”Som summering av dessa två timmar vill jag säga att det var ett bra möte, med många bra diskussioner. Det är angeläget att vi har dessa möten, varför vi avslutar mötet med att bestämma tid för nästa möte”.
Sitter du på ett möte och får höra detta, inser du, om du nu händelsevis inte skulle ha insett det redan efter fem minuter på mötet, att mötet var meningslöst, förutom på ett sätt.
Värdet av ett möte består i att den som sammankallat mötet kan erfara sin betydelse och makt. Ju fler personer som den har på ett möte, ju större makt och betydelse har den sammankallande.
Ett mötes värde behöver således inte bestå i att det verkligen är ett möte, dvs en plats där människor träffas och möts, för att koordinera eller utveckla komplexa saker, som är så komplexa att de inte låter sig koordineras eller utvecklas via mail eller telefon.
Många möte går under den falska flaggan av att vara informationsmöte. Ty om det är information som skall ges, ges sådan oftast fortare och smidigare för envar, om den ges skriftligt, via mail. Vill man ha det mer levande, kan informatören spela in en video som kan spelas upp av individerna, när det passar dem.
Den mäktige, som drar samman mötet, kan mena att det är viktigt med interaktion, där frågor kring informationen kan ges. Sällan önskar dock de mäktiga att informationen kritiseras, varför den typen av interaktion, dvs genuina möten, är inte skälet till mötet. Nej, ett mötes interaktion skall blott bestå i att deltagare kan ställa frågor, som den sammankallande kan svara på. Men det är ju främst den sammankallades bekvämlighet det handlar om, att få frågorna vid ett tillfälle och kunna besvara dem då och där, och inte när det passar de som skall informeras. Efter mötet kan den sammankallande, med lätt irritation i rösten, avfärda senare frågor genom att påpeka ’Du borde ha varit med på mötet’.
En funktion som mötessammankallare ofta anför som skäl för möten, är att det är viktigt att VI samlas. Mötet hävdas vara ett moment i att få gruppen av individer som samlas, att bli en sammansvetsad grupp, ett VI. Men nog måste många av oss som deltagit på sådana möten tillstå att den känsla av ett VI som dessa möten ger, är samma känsla av det VI som man får när man sitter på en biograf, tillsammans med andra människor. I biografen finns ett distinkt VI, där alla förenas till ett VI, vi som vill se och uppleva biograffilmen. De som sitter på ett möte, blir ett Vi blott genom att förenas i avsikten att visa sin lojalitet eller underkastelse under den sammankallande.
Mötet ger sken av aktivitet, som kan ge upplevelse av arbete. Mången sammankallande beklagar högt på fredagseftermiddag att veckan varit arbetsam med många möten. Därmed bygger personen upp en bild, ett beläte, en kuliss av arbete, och av att antingen ha makt att kalla till alla dessa möten, eller att vara så viktig att den behövs på alla möten.
Därför bör vi säga, med travesti av en berömd replik från en pjäs av Hanns Johst: ”Wenn ich Sitzung höre ... entsichere ich meinen Browning.”
Öllsjö den 30 december 2019
Sitter du på ett möte och får höra detta, inser du, om du nu händelsevis inte skulle ha insett det redan efter fem minuter på mötet, att mötet var meningslöst, förutom på ett sätt.
Värdet av ett möte består i att den som sammankallat mötet kan erfara sin betydelse och makt. Ju fler personer som den har på ett möte, ju större makt och betydelse har den sammankallande.
Ett mötes värde behöver således inte bestå i att det verkligen är ett möte, dvs en plats där människor träffas och möts, för att koordinera eller utveckla komplexa saker, som är så komplexa att de inte låter sig koordineras eller utvecklas via mail eller telefon.
Många möte går under den falska flaggan av att vara informationsmöte. Ty om det är information som skall ges, ges sådan oftast fortare och smidigare för envar, om den ges skriftligt, via mail. Vill man ha det mer levande, kan informatören spela in en video som kan spelas upp av individerna, när det passar dem.
Den mäktige, som drar samman mötet, kan mena att det är viktigt med interaktion, där frågor kring informationen kan ges. Sällan önskar dock de mäktiga att informationen kritiseras, varför den typen av interaktion, dvs genuina möten, är inte skälet till mötet. Nej, ett mötes interaktion skall blott bestå i att deltagare kan ställa frågor, som den sammankallande kan svara på. Men det är ju främst den sammankallades bekvämlighet det handlar om, att få frågorna vid ett tillfälle och kunna besvara dem då och där, och inte när det passar de som skall informeras. Efter mötet kan den sammankallande, med lätt irritation i rösten, avfärda senare frågor genom att påpeka ’Du borde ha varit med på mötet’.
En funktion som mötessammankallare ofta anför som skäl för möten, är att det är viktigt att VI samlas. Mötet hävdas vara ett moment i att få gruppen av individer som samlas, att bli en sammansvetsad grupp, ett VI. Men nog måste många av oss som deltagit på sådana möten tillstå att den känsla av ett VI som dessa möten ger, är samma känsla av det VI som man får när man sitter på en biograf, tillsammans med andra människor. I biografen finns ett distinkt VI, där alla förenas till ett VI, vi som vill se och uppleva biograffilmen. De som sitter på ett möte, blir ett Vi blott genom att förenas i avsikten att visa sin lojalitet eller underkastelse under den sammankallande.
Mötet ger sken av aktivitet, som kan ge upplevelse av arbete. Mången sammankallande beklagar högt på fredagseftermiddag att veckan varit arbetsam med många möten. Därmed bygger personen upp en bild, ett beläte, en kuliss av arbete, och av att antingen ha makt att kalla till alla dessa möten, eller att vara så viktig att den behövs på alla möten.
Därför bör vi säga, med travesti av en berömd replik från en pjäs av Hanns Johst: ”Wenn ich Sitzung höre ... entsichere ich meinen Browning.”
Öllsjö den 30 december 2019
RSS-flöde
