En betal-student, dvs en person som inte är EU-medborgare, hade köpt sig en plats på en utbildning på Mälardalens Högskola. Men utbildninen höll inte måttet eftersom den blev underkänd vid Universitetkanslerämbetets granskning. Som vid alla inferiora produkter, begärde hon pengarna tillbaka.
https://www.svd.se/hd-avgor-utlandsk-students-aterbetalningskrav
Nu har Högsta Domstolen konstaterat att produkten de sålde, inte överensstämde med de produktbeskrivningar som getts, och därför skall högskolan gälda sin skuld.
Jag har varit runt i Högskole-Sverige. Jag har sett utomordentliga saker. Jag har sett engagerade lärare som sitter kvar in på kvällskvisten för att förklara för en student skillnaden mellan kostnad, utgift och utbetalning. Jag har sett lärare komma på nya sätt att utvärdera studenters uppfyllande av lärandemålen. Jag har hört studenter säga att det var den värsta, hårdaste kurs de läst, men där de lärde sig mest.
Men jag har också sett kursupplägg som inte ens är roliga, än mindre lämpliga i en verklig akademisk utbildning. Jag har varit på högskolor där jag tyckt att man skulle riva upp järnvägsspåren, så ingen student kunde komma till skolan. Jag har sett kurser där lärarna inte kunde uppfylla de lärandemål man satt upp för studenterna. Lika lite klarade lärarna, … ja! Du läser nu rätt: Lika lite klarade LÄRARNA av att läsa, om de skulle ha försökt, vilket de inte gjorde, att läsa kursens kurslitteratur. Jag har suttit och lyssnat på en föreläsning där läraren berättar om sina värderingar, som om de skulle vara vetenskapliga kunskaper, vilket ju är det som skall meddelas på en akademisk utbildning.
Jag skulle hälsa möjligheten, även om jag inser svårigheterna, att lärosätens utbildningar blev föremål för domstolsprövning. Även om EU-studenterna inte betalar kursavgifter, har de kostnader för resor och kurslitteratur, samt en icke föraktfull alternativkostnad, dvs de hade kunnat tjäna pengar under den tid de följde studierna. Men de har också en kostnad i att de saknar den bildning och utbildning som de skulle kunnat få.
Sedan kan man förvisso säga att det finns studenter som ingått en ohelig allians med de usla utbildningarna. Studenter säger: ”Ni ger mig ingenting. Å andra sidan begär ni ingenting utan ger mig godkänt. Ni får era löner. Jag får mitt diplom.” Och staten får betala.
Frågan jag nu ställer mig är om den programansvarige för det program som studenten följde i Mälardalen, får bära konsekvensen av sitt agerande?
Jag hade gärna sett att den programansvarige just var ansvarig. Att den stod upp för kvaliteten, med juridiskt ansvar. Visst skulle det bli svårare att få programansvariga. Men ett program som inte kan få en programansvarig under dessa villkor, kanske just dömt ut sig själv och skall läggas ner? Om en statligt betald person inte är villig att just ta ansvar, då har en signal om programmets kvalité skapats som är tillräcklig.
Risken för tryck på domstolarna om man kan dra utbildningar inför tinget blir mycket lägre om den programansvarige har ett juridiskt ansvar för sitt program.
Plötsligt skulle den programansvarige kräva, t ex att lärarna på kurserna klarade att läsa kurslitteraturen. Något som borde vara självklart för den akademiker som tar ansvar för en akademisk utbildning. Men som sannerligen inte är självklart i Högskole-Sverige idag.
Öllsjö den 20 april 2018
https://www.svd.se/hd-avgor-utlandsk-students-aterbetalningskrav
Nu har Högsta Domstolen konstaterat att produkten de sålde, inte överensstämde med de produktbeskrivningar som getts, och därför skall högskolan gälda sin skuld.
Jag har varit runt i Högskole-Sverige. Jag har sett utomordentliga saker. Jag har sett engagerade lärare som sitter kvar in på kvällskvisten för att förklara för en student skillnaden mellan kostnad, utgift och utbetalning. Jag har sett lärare komma på nya sätt att utvärdera studenters uppfyllande av lärandemålen. Jag har hört studenter säga att det var den värsta, hårdaste kurs de läst, men där de lärde sig mest.
Men jag har också sett kursupplägg som inte ens är roliga, än mindre lämpliga i en verklig akademisk utbildning. Jag har varit på högskolor där jag tyckt att man skulle riva upp järnvägsspåren, så ingen student kunde komma till skolan. Jag har sett kurser där lärarna inte kunde uppfylla de lärandemål man satt upp för studenterna. Lika lite klarade lärarna, … ja! Du läser nu rätt: Lika lite klarade LÄRARNA av att läsa, om de skulle ha försökt, vilket de inte gjorde, att läsa kursens kurslitteratur. Jag har suttit och lyssnat på en föreläsning där läraren berättar om sina värderingar, som om de skulle vara vetenskapliga kunskaper, vilket ju är det som skall meddelas på en akademisk utbildning.
Jag skulle hälsa möjligheten, även om jag inser svårigheterna, att lärosätens utbildningar blev föremål för domstolsprövning. Även om EU-studenterna inte betalar kursavgifter, har de kostnader för resor och kurslitteratur, samt en icke föraktfull alternativkostnad, dvs de hade kunnat tjäna pengar under den tid de följde studierna. Men de har också en kostnad i att de saknar den bildning och utbildning som de skulle kunnat få.
Sedan kan man förvisso säga att det finns studenter som ingått en ohelig allians med de usla utbildningarna. Studenter säger: ”Ni ger mig ingenting. Å andra sidan begär ni ingenting utan ger mig godkänt. Ni får era löner. Jag får mitt diplom.” Och staten får betala.
Frågan jag nu ställer mig är om den programansvarige för det program som studenten följde i Mälardalen, får bära konsekvensen av sitt agerande?
Jag hade gärna sett att den programansvarige just var ansvarig. Att den stod upp för kvaliteten, med juridiskt ansvar. Visst skulle det bli svårare att få programansvariga. Men ett program som inte kan få en programansvarig under dessa villkor, kanske just dömt ut sig själv och skall läggas ner? Om en statligt betald person inte är villig att just ta ansvar, då har en signal om programmets kvalité skapats som är tillräcklig.
Risken för tryck på domstolarna om man kan dra utbildningar inför tinget blir mycket lägre om den programansvarige har ett juridiskt ansvar för sitt program.
Plötsligt skulle den programansvarige kräva, t ex att lärarna på kurserna klarade att läsa kurslitteraturen. Något som borde vara självklart för den akademiker som tar ansvar för en akademisk utbildning. Men som sannerligen inte är självklart i Högskole-Sverige idag.
Öllsjö den 20 april 2018
RSS-flöde
