Idag finns en efterfrågan på sk hållbara investeringsalternativ, dvs det som förr i tiden kallades miljövänliga, kanske idag med tillägget sociala investeringar. Det handlar om de sparfonder som marknadsför sig med dagens modeord, hållbarhet. Sparkonsumenten som vill vara god, som vill värna miljö och ev. sociala villkor, men också vill ha avkastning, satsar sina sparpengar i dessa fonder.
Det tycks inte vara lönsamt att vara miljövänlig. Dessa fonder ger sällan kombinationen av god avkastning och miljövänliga bolag. I hållbarhetspropagandan framställs det givetvis som att miljö är lönsamt, men oberoende, seriös forskning tycks ha svårt att bevisa den utsagan.
Johanna Cederblad på Svenska Dagbladet skriver att en bättre strategi kanske är att ha en strategi som består av två delar, att jaga profiten, och med den vunna profiten finansiera det miljövänliga.
https://www.svd.se/klimatsparande--svart-och-med-tveksam-effekt
Det finns ett liknande fenomen, nämligen de börsskramlande människorna på torget. De står på torget för en god sak, att samla in pengar till något behjärtansvärt område, t ex Rädda Barnens barnverksamhet. De vinner några saker när de står på torget. De får andras uppmärksamhet som goda. De samlar in pengar till det goda. De erfar att de gör gott i samhället. Och kanske de också skapar uppmärksamhet kring det de samlar in pengar till.
Börsskramlarna hade sannolikt gjort större finansiell nytta om de hade haft ett arbete som gav dem lön, där de sedan gav lönen till den behjärtansvärda saken. Likt om spararna hade sparat i något lönsamt och sedan överfört vinsten till den behjärtansvärda saken.
Men det finns en skillnad. Börsskramlarna fäster andras uppmärksamhet på den behjärtansvärda saken. Man kan vänligt säga att de står där för att göra reklam för saken, och medan de ändå står där, kan de samla in lite pengar. Hade de arbetat ihop pengarna hade marknadsföringen av saken aldrig uppstått.
Hade de skänkt sina inarbetade pengar hade de kunnat meddela det till sina bekanta och hämta in godhetspoäng. Så som spararen i godhetsfonderna hade hämtat in godhetspoäng genom att vid en middag berätta om sina goda placeringar.
När skramlarna står på torget får de ytterligare godhetspoäng, genom att de ses av okända andra. Att ses av andra ger onekligen ett behag. När man gör gott. Fondplaceraren undgår den allmänna ’hämta-in-’uppskattning. Men om den drar in vinster genom vanliga placeringar och sedan placerar pengarna i ett litet bolag, som kanske kan skylta med sina investerare, då får även fondplaceraren den allmänna ’hämta-in-’uppskattningen.
Både fondplaceraren och börsskramlaren följer en traditionellt upptrampad stig, där de inte är rationella, dvs ställer upp målet med sin verksamhet och skapar olika alternativ som sedan utvärderas. I fondspararen fall tjänar sannolikt fondbolagen på fondspararens avsaknad av rationalitet, då de kan saluföra en inferior produkt.
Den 20 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin