​I SULFs tidning, Universitetsläraren, första numret 2010 (http://ww2.sulf.se/Documents/Pdfer/Universitetsl%C3%A4raren%20pdf/Sulf%201-10.pdf), skrev jag en debattartikel där jag ondgjorde mig över statens försök att styra akademisk undervisning genom den gement kallade Goebbelsparagrafen, nummer 5 i Högskolelagen. Den anger politiska målsättningar som högskolan skall meddela, bl a hållbarhet och jämställdhet.

Jag har fortsatt att hävda att politisk styrning är Lysenkoism och ett hårt angrepp på den akademiska friheten. I Kristianstadsbladet i februari 2018, hävdade jag att jag och mina gelikar hävdar den akademiska friheten och inte låter oss styras politiskt.
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar/

Gå nu till min artikel från 2010 och se hur den avslutas på sidan 21.

“Oss kan du inte styra. Oss kan du blott avskeda”.

Den 6 mars 2018, i ett mail mottaget kl 8.30, blev jag förbjuden att driva opinion i mitt lärarlag på Högskolan Kristianstad avseende hur hållbarhetstanken skall tacklas i utbildningen av avdelningschefen NN och programansvarig QQ (den senare numera moderat ordförande i en demokratisk organisation (sic!), Kommunfullmäktige i kommunen ZZ).

Det skulle ta 8 år och 3 månader från min förutsägelse innan man explicit och formellt begärde att jag skulle vara tyst.

Den 1 juni 2018 blev jag arbetsbefriad, vilket innebär avskedad i reella termer.

Det tog 8 år och 6 månader innan min hårda profetia uppfylldes ”Oss kan du blott avskeda”.

1966 hävdade Beatles att de var större än Jesus. Jag tror att jag är mer profetiskt än Jesus. Därav rubriken på detta inlägg.

​Öllsjö den 3 februari 2020

Jag satt med en amerikansk professor och skämtade om Tyskland. Jag nämnde för honom att både de i Tyskland och vi i Sverige har ett märkligt ord, skadeglädje, på tyska, schadenfreude. Att man känner en glädje över en annans olycka och skada. Den amerikanske professorn undrade vad det var för kulturer som kunde känna glädje över andras olyckor.

Men amerikanarna har ett ord som utmärkt uttrycker deras kultur, som vi inte har haft, men som börjat leta sig in som låneord. Det är ordet loser. Direktöversatt blir det förlorare. I USA är det inte svårt att säga ’He is a loser’, medan det på svenska låter ovant: ’Han är en förlorare’. Vi har inte förlorare som ett tillstånd, som ett sätt att beskriva en människa. I vårt språk beskriver det platsen man fick i en tävling, men utgör inte en karakteristik av en människa.

Loser är ett meningsfullt ord i en kultur där man tävlar. Där livet är ett spel där man kan vinna eller förlora. Den som hyllas är vinnaren. Och den som får gömma sig i gränderna är den som inte lyckas i samhällets spel, den som förlorar i spelet. Den som är loser.

I min kultur tar vi hand om den som ser ut att komma efter. Vi har ett social skyddsnät för dem som skulle kallas loser. Däremot, för den som vill sticka upp och ut, och som stolt förkunnar sig som utstickare, som förmer värda, kan vi känna skadeglädje om de faller från sin egenproducerade piedestal.

I de olika språken finns människans olika kulturer.

​Öllsjö den 2 februari 2020  

​Vi har numer ett kraftigt våld i samhället. Skjutningar, bomber och numer rån av gamla människor. Vi famlar alla efter förklaringar, ty utan förklaring kan vi inte sätta in åtgärder.
Jag har ingen empiri, men jag har en hypotes, eller snarare, en möjlig förklaring. Ekonomens förklaring.

Våldet är ett uttryck för verksamheter som försöker etablera sig på en marknad, eller som försöker bevara sin marknadsposition. I kriminella kretsar är våldet en möjlighet, medan i normal ekonomisk verksamhet är det inte tillgängligt, i alla fall inte det fysiska våldet.

Jag uppfattar det som att våldet är samtida med invandring och senare flyktingkrisen. Min hypotes är att våldets uppblossande är att de kriminella erfar ökad konkurrens i sin verksamhet, och att de möter den genom att bredda sin verksamhet, men fram för allt att försöka hålla konkurrenterna undan med den främsta teknik de har, våldet.

Genom invandring, och kanske än mer, genom flyktingar, kom kriminella personer. Det är ju trivialt att anta att alla befolkningsgrupper har en viss andel personer som är benägna till kriminalitet. För min hypotes’ skull behöver vi inte anta att vissa kulturgrupper är mer benägna till kriminalitet än andra. Skulle det emellertid vara så, att vissa kulturer är mer kriminella till sin natur och mer våldsbenägna, då förstärks snarare min hypotes.

Låt oss sedan lägga till det något kontroversiella antagandet att kriminella kan vara överrepresenterade hos flyktingar, ty kriminella har högre risktagande än andra, vilket kanske krävs för att lyckas fly.

In kommer kriminella. Till ett land som redan har kriminella. Fler om samma kaka leder till att man antingen slåss om kakan mer intensivt, eller att man försöker undkomma konkurrensen genom att hitta en annan kaka, t ex åldringar.

Dock ökar befolkningen, och därmed också marknaden för de kriminellas aktiviteter. Fler restauranger som kan exploatera de flyktingar som saknar de kriminellas mod och våldskapital. Fler småbutiker som man kan kräva pizzo från (pizzo är avgiften affärsinnehavaren betalar för att få beskydd, dvs slippa få en bomb utanför dörren).

Vad som är märkligt är att prostitutionen inte tycks öka. Prostitution är annars en traditionell kriminell aktivitet. Den borde kunna expandera kraftigt genom könshandel, dvs att locka unga kvinnor till Sverige som invandrare eller flyktingar, som sedan hålls fängslade i bordelliknande verksamheter.

Ekonomen skulle därför säga att den tidigare jämvikten i det kriminella systemet rubbats, och att vi får se tiden an och vänta på ett nytt jämviktsläge. Polisens verksamhet kan förvisso ha betydelse, då en mer effektiv polis ökar riskerna i verksamheten. Men den kan delvis hanteras genom att man trycker ner riskerna i verksamheten till fotfolket, speciellt unga killar som helst inte skall vara straffmyndiga, varvid de inte löper så stor risk som äldre kumpaner hade löpt.

Om min hypotes skulle ha någon som helst bäring, så innebär den att våldet kommer att minska med 1. minskande invandring, då färre kriminella kommer in och därmed mindre ny konkurrens, och 2. över tiden, då marknadsandelarna blivit fördelade och det kriminella systemet nått en ny balans.

Våldet minskar däremot inte om man lyckas med den sociala uppgiften, att minska rekryteringen till gängen genom att de unga fotkillarna ser andra framtider än i gängen. Kanske det ökar våldet, då det är äldre män, som har högre risker, som måste utföra fotjobbet. Å andra sidan kan någon hävda att våldet borde minska med färre unga fotkillar, ty en del skjutningar beror på de ungas hetlevrade och omogna uppträdande.

Förvisso kan de etablerade politikerna ha rätt, att våldet kommer ur frustration, varför blott sociala åtgärder kan minska våldet på sikt. Men min hypotes kan ha viss riktighet, varför våldet kommer att minska p g a att det kriminella systemet når en ny balans.

​Öllsjö den 1 februari 2020