Men amerikanarna har ett ord som utmärkt uttrycker deras kultur, som vi inte har haft, men som börjat leta sig in som låneord. Det är ordet loser. Direktöversatt blir det förlorare. I USA är det inte svårt att säga ’He is a loser’, medan det på svenska låter ovant: ’Han är en förlorare’. Vi har inte förlorare som ett tillstånd, som ett sätt att beskriva en människa. I vårt språk beskriver det platsen man fick i en tävling, men utgör inte en karakteristik av en människa.
Loser är ett meningsfullt ord i en kultur där man tävlar. Där livet är ett spel där man kan vinna eller förlora. Den som hyllas är vinnaren. Och den som får gömma sig i gränderna är den som inte lyckas i samhällets spel, den som förlorar i spelet. Den som är loser.
I min kultur tar vi hand om den som ser ut att komma efter. Vi har ett social skyddsnät för dem som skulle kallas loser. Däremot, för den som vill sticka upp och ut, och som stolt förkunnar sig som utstickare, som förmer värda, kan vi känna skadeglädje om de faller från sin egenproducerade piedestal.
I de olika språken finns människans olika kulturer.
Öllsjö den 2 februari 2020