​Ett bolag blir utkastat från Iran. Deras inflytande på kvinnorna var dåligt, fördärvligt.
Iett land, dominerat av den kvinnofientliga ideologin, islam, vad kan ett företag göra om föranleder regimen att kasta ut dem?

Oriflame var bolaget som kastades ut. De säljer skönhetsmedel, och på ett speciellt sätt.

Förvisso kunde det vara att skönhetsmedel enbart har sin grund i den kvinnliga fåfängan. Men det är nog inget problem för islam, då de ju håller kvinnan som andra-handsfigur.

Förvisso kunde det vara att den kvinnliga fåfänga är delvis motiverad av männens uppmärksamhet. I islam måste ju mannens uppmärksamhet vara riktad till allah, och får bara kollras bort att den kvinna han är gift med. Men hemma går allt an, skönhetsmedel och våldtäkt, så det kan inte ha varit skälet för deras utkastande.

Skälet ligger sannolikt i hur Oriflame organiserar sin försäljning. De har representanter, dvs personer som inte är anställda, men som åtar sig att organisera försäljningen, t ex genom hempartyn.

Det är framför allt kvinnor som blir representanter. Och det är där som problemet uppstår för de som hatar kvinnor.

Om kvinnor organiserar försäljning av Oriflames produkter, då får de erfara och lära sig företagande. Och företagande är sannerligen farligt om det utövas av kvinnor, ty då riskerar kvinnor den känsla som är dem förbjuden, känslan av självständighet.

Om kvinnor samlas för att skärskåda produkterna och välja någon att köpa, då samlas de. Och kvinnor som samlas kan möjligen riskera att prata om annat än produkterna och hur rätt fröjda en man.  Precis som när lantarbetarna samlades för att lyssna på Sträng, vår meste finansminister, såg bönderna risken att de skulle få för sig orimliga saker, som att de hade rättigheter. Precis som med regimen i Iran and deras präster, de som hatar kvinnor. Kvinnor som samlas kan bli ett hot, ty kanske kvinnorna upptäcker att de är individer, och att de kanske kan ha andra rättigheter än att tillfredsställa mannen.

Kvinnor som blir vackrare. Kvinnor som blir företagare. Kvinnor som samlar sig. Fruktansvärt i en muslimsk regim som hatar kvinnor. Oriflame hotade helt enkelt en byggsten, kvinnans underkastelse, i en regim som hatar kvinnor. Och kastades ut.

När jag läste det, köpte jag omedelbart aktier i Oriflame. Skall jag vinna eller förlora pensionspengar, skall det ske i en etisk investering. I ett bolag som är sant feministiskt, som genom sin verksamhet hjälper kvinnor ut ur patriarkatets hjälplöshet.

Den som organiserar kvinnor talar med min röst och får mitt kapital.

Nu läser jag att Oriflame skall köpas ut från börsen och bli privat. Min möjlighet att eventuellt vinna en god pension genom en kraftfull politisk, feministisk handling, stängs. Förvisso kommer de att fortsätta, och förhoppningsvis med sin djupt feministiska affärsmodell. Men jag får inte vara med.

Oriflame, varför överger du mig?

​Öllsjö den   4 juni 2019

Jag är stolt och glad över att ha råkat bli född i ett profant land, där förnuftet och inte vidskepligheten råder. Ja, jag är så stolt och numer, under det angrepp som görs dagligdags på min kultur, så villig att demonstrera för min kultur att jag har ett märke, med ett A för Ateist, som jag skall bära i offentligheten.
 
Men jag inser också att vi, de förnuftiga, har våra heligheter. De kallas tankefriheten och yttrandefriheten. Närhelst dessa heligheter angrips, står vi beredda att försvara våra heligheter.

Så som mannen i följande klipp.
https://www.youtube.com/watch?v=Mb9_PmYrFqQ

Han tar upp Rasmus Paludans demonstration. Rasmus genomför ganska barnsliga demonstrationer mot islam genom att kasta koranen omkring sig. Vi förstår vad han vill säga. Men framför allt förstår vi vad han vill visa. Och han lyckas överdrivet väl.

Pöbeln av muslimer rusar mot honom. Och visar därmed att de inte har samma heligheter som vi andra. De vill förvägra honom hans givna rätt att ge uttryck för vad han känner inför den mest fruktansvärda bok som är skriven.

Men vad värre är, och det som mannen i klippet tar upp, är att de som borde stå upp för våra heligheter, inte gör det. De angriper inte angriparna som stormar mot våra heligheter. De vänder sig mot hans barnsliga demonstration. Genom det, angriper de också det som pöbeln angriper, rätten att yttra sig och att visa sina tankar.

Mannen i klippet visar därmed att politiker och militanta muslimer har en sak gemensamt, att vilja trycka ner yttringar som inte passar de militanta muslimerna. Samtligas agerande innebär ett angrepp på våra heligheter.

Varför gör inte vi som de som blir angripna i sina heligheter? Varför kastar inte vi stenar? Varför bränner inte vi bilar? Varför låter vi dem uttrycka sig med våld, medan vi blott uttrycker oss genom blygsamma handlingar, som ord och jonglerande med koranen?

Jag tror inte Rasmus skulle kasta stenar på militanta muslimer som bränner den danska flaggan.

Det är det som är en del i min stolthet. Att vi uttrycker oss civiliserat, även om vissa har barnsliga uttryck. Vi tar inte till våld, ty det går mot vår helighet, rätten att utan rädsla för våld, få uttrycka sig.

Jag har ingen respekt för den islamitiska kulturen. Jag accepterar den inte. Ty den strider mot min helighet. Och min helighet är bättre än deras helighet, ty min helighet ger ett öppet, civiliserat samhälle, där ingen behöver vara rädd, annat än för att få sin helighet förlöjligad. Vilket vi hoppas görs på ett elegant sätt, så vi kan skratta åt oss själva.

Och notera, det är mitt civiliserade samhälle som tar emot de ociviliserade och bär en dryg kostnad av brända bilar och poliser som skall skydda de som yttrar sig.

​Öllsjö den  2 juni 2019

​Boizenburg ligger i Mecklenburg-Vorpommern, en stad utefter Elbe, floden som har sitt ursprung i Tjeckien och som slutar sitt liv i Nordsjön. Svenskarna har varit där, så klart, under 30-åriga kriget gick de igenom staden 1631. I början av 1900-talet utvecklades kakelproduktion och ett tag var kakelfabiken i staden Europas största. I slutet av Andra Världskriget befriades staden av väst, men flyttades till den sovjetiska zonen p g a vad gubbarna på Jalta hade bestämt. Därför låg staden i den Tyska Demokratiska Republiken (sic!), i länet Schwerin. Efter befrielsen av den sovjetiska ockupationen blev staden en vanlig tysk stad, likt många andra mindre städer.

När vi parkerade bilen vid hotellet sade mannen som hjälpte oss att vi kunde lämna sakerna i bilen.

När vi kom in på hotellet sade de att de hade fritt wifi, så klart, och att det inte fanns lösenord till det.

Staden har ett litet torg och vid en gata, givetvis ett minne av dess forna stortid, ett kakelmuseum.

Vi går på gatorna en måndag kväll kl 19. Gatorna är tomma. Någon enstaka människa går på trottoarerna. Det påminner en del om Kristianstad, där också gatorna är tomma, som om det fanns ett utegångsförbud.  

På jakt efter mat, finner vi tyvärr att den tyska restaurangen är stängd. Är man i Tyskland och är animalist, står ju schnitzel högst på matlistan, helst serverad i ett Gasthaus. Det fanns en restaurang öppen, en grekisk, där de serverade ouzo som fördrink.

En liten släng har även denna stad fått av flyktingvågen. En kvinna med huckle går med en barnvagn, och en ung mörkhyad man med rastaflätor fingrar ensam på sin mobil på torget.

Vid den grekiska restaurangen ligger ett café. De har en lång rad av kannor utanför, och vid ingången finns en pelare där de dekorativt hängt upp kaffekoppar. Som inte är fastgjorda, utan man kan ta den kopp man gillar.

Är detta en borgerlig mardröm, med hårda och tydliga gemensamma normer, där var och en sköter sitt, med respekt för varandras egendom och utsmyckning, eller är det ett idealsamhälle, med gemensamma normer, där man respekterar varandra och varandras utsmyckning?

På restaurangen sitter ett gäng kvinnor i övre medelåldern, med varsitt ouzo-glas, och pratar glatt och engagerat. När de lämnar restaurangen slår några följe, med andra går själva, förmodligen hem.

Kanske det är ett av de bästa tecknen på civilisation och ett värdigt samhälle, hur kvinnorna lever. Är de fria att ta sin snaps, att träffas i glatt gäng och sedan vandra hem, utan minsta rädsla, är det en civiliserad plats. Kan man sedan ha sina porslinskoppar som utsmyckning, utan att låsa dem med kedjor och vajrar, då är även det ett tecken på en värdig plats för människor.

Öllsjö den  1 juni 2019