​I Eskilstuna fick en man på käften för att han inte hade lagt kundpinnen, den som skiljer en kunds varor från en annans kunds varor på bandet till kassörskan, efter sina varor.
https://www.expressen.se/nyheter/saknad-kundpinne-ledde-till-misshandel/

Detta skapade en debatt på flashback, som på morgonen den 20/7 hade 219 inlägg i saken.  
(https://www.flashback.org/t3542921)

Uppenbarligen skapar kundpinnen engagemang, så till den grad att en individ tar till våld mot den som inte använder kundpinnen på det som individen anser är rätt sätt.

Jag är själv engagerad i kundpinnen i så motto att jag har noterat dess skilda användning i Sverige och i Italien. I Sverige hör det till god ton att avsluta sitt uppläggande av sina varor på bandet med att man tar kundpinnen och lägger efter sina varor. Jag tycker det förfarandet är rimligt då kundpinnen underlättar flödet av varor och underlättar för kassören. Kundpinnen ligger oftast nära kassan, varför den är lättast tillgänglig för den som precis lagt upp sina varor.

I Italien, i alla fall där jag handlar, förekommer det sällan att kunderna följer den svenska modellen. Ja, det är t o m så att man inte använder pinnen överhuvudtaget utan väntar med att lägga upp varorna, eller lägger upp dem i omedelbar kontakt med den främre kundens varor, med konsekvens att det kan bli kaotiskt när kundernas varor ligger så nära att de blandas.

För mig, som följer den svenska modellen, innebär det att jag först sträcker mig för att få pinnen, och sedan, när jag lagt upp mina varor, tar ytterligare en pinne för att möjliggöra för nästkommande att lägga upp sina varor.

Obenägenheten att lägga upp kundpinnen kan tas som ett tecken på en kulturell egenhet, där italienaren är sig själv nog och har svag känsla för det gemensamma bästa. Det kan förklara varför det är mer skräp på trottoarerna, att italienare har svårt att organisera köer och att hundrastande italienare först nu börjat inse att de skall ta upp hundens avföring.

Emellertid har jag noterat ett materiellt förhållande som kan förklara obenägenheten att lägga upp kundpinnen. De italienska banden är ofta mycket korta, vilket gör det svårt att lägga upp mer än en kunds varor. Bandet där varorna sedan hamnar efter kassören gjort sitt, är också ofta korta och små, varför det är svårt för kassörskan att påbörja inslagningen av nästa kunds varor innan den förra kunden lagt ner sina varor i sina påsar. Kundpinnen har därför en begränsad nytta i de italienska varuhus jag besöker.

Kundpinnens användande visar därmed hur både kultur, men kanske främst hur materiella förhållanden påverkar människans agerande och människors relation till varandra.

​Den 9 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​I romanen ’En gentleman i Moskva’, av Amor Towles, berättas att i hotellets vinkällare hade bolsjevikerna låtit ta bort alla vinetiketter från flaskorna, och att man numer i restaurangen blott serverade vit eller rött vin, till ett och samma pris. Det vill säga, allt vins lika värde.

Man hade genomdrivet principen om lika värde, att alla var lika, och med priset, att alla var lika värda. Dock kvarhöll man den något rasistiska färgtendensen, att skilja mellan rött och vitt. Men där stannade diskrimineringen. I övrigt gällde allt vins lika värde.

Huvudpersonen i romanen blir aningen bedrövad inför detta tilltag då han hade beställt en Barolo, eftersom det Piemontevinet, om det var vällagrat, skulle gå väl med den maträtt han hade beställt. Nu skulle han förvisso undslippa den förmodat märkliga upplevelsen att dricka vitt vin till sin maträtt, men att få kreti och pleti, utan urskiljning, om än rött, skulle sannolikt innebära en minst lika märklig upplevelse.

Bolsjevikernas princip om lika värde innebar att kunskap om vin spelade ingen roll. Kvaliteter i viner spelade ingen roll. Dess spegling i vinets pris var försvunnet. Och kanske det mest bedrövliga, sammanhanget, dvs vinet och maträtten i ett gemensamt sammanhang där vinet och maträtten samspelar med varandra till stor njutning, var borta.

Idag står alla, förutom de mest högerextrema, bakom bolsjevikernas princip om lika värde. Men de accepterar inte bolsjevikernas enda diskriminering, vita och rött. Det anständiga mänskliga samhället kännetecknas av lika värde, att alla människor är lika värda. Som vinet i vinkällaren.

Men det är ju uppenbart inte sant. En analfabet som bibliotekarie är värdelös i sammanhanget av ett skolbibliotek. Däremot kanske analfabeten har mycket god hand med människor och passar väl som rastvakt på skolan, där kanske en introvert, beläst bibliotekarie är värdelös. Baloro har stort värde i sammanhang med somliga maträtter, men knappast som dessertvin. Människans värde, precis som vinet, bestäms av sammanhanget och dess förmåga.

Om människor hade haft samma värde, likt bolsjevikernas syn på vinet i vinkällaren, hade meritförteckningen eller CV:et varit meningslöst vid anställningsförfarande.

Nu hör jag någon säga att det egentligen inte är lika värde, utan lika värdighet som avses. Alla människor bär på samma värdighet, att vara människa, och har därför rätt till samma respekt, just för att den är människa.

Jag frågade studenter vid en lektion i företagsetik om vem i klassrummet som stod bakom principen om människans lika värdighet. Alla räckte upp handen. Då gav jag dem ett scenario. Du står vid stranden. Ute i havet finns tre män, på samma avstånd från stranden. Du ser att en är Hitler (som jag tog som exempel då jag inte tror att alla studenter vet att Kinas Mao är den största mördaren mänskligheten känner), en är din far och en är en för dig okänd man. När du kastar dig i vattnet för att livrädda, vilken person väljer du? Alla studenter insåg att de hade hamnat i en fälla, men de erkände att de skulle börja med sin far. Min nästa fråga blev: Om du orkar, vilken skulle du ta som nummer två? Samstämmigt blev det den okände mannen. Min sista fråga blev: Om du fortfarande tror dig orka rädda den tredje mannen, Hitler, som du vet står bakom Förintelsen och världskrig, skulle du kasta dig i vattnet och rädda honom, trots att du inser att du därmed kanske möjliggör hans fortsatta mördande? Där fanns det aningen oenighet, ty somliga menade att han var trots allt människa, några menade att man har skyldighet att försöka rädda människoliv, medan andra hävdade att summan av människolivräddade skulle bli större om man lät Hitler drunkna.

Men principen om alla människors värdighet borde leda till att studenter räddade en slumpmässigt vald man, ty alla hade ju exakt samma värdighet.

Om jag hade stått inför två flaskor, en med enkelt Nebbiolovin och en med Barolovin, och kunde blott välja en, då hade jag valt Barolo.

Som människor har vi en skyldighet att hjälpa människor, eftersom alla har en människas värdighet. Men det är rent nys, djupt oärligt och intellektuellt ohederligt att påstå att alla har samma värdighet.

​Den 7 augusti 2034
Sven-Olof Yrjö Collin  

​Swedavia är ett helägt statligt bolag som driver flygplatser. Bolaget deltog på Pridedemonstrationen i Stockholm. När brandbilen som Swedavia hade med i tåget, kom till en bro, där motdemonstranter stod, satte Swedavia på vattensprutan och sprutade vatten på motdemonstranterna.
https://www.youtube.com/watch?v=Ck4EwMfysCc

Så ideologiserat, så våldsamt och så antidemokratiskt har Sverige blivit, att staten begår övergrepp på demonstrationsrättigheten, och beter sig som fascister, som med våld eller hot om våld, påverkar den fria opinionsbildningen.

Motdemonstranterna föreföll inte hota Pridefestivalen. De tycktes inte ens skandera högt, och på så sätt störa Pridedemonstrationen. Swedavias sprutande var därför inte ett sätt att försvara Prides rätt att demonstrera.

Motdemonstranterna var NMR, dvs Nordiska MotståndsRörelsen, vilket är en nazistisk organisation som har avsikten att skapa ett totalitärt styrt Sverige. Som demokrat finns det därför all anledningen att demonstrera mot dem.

Men det finns ingen anledning att agera som deras nazisternas ideologi uttrycker sig ibland, med fascism, så som det statliga bolaget agerade.

I Pridetåget skanderades allas lika värde. Men lika värde omfattade inte nazisterna. De bekämpades med vattensprut.

De kristna förfäktar gyllene regeln, enligt Matteus 7:12: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Pride företräder inte den, då de knappast önskar att nazister skall spruta vatten sprutat på dem.

Kant’s kategoriska imperativ säger att man skall agera enligt en princip som kan upphöjas till allmän lag. Ingen, kanske t o m inte ens Pridedemonstranterna, önskar att deras vattensprutande skall upphöjas till allmän lag, att envar må spruta vatten på demonstranter.

Swedavias agerande är motbjudande utifrån demokratiska och etiska principer.

Det är anmärkningsvärt att ett statligt bolag agerar motbjudande.

Men det är också anmärkningsvärt att det blott uppmärksammades av Aftonbladet med en video, (se länken ovan) men utan kommentarer, utan analyser. Jag har inte funnit något i nyhetsflödet eller i kommentatorstexter som visar en liknande reaktion som min, att det är motbjudande demokratiskt och etiskt. Inte ens extremhögern, som har t ex företrädare i Riks och i Sverigedemokrater, tycks ha reagerat. Att agera motbjudande antidemokratiskt mot motbjudande antidemokrater tycks vara accepterat.

Jag tog mig friheten att kommentera agerandet på Facebook, och fick jag veta vad min synpunkt var värd: https://www.facebook.com/jorgenastonson/posts/pfbid02uWdXRmgD1dfdb4dHbEcCn6uBosQiuaCgXWCE9ppxzhEHLFvdraiTBgKYfB7Roh6ul?comment_id=822943739154639&notif_id=1691348532315990&notif_t=feedback_reaction_generic&ref=notif

Demokratins ideal sitter löst idag i Sverige.

​Den 7 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Idag vill jag påvisa likheterna mellan tre ideologier, kommunismen, nazismen och islam.

Kommunismen är totalitär och har partiet som den högste ledaren. Läran har tillämpats i några länder, med dödlig utgång för många, Holodomor i Sovjet och kulturrevolutionen i Kina. Kommunismen hade många anhängare, speciellt i de länder där kommunismen etablerades. Kommunismen har, trots dess våldsamhet, haft anhängare i Sverige, ja, t o m ett antal politiska partier har skapats kring läran, och har haft viss samhällelig legitimitet. Då utmärktes den av att skapa en mängd olika grenar, som inte sällan behandlade varandra som de värsta fienderna. Den försvann dock med Sovjetunionens fall, varvid partierna försvann eller gjorde tyst avbön från kommunismen. Bland de forna anhängarna finns numer de som erkänner att de hade fel, medan andra muttrar att tanken var god, men något gick fel.

Nazismen är totalitär, med Führern som högste ledaren. Läran har främst tillämpats i Tyskland på 30- och 40-talet, med en mildare variant i dess ursprungsland, Italien och dess fascism. Nazismen hade många anhängare och stort stöd i den tyska befolkningen. Nazismen var dödlig, med Förintelsen och världskrigets härjningar. Nazismen fick inte många anhängare i Sverige och vann aldrig den legitimitet som kommunismen vann. Det bildades ett parti som lades ner 2009. Det finns dock några anhängare kvar, där några använder den våldsamhet som nazismen som ideologi bär.

Islam är totalitär, med guden allah som högste ledaren och mohammed som den störste mänsklige profeten. Läran har tillämpats i många länder, där speciellt dess kvinnoapartheid och dess våldsamhet i form av förtryck och dödande av oliktänkare utmärker sig. Islam har många anhängare i världen. I Sverige var islam utan betydelse, tills invandringen fick fart under 90-talet och formligen briserade under flyktingkrisen på 2010-talet. Likt kommunismen delar den på sig i olika schatteringar, där det finns två stora grupper, sunni och shia, vilka, likt kommunisternas olika grenar, har varandra som de största fienderna. Islam har vunnit stor legitimitet i Sverige, kanske främst för att den har fått religionens frikort och för att dess anhängare, muslimer, betraktas som förfördelade av majoritetssamhället.

Det besynnerliga är att i det svenska samhället, speciellt i opinionen och etablissemanget, förkastas kommunismen och nazismen, delvis med hänvisning till det ideologiska innehållet, med främst med hänvisning till det samhälleliga förtyck och mördande som gått i dess spår, medan islam, med liknande tvivelaktigt ideologiskt innehåll och med liknande ohyggliga samhälleliga konsekvenser, accepteras och respekteras.

Kommunismen, nazismen hade och islam har många anhängare i de länder där de etablerades. Jag tror att de flesta av dessa anhängare var fredliga personer, dvs de tog inte till sig den våldsamhet som finns lagrade i ideologierna. När man idag försöker legitimera islam med hänvisning till alla dess fredliga anhängare, bortser man därför från att även kommunismen och nazismen hade överlag fredliga anhängare.

Däremot hade kommunismen och nazismen, så som islam har idag, ett anhang av anhängare som uttrycker ideologiernas våldsamhet. På gatorna uttryckte och uttrycker främst unga män ideologiernas inneboende våldsamhet. De hade och har också ledare och ledargrupper som tog fasta på vidrigheter i ideologin, vilket möjliggjorde Holodomor och Förintelsen, och det vidriga statsskick som idag finns i Afghanistan, med en mycket frän kvinnoapartheid.

Dessa tre liknar varandra på många sätt, där de har många fredliga anhängare, men där dess våldsamhet kommer till uttryck genom dess samhälleliga inflytande.

Kommunismen och nazismen är numer döda ideologier som med rätta föraktas. Medan islam är en omhuldad ideologi som ges, inte bara acceptans utan även legitimitet, ja t o m respekt, och erhåller finansiellt stöd från svenska staten. Statsministern i Sverige tar inte avstånd från den ideologins ledare, utan t o m sammankallar dem, för att sitta vid ett gemensamt bord.

​Jag tror att respekten för islam i Sverige kommer att ge en mycket hög nota. Likt notan har varit för kommunismen och nazismen, och för de länder där islam etablerats som samhällelig kraft. Redan idag finns det en folkgrupp i Sverige som betalar ett mycket högt pris för islam, de unga flickorna som genom det sk hedersvåldet, som förvisso finns i andra grupperingar, men som är mycket frekvent där islam finns, inte ges den frihet som unga flickor i Sverige har rätt att kräva.
 
Den 6 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​IKO, organisationen som samlar 57 muslimska länder, fördömer Sverige och Danmark, för koranbrännandet i våra länder.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/oic-om-koranbranningarna-fordomer-starkt

Utrikesminister Billström skriver brev till dem, där han försöker gjuta olja över deras upprördhet.
( https://www.svd.se/a/BW2lrw/tobias-billstrom-bjuder-in-till-mote-muslimer-berikar-vart-land )

Finns det någon anledning att lyssna på dessa länder och att visa dem respekt?

Idag vill jag visa vilken civilisationsnivå de muslimska länder befinner sig på. Jag har valt ut fem variabler, som jag anser var och en för sig indikerar grad av civilisationsnivå. Jag vill se i vilken mån dessa muslimska länder 1.) ger människorna en lång livslängd, 2.) de ser till att barn inte dör, 3.) ger sina invånare läs- och skrivkunnighet, 4.) är demokratiska, samt 5.) i vilken mån de har korruption. Samtliga dessa index anser jag vara index som pekar på graden av civilisation hos länderna, där de sammantaget är en indikation på ett utvecklat land, där man tar hand om sin befolkning. 

För att ha något att jämföra med, jämför jag med EU-staterna. Jag hävdar att i den mån muslimska länder har signifikant bättre utfall på dessa variabler, bör man respektera dem och lyssna på dem. I den mån det inte finns signifikanta skillnader, har ingen skäl att lyssna, och i den mån de muslimska länderna har signifikant sämre utfall, är det de som skall respektera och lyssna.  

Förväntad livslängd: De muslimska länderna har medelålder 68,1 år, med standardavvikelse 7,2, medan EU har 79,4, år, med standardavvikelse på 3,6. Det finns en stark signifikant skillnad mellan dessa åldrar (<0,001, med både t-test och Mann-Whitney-test). De muslimska länderna ger således sina medborgare ett signifikant kortare liv än vad EU gör.

Barnadödlighet (andel barn som dör innan de blir 5 år): De muslimska länderna har barnadödlighet på 4,1%, med standardavvikelse på 3,3, medan EU har 0,38%, med standardavvikelse på 0,12. Det finns en stark signifikant skillnad mellan barnadödlighet (<0,001, både t-test och Mann-Whitney-test). De muslimska länderna värnar långt ifrån sina barn i den utsträckning som EU-länderna gör.

Läs- och skrivkunnighet (andel över 15 år som kan läsa och skriva): De muslimska länderna har kunnighet på 75,0%, med standardavvikelse på 23,1, medan EU har 98,7%, med standardavvikelse på 1,5. Det finns en stark signifikant skillnad mellan kunnighet (<0,001, både t-test och Mann-Whitney-test). De muslimska länderna ger inte sin befolkning läs- och skrivkunnighet i den utsträckning som EU-länderna gör.

Demokratiindex (enligt The Economist’s index): De muslimska länderna har, på en 0-10 skala, 3,6, med standardavvikelse på 1,5, medan EU har 7,9, med standardavvikelse på 0,9. Det finns en stark signifikant skillnad mellan grad av demokrati (<0,001, både t-test och Mann-Whitney-test). De muslimska länderna ger inte sin befolkning den grad av demokrati som EU-länderna ger sina invånare.

Korruptionsnivå (enligt Tranparency International): De muslimska länderna, på en skala 0-100, har i genomsnitt 32,3, med standardavvikelse på 11,8, medan EU har 63,7, med standardavvikelse på 14,4. Det finns en stark signifikant skillnad mellan korruption (<0,001, både t-test och Mann-Whitney-test). De muslimska länderna är betydligt mer korrupta än EU-länderna.

I inget av dessa civilisationsindex utmärker sig de muslimska länderna att vara bättre i genomsnitt än EU-länderna. I inget index är de lika. De muslimska länderna är däremot i varje enskilt index markant sämre.

En enkel invändning mot dessa variabler är att de kan sägas återspegla ländernas ekonomier, där EU-ekonomierna är betydligt starkare och rikare än de muslimska länderna. Mot det kan invändas att även den fattige kan satsa på någonting av dessa fem, t ex ed sina begränsade resurser satsa på att värna barnen och därigenom få låg barnadödlighet.

En annan synpunkt rör orsakssamband. Det kan vara så att religionen islam ger relativ fattigdom, vilket ger relativt dåliga mätvärden på mina indikatorer, och därför signifikanta skillnader. Vill man vara oerhört generös mot siffrorna kan man säga att islam inte är i stånd att motverka effekterna av en dålig ekonomi.

Slutsatsen är att utrikesministern borde bjuda in de muslimska länderna och på plats visa hur man bygger ett civilisatorisk gott land, vari ingår att ge religionen en mycket begränsad plats och att ge rätt till folk att uttrycka sig i stort sett hur som helst. Han kan visa på att de länder där man får lov att bränna koranen, Sverige och Danmark, har en förväntad livstid på 83 år, respektive 81,4 år, och en dödlighet bland barn under 5 år på 0,26 respektive 0,36, medan där det är dödsstraff på att lämna islam eller vara ateist, t ex Afghanistan och Iran, har en förväntad livstid på 62 år, respektive 73,9 år, och en dödlighet bland barn under 5 år på 5,8 respektive 1,29.  

Utrikesminister skulle kunna säga till dem att i ett profant där, med möjlighet att bränna koranen, lever folk längre och fler barn överlever, medan där religionen islam är betydande, dör folk i yngre år och många barn får inte fira sin femårsdag.

Länder där man kan bränna koranen skall ha respekt. Det är de länderna som skall utbilda muslimska länder i hur man tar hand om människor.

Det är de muslimska länderna som skall böja sig i respekt mot de profana länderna.

Det är de muslimska länderna som skall lära sig att människor är så oerhört mycket viktigare och större än böcker.

Den 5 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Utrikesminister Tobias Billström har skrivit: ”Under många år har Sverige välkomnat en stor grupp muslimer från många olika länder, en grupp som berikar vårt land”. Han skriver det i ett brev till IKO, organisationen som samlar 57 muslimska länder, i avsikt att gjuta olja över den upprorsstämning hos de muslimska ländernas ledare och andra grupper, som koranbrännandet skapat.
( https://www.svd.se/a/BW2lrw/tobias-billstrom-bjuder-in-till-mote-muslimer-berikar-vart-land )

I brevet klargör han inte vad exakt han menar med ’berikning’ och han hänvisar inte till källan som visar att just gruppen av muslimer står för ’berikning’.

Invandrarpositiva debattörer pekar på en innebörd i begreppet berikning, att det är många invandrare som idag arbetar i sjukvården, kör bussar och tar hand om äldre. Invandrarkritiska tenderar att peka på en negativ berikning, i form av gängvåld, arbetslöshet, social oro och koranupplopp.

Innehållet i berikningsbegreppet är, om man uttrycker sig milt, oklart eller, om man uttrycker sig hårt, tomt. Men det finns ytterligare en otydlighet.

Vad bägge av dessa grupper av debattörer missar är att de oftast avser invandrare, och sällan, förutom i fallet med koranbrännandet, avser den specifika gruppen ’muslimer’.

Om Billströms utsaga att muslimer berikar Sverige skall vara sann, krävs inte endast att han kan visa på undersökningar som visar på olika former av berikning, t ex utförda arbetstimmar, inbetald skatt, utgivna romaner, uppförda pjäser, stå-upp komiker o s v. Det krävs också att dessa undersökningar kan urskilja olika grupper av invandrare, där muslimer identifieras som en grupp, medan andra grupper också identifieras, t ex kristna syrier. Billströms utsaga säger ju inte att invandrare som grupp berikar utan att just den specifika gruppen av invandrare som är muslimer, berikar landet.

Jag har inte stött på en undersökning som diskuterat vad berikning är. Lika lite har jag stött på en undersökning som visar att just en specifik grupp, muslimer, har inneburit berikning för Sverige.

Billström påstår något som vi inte vet. Det är inte en lögn, men det är inte heller en sanning. Det är ett påstående utan grund. Vänligt kan man säga att det är en hypotes eller en förhoppning.

Notera att jag inte påstår att invandrare inte berikar Sverige. Jag är själv åsyna vittne till två berikningar av Sverige, två fantastiska flickor. Men de är inte skapade p g a att föräldrarna är muslimer, utan p g a att de är människor som vill ha barn. Det är inte rimligt att hänvisa existensen av dessa två flickor till mannen och kvinnan som muslimer, utan till dem som människor. Ytterligare ett exempel på berikning är att jag är åsyna vittne till en flykting från Syrien som snart skall disputera i ekonomi. Han är förvisso kristen, men det vore absurt att påstå att det är hans kristenhet som gör att han disputerar. I dessa fall kommer berikningen från att de är människor, och inte från deras olika religiösa hängivenhet.
 
Om man påstår att muslimer berikar, då är det aspekten av att vara muslim, och agera som muslim, men inte som människa, som är det som skall utgöra berikningen.  

Notera mycket noga att det enda jag hävdar är att Billström sannolikt inte har någon som helst grund för sitt påstående att muslimer berikar Sverige. De kanske gör det som människor, men för Billström är det viktiga, att de gör det i kraft av att vara muslimer.

Jag vet inte om muslimer berikar Sverige, men jag vet att människor som agerar som muslimer kräver rätten att bära religiösa symboler på arbetsplatsen, att bli serverade halalslaktat kött, att muslimer går med hängande trötta huvuden under Ramadan och att muslimer kastar sten på poliser. Detta är sannerligen inte berikande, utan raka motsatsen. Billström måste hitta goda exempel på motsatsen, som uppväger mina exempel, så att nettosumman blir berikning.

Till dags dato tror jag, men vet inte, att människornas muslimska aspekt är en kostnad för Sverige, medan människornas aspekt som föräldrar och som doktorer i ekonomi är berikande.

Den 4 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin 

​Låt oss anta att judar, kristna och muslimer har rätt, att det verkligen finns ett väsen som är allomfattande, som skapade himmel och jord och som leder mänskligheten, där väsendet har fått namnen jahve, gud och allah.

Frågan vi måste ställa oss är: Varför valde detta väsen semiterna att bära väsendet och väsendets lära? Av alla folk och människor som har funnits, kineser, indianer i Indien och Amerika, vikingar, romare, etc, så väljer väsendet en mycket begränsad skara, samtliga semiter. Jag tror svaret är semiternas obändiga vilja till underkastelse och lydnad.

Väsendet skapade människan, men när hon, stimulerad av en orm, åt av den frukt som väsendet hade förbjudit människan att äta, fördrevs hon från paradiset. Hon lydde inte, och fick betala priset.

När väsendet senare ser ut över sin skapelse och alla de människor som bebor jorden, var väsendet besviken på mänskligheten. Väsendet beslöt sig då för att mörda alla människor, men ville, trots besvikelsen, bevara människan som art. Väsendet valde då ut Noa, som levde någonstans på eller i närheten av den arabiska halvön, och befallde honom att bygga en ark. Noa valde att lyda väsendet och byggde arken. Han klarade därmed väsendets test, den som de första människorna inte klarade, att lyda.  

Senare valde väsendet ut Abraham, och hans följe, som då levde i nuvarande Irak, att bära väsendets lära. Väsendet testade först om de var lydiga genom att begära att Abraham skulle mörda sin egen son. Abraham visade en stor villighet till det. Gud såg att Abraham lydde och valde därför ut Abraham och hans följe. Kriteriet för väsendets urval, av alla folk och alla människor på jorden som fanns tillgängliga, var återigen semitens villighet att lyda.

Senare ansåg väsendet att det var dags att komma till jorden själv och där förkunna sin lära. Då valde han, återigen, ut folk från Abrahams släkte och på en plats där släktet befann sig, i Israel. Väsendet hade kunnat välja de betydligt mer utvecklade kineserna, eller en stam på amerikanska kontinenten, men måtte ha funnit att de inte kunde föra väsendets talan så bra som judarna. Enligt  Filipperbrevet 2:8 var det ett lyckat val: "Och efter att ha hittats som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja till korsets död." Men inte blott Jesus visade lydnad, utan även den som egentligen skapade kristendomen, Paulus, som lydigt förkunnade väsendets ord. Återigen med Israel som bas, men med mycket resor västerut.

Ytterligare en tid senare valde väsendet ut en annan person, född i Mecka, mohammed, som med hög röst och med starkt våld, spred väsendets lära. Då gavs det namnet islam, som betyder fred med väsendet, här kallad allah, där fred innebär att underkasta sig väsendet, att lyda. Återigen på den arabiska halvön, återigen semiter och återigen med urvalskriteriet: Förmåga och villighet att lyda.

Återigen kan man undra varför väsendet inte valde någon annan människa, som levde på någon annan plats. Väsendets läror fanns ju redan rikligt representerat, genom judendomen och kristendomen på den arabiska halvön, varför en ökad spridning av läran, utan mohammeds krigsfälttåg, hade kunnat ske om tex väsendet hade talat till en ättling till vikingarna, som snart skulle ge sig ut på framgångsrika fälttåg, eller, varför inte på den amerikanska kontinenten, eller bland asiaterna?   

Det tycks som om väsendet sökte efter lydiga människor, de som var villiga att förneka sin mänskliga natur av att vara fria och villigt underkasta sig.

Väsendet har valt ut de som har varit mest benägna till underkastelse. De som mest har förnekat en grund i människans natur, viljan till frihet. Den som ledde Eva att smaka av kunskapens frukt.

Idag begär dessa människor, de som är mest villiga att underkasta sig, att andra människor, som inte bär underkastelse som en karakteristik utan som istället bär frihetens karaktär, att dessa frihetens människor skall underkasta sig den underkastelse som de villigt har underkastat sig.

Jag, som blivit avskedad p g a vägran att lyda och att underkasta mig, accepterar inte denna underkastelse och dess krav på lydnad. De som vill leva i lydnad och underkastelse bör åka till den plats, den arabiska halvön, och de folk, semiterna, som väsendet funnit bäst lämpade för underkastelse.

Jag lyder inte!

Den 3 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Vi går nu genom en samhällsutveckling med koranbrännande i centrum, som i backspegeln kan visa sig ha varit en dynamisk period. Men graden av dynamik och dess inriktning avgörs av samhällsaktörers agerande. Det agerande som görs, måste vara baserat på, både avsikten med agerandet, och grunden för agerandet, dvs vad som skett och vad det visat på. Jag tror att vi kan dra flera lärdomar av skeendet som kan utgöra grund för vidare agerande.

Lärdom 1. Ett ytterst fåtal genomför demonstrationer som skapar skeendet och retar muslimer. Det är inte de som utgör kraften i skeendet. De är blott en knappt synbar gnista som sätter fyr på skeenden. Spekulationer om att främmande makt, t ex Ryssland, ligger bakom, är blott spekulationer utan bevis. 

Lärdom 2. Det svenska etablissemanget odlar en föreställning om religiösa och deras upplevelser, i synnerhet muslimer, som speciellt skyddsvärda. Man skulle kunna kalla det för religionsrasism, att speciellt peka ut en grupp, de religiösa, som svagare och skröpligare än andra. Det svenska etablissemanget stödjer, direkt eller indirekt, via luddiga resonemang, men med bas i religionsrasismen, en inskränkning av yttrandefriheten som innebär rätten att kränka andras föreställningar.   

Lärdom 3. De som ställer sig bakom den yttrandefrihet som vi har, är få och rör sig framför allt på sociala medier, där de utgör dess underground, med en stark förankring i islamfientlighet, dvs religionskritik, eller muslimfientlighet, dvs en form av rasism. Det är således en marginaliserad grupp som värnar en frihetlig inriktning, där den seriösa religionskritiken, nu senast visad genom de våldsamma angreppen på Jomshof, försvinner genom att man betonar den andra delen, rasismen.

Lärdom 4. Medan den formella yttrandefriheten har fått stöd från förvaltningsdomstolarna, har den reella minskat, t ex genom en konstutställning som inte visar vissa verk då det kan väcka muslimsk reaktion. Vad som inte är synligt är den tystnad, dvs att inte använda sig av den formella yttrandefriheten, som kan skapas av etablissemangets starkt fördömande opinionstryck och av den muslimska fascismens potentiella hot om våld.  

Lärdom 5. Religionsfriheten har två sidor, där etablissemanget ställer sig bakom en mycket omfattande religionsfrihet avseende rätt till religion, som innebär att religionen får påverka och delta i samhället, medan den negativa religionsfriheten, dvs rätten till frihet från religion, inte omfamnas av många och är ytterst beskuren. T ex anses muslimska kvinnor ha rätt att demonstrera sin religion genom hijaben på sjukhus, medan ateisten inte anses ha rätt att kräva sjukhus fria från den opinionsyttringen. Rätten till religion övertrumfar rätten till frånvaro av religion.

Lärdom 6. Muslimer i Sverige deltar inte i debatten, förutom ett fåtal, via en liten demonstration mot koranbränning och ett fåtal debattörer som kräver inskränkning av yttrandefriheten. Några gånger ha dock muslimer samlats i fascistiska aktioner där de med våld protesterade. Det våldet kan utgöra en signal om potentialiteten i muslimers agerande.

Lärdom 7. Den muslimska världens ledare och en grupp av fascistiskt lagda, främst unga män, använder koranbrännandet som ett medel för intern sammanhållning. Det är ett enkelt knep, så ofta använt, att skapa intern sammanhållning genom att peka ut en extern fiende. 
Lärdom 8. Det är en lärdom vi fortfarande, med stor rädsla, väntar på. Om detta heta klimat skapar grogrund för muslimsk terror. Blott under en dag, den 29 juli, skrev GP om betongblock som glömts bort, som skydd mot terrorhandlingar, och Aftonbladet tog upp hur man skall tänka om man besöker publika tillställningar. Vaksamhet mot och rädsla för muslimsk terror väcks.
https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/terrorhinder-i-g%C3%B6teborg-har-hamnat-fel-eller-f%C3%B6rsvunnit-1.105928522
https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/polisen-i-g%C3%B6teborg-%C3%B6kar-bev%C3%A4pningen-1.105913390 
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dw06lO/chatta-med-underrattelseexperten-om-sakerhetshotet

Lärdom 9. Andra makter, t ex Ryssland, profiterar och deltar i händelseförloppet, kanske för att misskreditera Sverige eller hela Väst, eller för att så grus i NATO-maskineriet.

Lägger vi samman detta, ser det mörkt ut för människor som jag, islamkritiska, religionskritiska och yttrandefrihetsfundamentalistiska. Som det ser ut nu kommer yttrandefriheten, både den formella och den reella, att inskränkas. Islam kommer att få ökat utrymme i samhället p g a det starka stöd som muslimer får genom koranbrännandet, med grund i religionsrasismen. Försvaret för ett distinkt sekulärt Sverige står idag förvaltningsdomstolarna och en marginaliserad grupp, utan annat politisk inflytande än som förevändning för att skydda islam och muslimer.

Det profana Sverige, som manifesterade sig under 60-talet, med t ex avskaffande av psalmsjungande i skolor, är på tillbakagång, genom religionsrasismen och omsorgen av svenskt säkerhetsläge.

Går det att vända, och hur skall en sådan strategi se ut?

Den fascistiska handlingen, som ligger nära islam och muslimers agerande, är inte tillgänglig för svenskar, ty det ligger inte i svensk mentalitet att agera fascistiskt, förutom hos extrema vänster- och högergrupper.

Den demokratiska socialisten, som är jag, kan endast använde demokratin som medel, vilket stämmer väl med svensk nutida tradition. Vi debatterar, för att skapa en samhällgemensam föreställning och för att genomdriva lagar genom Riksdagen.

Den fråga vi borde debattera är: Vilken plats skall religioner ha i samhället? Därmed kan man undvika den polarisering som religionskritik tenderar att skapa, vilket är en ideologisk debatt, och istället fokusera på en mer praktisk fråga, religionernas plats.

Förvisso rymmer en sådan debatt polarisering, då den profana ståndpunkten är att avgränsa och avskärma religionen från samhället och hänvisa den till hemmet, familjen och kyrkobyggnader, medan de religiösa önskar genomsyra samhället med religionen. T ex borde den profane anse att skolmåltider rymmer blott vegetarisk kost, utan beaktande av t ex halalpåbud, medan den religiöse kräver halal. Den profane borde kräva avsaknad av religiösa symboler, t ex hijab, på offentliga platser som t ex sjukhus och hos statliga instanser, t ex på poliser, medan den religiöse kräver hijabens acceptans. Argument om tolerans använder bägge, då den profane kräver acceptans för ett religiöst fritt rum, medan den religiöse kräver tolerans för religiösa uttryck, även på offentliga platser.

Låt oss därför ha en civiliserad debatt om religionens plats i Sverige och låta demokratin ha sin gång.

​Den 2 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin

​Muslimer och det svenska etablissemanget kräver att man visar sådan respekt för koranen som bok att den inte får brännas. Om det skall vara en meningsfull respekt bör den vara principiell och inte diskriminerande, dvs respekten och brännförbudet skall omfatta alla liknande böcker.

Man hänvisar till att muslimer känner sig kränkta över brännandet och att koranen är en helig bok.

Här tycks finnas fyra principer för respekt, antal personer som har en upplevelse, upplevelsen av kränkthet, vanvördighetshandlingen och helighet.

Antalsprincipen. För mig är Charlotte Brontës bok, ’Jane Eyre’ en av världens främsta böcker. Räcker det med mig för att alla andra skall behandla boken med respekt? Eller finns det ett visst antal personer som krävs för att en bok skall nå respektstatus? Hitlers bok ’Mein Kampf’ hade nått en upplaga på 10 miljoner vid krigets slut. Moas lilla röda har getts ut i mer än en miljard exemplar. Räcker det för respektstatus? Nej, det är orimligt att uppställa ett antal anhängare eller en upplagesiffra för en bok.

Kränkhetsupplevelseprincipen. Människor kan känna sig personligt kränkta om man inte visar respekt till en bok de har kär. Innebär en människas upplevelse av kränkthet att boken skall visas respekt? Om jag upplever en kränkhetskänsla när någon gör något specifikt med boken Jane Eyre som jag upplever som brist på respekt, skall då det görandet, oaktat vad det är, innebära att personen inte får göra det? Praktiskt sett är det ytterst svårt att förutsäga en persons kränkthetsupplevelse, varför den principen är praktiskt omöjlig att tillämpa.

Vanvördighetsprincipen. Människor kan ha specificerat vilken handling som är vanvördig mot boken. Man kan anse det vara vanvördigt att bränna en bok, men man kan anse det vara vanvördigt att läsa Jane Eyre i en bastu. Skall vi då uppställa vissa handlingar som vanvördiga, men andra inte? Och, det viktiga, vem avgör vad som är en vanvördig handling?

Helighetsprincipen. Personer kan anse att boken är helig, som t ex kristna anser bibeln vara helig eftersom guden talar genom den. Jag kan anse att Jane Eyre är helig ty feminismens anda och ande talar i den. Andra kan anse att feminismen inte är en ande, att det är blott vidskeplighet och därför inte kan visas respekt. Det finns ingen gud, varför bibeln inte är guds ord utan blott vidskepliga människors ord. Helighet är ett påfund av anhängarna som andra inte behöver omfattas av då andra kan anse helighet vara vidskeplighet och fantaseri.  

Det tycks som om det är svårt att finna meningsfulla principer. Dock finns det en princip som kan anföras som giltig.

Frihetlighetsprincipen. Den säger att envar behandlar en bok efter eget gottfinnande. Om någon anser att Jane Eyre är en helig bok, som inte får behandlas hur som helst, utan på ett specifikt sätt, är det den personen, och blott den personen, som måste leva efter dessa principer.

Frihetlighetsprincipen hävdar att envar får välja vilket sätt den behandlar boken. Principen att min frihet slutar där den andres börjar, innebär att ingen kan pådyvla en annan något agerande, ty alla är fria att välja sitt agerande. En muslim måste visa vördnad mot koranen eftersom den är en helig bok för muslimer. Men muslimen har ingen rätt att kräva att någon annan som inte är muslim visar den vördnaden mot koranen, ty det är att kräva att den andre skall underordna sig muslimens principer. Det är att kräva underkastelse under muslimernas principer, vilket är ett intolerant och totalitärt krav, som har föga plats i ett civiliserat, demokratiskt och fritt samhälle.

Själv anser jag att man inte skall bränna böcker, utan läsa dem. Men det är min åsikt, som jag inte ens kräver att muslimer följer. Det är min åsikt, skapat utifrån min världsbild och min ideologi, som jag kan hoppas att andra ansluter sig till, men jag kan inte kräva att andra skall följa min åsikt. Ty min frihet slutar där den andres börjar. Vill någon inte läsa koranen, är det den personer som väljer det och jag kan inte kräva att den läser koranen.

Dagens krav från muslimer och det svenska etablissemanget är därför principlöst, och därmed diskriminerande, där man ger företräde för frihetens motsatser, nämligen intolerans och det totalitära.

​Den 1 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin