Man kan ha synpunkten att han haft en relation med en anställd. Det framgår inte om han varit överordnad denne. I så fall är det högst olämpligt. Men att förlora sin tjänst p g a det, är en oproportionerlig åtgärd. Först samtalar man med biskopen. Sedan utdelar man en varning. Om biskopen hade varit ihärdig i sin kärleksaffär, hade kanske avsked kunnat övervägas.
Men detta är inte en arbetsrättslig fråga eller en fråga vilken moral man har på jobbet. Det är en fråga om vilken relation biskopen har till sin kallelse, att vara en kristen präst.
Paulus skriver till sin församling i Korinth (1:a Korinthierbrevet, 13:13): ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.”
Det citatet används för att motivera att kyrkan idag inte tillämpar 3:e moseboken, 20:13: ” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”
Homosexualitet är en stor synd och skall straffas med döden. Det är det kristna budskapet. Förlåt, det har varit det kristna budskapet. Över tiden har man mjuknat upp och inte slagit ihjäl den homosexuelle, men väl använt annat straff.
Tills den moderna utvecklingen innebar att man accepterade samhällets moral och förkastade den kristna moralen, och accepterade de homosexuella. Lyckligtvis fanns det en vers som var så otydlig, att den kunde användas för att rättfärdiga den tvära omvändningen, att överge den kristna moralen till förmån för den samhälleliga moralen.
Att vara kristen är att vara opportunist.
Men det bibelstället säger, tämligen klart, att kärleken står över tron. Dock är det bibelstället inte det som åberopas när det gäller biskopen. Istället säger t ex en ledarskribent på en kristen tidning: ” För en biskop ska evangeliet genomsyra allt man gör, det finns egentligen inget privatliv, utan det hänger så nära ihop med tjänsten, och då blir otrohet en allvarlig sak.”
Således sätter man undan Paulus förkunnelse, att kärleken är större än tron. Jag har inte funnit i intervjuerna vad de grundar avskedet på, annat än att det framstår som att det är hans kärlek till två personer, där den ena relationen är en utomäktenskaplig relation, som är skälet. Otrohet är skälet till hans avkragning.
Om det kan vi också läsa i bibeln, t ex i 2:a moseboken. 20:14: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”. Precis som med regleringen mot homosexualitet, upprepas detta några gånger i bibeln.
Varför övertrumfar Paulus starka ord, att störst är kärleken, de upprepande fördömande mot homosexualitet i bibeln, men kan inte förmå att övertrumfa de upprepande fördömandena av otrohet?
Jo, av det enkla skälet att otrohet fortfarande, olikt synen på homosexuella, är något som moraliskt fördöms i samhället. Samhällets moral fördömer otrohet. Därmed fördömer också kyrkan. Det handlar inte det minsta om tron eller om evangelierna, utan om hur samhällets moral är. Ty kyrkans moral är en spegling av samhällets moral.
Att vara kristen är att hålla upp fingret och känna vinden. Att vara kristen är att vara opportunist. Att vara kristen är att vara en moralisk vindflöjel, som följer samhällets vindar. Bibeln är en möjlighet, inte en förkunnelse.
Att vara kristen är att vara hycklare.
Däremot, vill jag hävda, var inte Kristus en hycklare. Han hade vänt sig till ärkebiskopen och de andra biskoparna och sagt: Den av er som är fri från synd kaste förste stenen”. Sedan hade han vänt sig till biskopen och sagt: ”Gå nu och synda inte mer” Varför i herrans namn anförs inte Johannesevangeliet 8:2-11? Kan ärkebiskopen kaste förste stenen eftersom hon är utan synd?
Men den kristna kyrkan bär inte det kristna kärleksbudskapet. Det vågar den inte. Den följer samhällsmoralen. Olikt Kristus, räds den korsfästelsen. Den böjer sig hellre än hävdar tron, att störst av allt är kärleken. Den kristna kyrkan är Petrus, han som förrådde Kristus tre gånger. Varvid tuppen gol. Långt och ihärdigt, för att förkunna förräderiet mot Kristus.
https://www.youtube.com/watch?v=tyzD54G98kI
Den 2 februari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin