I ett uttryck för mångfald och alternativ finns en acceptans för religiösa friskolor. Det finns judiska, kristna och muslimska skolor. De har dock att följa skollagen och den fastslagna läroplanen.
Det är naivt att tro att den övergripande dogmen, judendom, kristendom eller islam, inte skulle penetrera skolan och dess utbildning. Det är lika svårt att tro att en lärare i religionsundervisning problematiserar mohammeds sexuella penetration av en nio-årig flicka, som att tro att en nazistisk friskola skulle problematisera Förintelsen.
Religiösa och politiska friskolor ger därför mångfald, men en indoktrineringsmångfald som sannerligen inte är önskad. Därför skall det inte finnas religiösa friskolor. Men inte heller politiska friskolor, t ex nazistiska eller kommunistiska. Föräldrar som önskar marinera sina barn i judendom, nazism, kristendom, kommunism, islam, liberalism eller demokratisk socialism får göra det på barnens tid UTANFÖR skolan.
I dagarna har det framkommit att en annan typ av friskolor, de som är alternativ i sin själva verksamhet, dvs i pedagogiken, Waldorfskolorna, har bristande kvalitet. Av 35 granskade Waldorfskolor, uppvisade 27 skolor brister.
Bristerna kunde t ex bestå i att elever med problem i inlärningen inte identifierades i tid, för att få insatser för att motverka deras problem.
Det problematiska i denna kvalitetsutvärdering kan vara att det är en typ av pedagogik som bedömer en annan typ. I exemplet jag anförde kan frånvaron av insatser bero på att man i Waldorf-pedagogiken inväntar att eleven når utbildningsmognad. Alla individer är individer, och skall tas som individer. Det som kan framställas som problem i en pedagogik, kan i en annan pedagogik ses som en fråga om utveckling och mognad, som skall inväntas.
Frågan är om det är verkliga kvalitetsbrister, utifrån en allmängiltig pedagogisk modell, eller om bristerna är avvikelser mellan två modeller, där en modell står norm och den andra blir bedömd.
Det kan också vara fråga om det moderna dokumentationsraseriet och regleringsraseriet, som sker på professionens bekostnad och i förödmjukelse av professionen. Jag har nyligen själv fått åse hur en mycket väl fungerande verksamhet blev beordrad att ändra sina rutiner, inte för att de inte producerade goda resultat, ty dessa beaktades inte, utan för att rutinerna inte följde de rutiner som man beslutat om.
Detta är en byråkratiska kontrollens seger över premisskontrollen i form av profession, och dess seger över resultatkontrollen, i form av vad som verkligen uppnås.
Jag hävdar inte att Waldorfskolan är en god skola. Det vet jag inte. Jag bara ber att en kritisk läsare av kritiken av Waldorfskolan inte skall dra slutsatsen att Waldorfskolan är en dålig skola, ty utvärderingen kan vara baserad på en pedagogisk modell som inte är i överensstämmelse med Waldorfskolan, och att utvärderingen kan vara baserad på den moderna byråkratiska utvärderingen som ser till dokument och dokumentation, och inte på faktiska resultat.
Den 26 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Det är naivt att tro att den övergripande dogmen, judendom, kristendom eller islam, inte skulle penetrera skolan och dess utbildning. Det är lika svårt att tro att en lärare i religionsundervisning problematiserar mohammeds sexuella penetration av en nio-årig flicka, som att tro att en nazistisk friskola skulle problematisera Förintelsen.
Religiösa och politiska friskolor ger därför mångfald, men en indoktrineringsmångfald som sannerligen inte är önskad. Därför skall det inte finnas religiösa friskolor. Men inte heller politiska friskolor, t ex nazistiska eller kommunistiska. Föräldrar som önskar marinera sina barn i judendom, nazism, kristendom, kommunism, islam, liberalism eller demokratisk socialism får göra det på barnens tid UTANFÖR skolan.
I dagarna har det framkommit att en annan typ av friskolor, de som är alternativ i sin själva verksamhet, dvs i pedagogiken, Waldorfskolorna, har bristande kvalitet. Av 35 granskade Waldorfskolor, uppvisade 27 skolor brister.
Bristerna kunde t ex bestå i att elever med problem i inlärningen inte identifierades i tid, för att få insatser för att motverka deras problem.
Det problematiska i denna kvalitetsutvärdering kan vara att det är en typ av pedagogik som bedömer en annan typ. I exemplet jag anförde kan frånvaron av insatser bero på att man i Waldorf-pedagogiken inväntar att eleven når utbildningsmognad. Alla individer är individer, och skall tas som individer. Det som kan framställas som problem i en pedagogik, kan i en annan pedagogik ses som en fråga om utveckling och mognad, som skall inväntas.
Frågan är om det är verkliga kvalitetsbrister, utifrån en allmängiltig pedagogisk modell, eller om bristerna är avvikelser mellan två modeller, där en modell står norm och den andra blir bedömd.
Det kan också vara fråga om det moderna dokumentationsraseriet och regleringsraseriet, som sker på professionens bekostnad och i förödmjukelse av professionen. Jag har nyligen själv fått åse hur en mycket väl fungerande verksamhet blev beordrad att ändra sina rutiner, inte för att de inte producerade goda resultat, ty dessa beaktades inte, utan för att rutinerna inte följde de rutiner som man beslutat om.
Detta är en byråkratiska kontrollens seger över premisskontrollen i form av profession, och dess seger över resultatkontrollen, i form av vad som verkligen uppnås.
Jag hävdar inte att Waldorfskolan är en god skola. Det vet jag inte. Jag bara ber att en kritisk läsare av kritiken av Waldorfskolan inte skall dra slutsatsen att Waldorfskolan är en dålig skola, ty utvärderingen kan vara baserad på en pedagogisk modell som inte är i överensstämmelse med Waldorfskolan, och att utvärderingen kan vara baserad på den moderna byråkratiska utvärderingen som ser till dokument och dokumentation, och inte på faktiska resultat.
Den 26 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
