Politiskt tycks företagiseringen vara i skottlinjen. Företagiseringen hade kunnat vara intressant, om den inneburit att producentkooperativ hade startats. Då hade man fått skolor som leds av den professionella personalen. Men vad som skett är i stället att vinstdrivande aktiebolag har skapats, som tjänat oerhört mycket pengar, och som dragit på sig en hård kritik.
Man hävdar att vinsten dränerar skolan från resurser som annars kommit eleverna till godo. Det är förvisso sant om man blott relaterar till just den skolan. Men, om man relaterar till andra skolor, så kanske en annan skola är dåligt skött, och ger ingen vinst, men också sämre utbildning. Vinsten behöver därför inte stå i motsats till god utbildning.
Däremot är det självklart att vinsten leder till ett agerande där vinsten, inte utbildningens kvalité, är den främsta drivkraften. Utbildningens kvalité, som borde vara mål, blir reducerat till ett medel. Således är det inte resursdräneringen via vinsten, som är vinstskolans akilleshäl, utan just vinstmotivets dominans. Kritikerna, som kanske hävdar att man skall begränsa utdelningen, angriper därför en yttring, men inte en orsak. Det är vinsten som sådan, som måste angripas.
Men det värre problemet i marknadsfieringen är sannolikt inte företagiseringen, utan skolvalet. Ty med skolvalet ges förvisso föräldrar möjlighet till val. Men genom skolvalet skapas också en marknad, där de skolor som vill attrahera elever, för att kunna existera eller för att få vinst, börjar påverka de faktorer som de tror föräldrar reagerar på. Skolvalet leder därför till, inte en kunskapsorientering, utan en kundorientering, där man ger kunden vad den vill ha.
Vad vill kunden ha? Ja, givetvis kunskap, säger alla i kör. Men är det sant? Är det inte mer sant att grundskolan ger förutsättningar för valmöjligheter till gymnasiet, och gymnasiet ger förutsättningar för valmöjlighet till universitetet. Kunden väljer då den skola som ger bäst valmöjligheter i framtiden. Den valmöjligheten beror till stor del på betygen som eleven får i skolan. Det beror mindre på vilken kunskap den får, ty i väldigt få utbildningar konkurrerar eleverna med förmåga och kunskap. Man konkurrerar med betyg.
I en marknad som består av skolval, skall man därför inte förvånas över vad som tycks ha skett, att det blivit en betygsinflation. Det finns inga tecken på att eleverna fått bättre kunskap Snarare finns starka indikationer på att elevernas kunskaper och förmågor har minskat över åren, även om man bortser från de många invandrarna de senare åren.
Ytterst beror en god betygssättning på lärarnas professionalism. Den kan förstärkas på en mängd sätt. Ett nödvändigt sätt, för att få till en rättvis betygssättning, är att reducera marknadsinslagen i så stor utsträckning som är möjligt. Därefter kan man granska i vilken mån vinstorientering är ett problem.
Men att inte fokusera på skolvalet, det som sannolikt driver betygsinflation, är röstfiskeri, till en oerhörd kostnad, nämligen kostnaden för en kunskapsnation.
Den 3 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin