skulle utnyttja denna frihet mot guden och dess mening, begår individen en synd, vilket är förskräckligt och kommer att bestraffas, som den andra abrahamitiska religionen, islam, så väl beskrivande återger, kommer att vara i det eviga helvetets eldar.
Den religiöse har därför inte någon meningsfull frihet. Den kan antingen välja den mening som gudar ger, eller brinna för evigt. Den kan inte välja meningen, utan blott belöningen i himmelen eller straffet i helvetet.
Den frie väljer dock att utforma sitt liv, efter sina förutsättningar och sin moral. Dessa val kan bottna i individens tro om meningen med dennes liv, samtidigt som valen formar individens mening. Meningen är konstant närvarande, och konstant under prövning och utveckling.
Bildmässigt kan man säga att det finns vägar, med många vägskäl, där individen vandrar. Den har kommit från någonstans, vilket avgjort vilka vägskäl den kan möta, och den blickar framåt, för att göra ett gott val.
De olyckliga, de som finner livet meningslöst, står på vägen och kan inte se slutet på vägen, varför de finner vandringen meningslös. De religiösa har hittat på ett slut, den som guden har pekat ut, och finner vandringen meningsfull, om än stenig och fylld av avsteg, så kallade synder.
Den frie bryr sig däremot inte om slutet på vandringen. Ty då hade den varit dömd till lydnad. Vägarna hade varit utstakade. Det hade varit en vandring utan moral, ty om det finns ett mål, då finns inga avgörande valmöjligheter. Den ofrie vänder sig till boken, den heliga skriften, och läser där kartan som pekar ut vägen den skall vandra.
Den fria människan värderar varje vägval, och genom sin värdering och sitt val, skapar den sin mening. Därför är meningen vår frihet i det meningslösa.
Öllsjö den 2 mars 2019