Alvesson och Sjöholm hävdade i en DN-artikel att ekonomiprofessorerna är lågpresterande. 10% av professorerna står för 50% av citeringarna, dvs för genomslag i vetenskapssamhället. Än värre var det avseende genomslag i samhället, där blott ett ytterst fåtal av professorerna deltog i kvalificerad kommunikation till samhället, t ex genom debattartiklar på ledande debattsidor…t ex DN Debatt…
Orsaken till denna lättjefulla kår är att för många, icke-kvalificerade har blivit befordrade till professor, oftast genom internbefordran, samt att högskolorna inte ställer krav på relevant prestation.
https://www.dn.se/debatt/professorer-i-ekonomi-gor-inte-skal-for-sin-lon/
Jag har i tidigare blogginlägg hävdat liknande, men där även innefattat alla lärare, inte blott professorerna.
https://doncollin.weebly.com/blogg/medelmatta-och-opportunism-pa-hogskolan-i-medelmattan-och-plikten
https://doncollin.weebly.com/blogg/medelmatta-och-opportunism-pa-hogskolan-ii-opportunisternas-makt
Även om det inte är svårt att kritisera Mats Alvesson, där han fått stor samhällelig spridning av ett begrepp, funktionell dumhet, som onekligen talar väl till oss, men som har ytterst skral vetenskaplig grund, är Alvesson en mycket god professor och kan tjäna som modell för kategorin professor. Han har ett oerhört genomslag i vetenskapssamhället och har inspirerat många doktorander, speciellt i deras metodarbete, samtidigt som han, t ex genom sitt populära begrepp ’funktionell dumhet’, har befrämjat en hälsosam offentlig debatt. På den tiden jag var på samma institution som honom, deltog han också, om än begränsat, i grundutbildningen, vilket också är ett rimligt prestationskrav på en professor. Alvesson är ett professorsföredöme.
En orsak till den sneda prestationsnivån, hävdar de, är professorsbefordran. Ofta görs den med internsökande, vilket öppnar processen för internpolitik och klanvälde. Förvisso skall en befordran föregås av att den sökande granskas av en, två eller kanske t o m tre sakkunniga granskare. Det ger utnämnandet en aura av akademisk legitimitet. Men, den springande punkten, den som jag tror är huvudorsaken till att föga presterande lärare kan bli befordrade, är att de sakkunniga utses av den högskola som skall ge befordran, och där den sökande befinner sig. Det ger en hög risk för att politik och klanagerande får genomslag, där högskolan utser granskare som är positiva till befordran. Ja, man kan t o m i förväg ha hört sig för om den potentiella granskaren ser positivt på en befordran.
Man kan emellertid bryta, eller i alla fall försvåra en sådan politiskt, klanstyrd befordran. Man kan tänka sig en nationell ämnesgrupp som får in ansökan om befordran från en högskola. Denna grupp, som reduceras i antal p g a ev. jävssituationer, utser granskarna, oberoende av högskolan, och kanske med hjälp av en slumpgenerator, som slumpmässigt väljer granskare ur en pool av granskare som hör till den sökandes ämne. Gruppen får in de sakkunnigas bedömning, granskar dessa bedömningar, och, i fall de finner att granskningen inte fyller måttet, utser en ny granskare. Slutligen, när gruppen fått granskningar de är nöjda med, utvärderas dessa och gruppen avger en rekommendation till högskolan.
Det, tror jag, skulle minska antalet klanprofessorer och politiskt tillsatta professorer, och därmed höja prestationsnivån hos professorerna.
Den 8 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Orsaken till denna lättjefulla kår är att för många, icke-kvalificerade har blivit befordrade till professor, oftast genom internbefordran, samt att högskolorna inte ställer krav på relevant prestation.
https://www.dn.se/debatt/professorer-i-ekonomi-gor-inte-skal-for-sin-lon/
Jag har i tidigare blogginlägg hävdat liknande, men där även innefattat alla lärare, inte blott professorerna.
https://doncollin.weebly.com/blogg/medelmatta-och-opportunism-pa-hogskolan-i-medelmattan-och-plikten
https://doncollin.weebly.com/blogg/medelmatta-och-opportunism-pa-hogskolan-ii-opportunisternas-makt
Även om det inte är svårt att kritisera Mats Alvesson, där han fått stor samhällelig spridning av ett begrepp, funktionell dumhet, som onekligen talar väl till oss, men som har ytterst skral vetenskaplig grund, är Alvesson en mycket god professor och kan tjäna som modell för kategorin professor. Han har ett oerhört genomslag i vetenskapssamhället och har inspirerat många doktorander, speciellt i deras metodarbete, samtidigt som han, t ex genom sitt populära begrepp ’funktionell dumhet’, har befrämjat en hälsosam offentlig debatt. På den tiden jag var på samma institution som honom, deltog han också, om än begränsat, i grundutbildningen, vilket också är ett rimligt prestationskrav på en professor. Alvesson är ett professorsföredöme.
En orsak till den sneda prestationsnivån, hävdar de, är professorsbefordran. Ofta görs den med internsökande, vilket öppnar processen för internpolitik och klanvälde. Förvisso skall en befordran föregås av att den sökande granskas av en, två eller kanske t o m tre sakkunniga granskare. Det ger utnämnandet en aura av akademisk legitimitet. Men, den springande punkten, den som jag tror är huvudorsaken till att föga presterande lärare kan bli befordrade, är att de sakkunniga utses av den högskola som skall ge befordran, och där den sökande befinner sig. Det ger en hög risk för att politik och klanagerande får genomslag, där högskolan utser granskare som är positiva till befordran. Ja, man kan t o m i förväg ha hört sig för om den potentiella granskaren ser positivt på en befordran.
Man kan emellertid bryta, eller i alla fall försvåra en sådan politiskt, klanstyrd befordran. Man kan tänka sig en nationell ämnesgrupp som får in ansökan om befordran från en högskola. Denna grupp, som reduceras i antal p g a ev. jävssituationer, utser granskarna, oberoende av högskolan, och kanske med hjälp av en slumpgenerator, som slumpmässigt väljer granskare ur en pool av granskare som hör till den sökandes ämne. Gruppen får in de sakkunnigas bedömning, granskar dessa bedömningar, och, i fall de finner att granskningen inte fyller måttet, utser en ny granskare. Slutligen, när gruppen fått granskningar de är nöjda med, utvärderas dessa och gruppen avger en rekommendation till högskolan.
Det, tror jag, skulle minska antalet klanprofessorer och politiskt tillsatta professorer, och därmed höja prestationsnivån hos professorerna.
Den 8 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
