Det är onekligen en samhällelig paradox, där den samhälleliga dialektiken spelar bägge motsatta krafter, SD och deras motståndare, ett skrattretande spratt. SD är det enda partiet som visar upp en kritisk hållning gentemot islam, och som har den enda politikern på nationell nivå, Richard Jomshof, som vågar säga det som jag alltid säger, att islam är en vedervärdig ideologi. Eftersom SD är invandrarkritisk, det som kallas rasistisk av deras motståndare, tar dessa motståndare avstånd från det som SD hävdar. Därmed befinner sig SD:s motståndare på islams sida, eller något vänliga uttryckt, på muslimernas sida. Effekten av SDs motstånd blir att islam blir omhuldat, vilket just är titeln på boken ’Den omhuldade islamisten’. Att stödja en muslimsk grupp eller organisation blir ett sätt, ett något barnsligt sätt, att göra motstånd mot dessa SD-’rasister’ och samtidigt dölja det under argument att ’främja integrationen’, trots att mången organisation som finansierats av SD:s motståndare har varit islamistiska, dvs motverkar integrationen.
Denna kamp mellan SD och deras belackare, både högerfolk och liberaler, men främst nyvänstern, har således befrämjat islamisterna, dvs den separatistiska, anti-integrativa, våldsamma delen av muslimerna. Tragiskt nog, som också författaren skriver, att de som drabbats mest av islamisternas framfart är inte SD utan de fredliga muslimerna, som fått klädespoliser och beteendepoliser i utanförskapsområdena. Som jag tidigare skrivit om, att de riktigt stora förlorarna är de unga flickorna i utanförskapsområdena, som drabbats fullt ut av den islamiska kvinnoapartheiden
https://doncollin.weebly.com/blogg/skammen-i-botkyrka-i-de-fortryckta-i-sverige ).
Således, de största förlorarna i denna samhällsdialektik har varit de som SD:s motståndare har velat värna, de fredliga, lugna muslimerna som inget hellre vill än i lugn och ro röka en vattenpipa. Opinionen och etablissemanget har vunnit behaget i sin förträfflighet att kämpa mot SD-’rasisterna’, medan SD har vunnit stor framgång genom att få nästan 20% av väljarkåren på sin sida.
Det ytterst tragiska i denna samhälleliga dialektik är till vinnarna hör också de som borde vara jagade med blåslampa, de våldsamma muslimerna, de som brukar kallas islamister. De som förnedrar kvinnorna i utanförskapsområdena. De som mördade 5 människor på Drottninggatan 2017. De som indirekt dödade Lars Vilks. De som skapar avstånd mellan muslimer och majoritetssamhället. De som reste till IS och halshögg människor. De som utförde bland de värsta fascistiska dåden Sverige sett, korankravallerna 2022.
Således, i spänningsfältet mellan SD och deras motståndare har islamisterna, de våldsamma muslimerna, vunnit kraft och de fredliga muslimerna, och än mer, muslimernas flickor, har förlorat mest. Så ser den tragiska samhällsdialektiken ut.
Den 27 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin