Du skall gå in på en mörklagd gata. Tänk dig två alternativ. Alternativ Ett: Du ser längre fram på gatan en muskulös, kraftig mörk man, med stripigt hår och med darrande händer, där han håller en kniv i högra handen. Alternativ två: Du ser längre fram en åldrig, grå kvinna, lätt böjd framåt, med en katt som smeker sig kring hennes ben.
Om du är en fördomsfri människa, går du in på gatan i bägge alternativen, utan att göra den minsta riskbedömning, ty du vet ju inget om de här människorna. Är du en normal människa, drar du dig för att gå in på gatan där mannen står, ty det kan ju vara en missbrukare som använder kniven för att komma över pengar. Är du en oerhört fantasifull människa, tvekar du att gå in på gatan med kvinnan, ty i din fantasi ser du att hon kan vara en mörderska som tränat sin katt att mörda människor genom att attackera din strupe.
En kvinna blir stoppad av en polis för att den kört felaktigt på vägen. På begäran om körkortet, letar hon febrilt genom sin välfyllda handväska. Det tar henne flera minuter innan hon funnit det. Hon är mycket vacker, med fantastiskt vackra ögon och pratar mjukt och behagligt med polisen.
En man blir stoppad av samma polis, för samma förseelse. Han tar omedelbart fram körkortet. Men han är mycket sträng i sin uppsyn mot polisen, pratar hårt och irriterat mot polisen, med en del hårda ord, och undrar om inte polisen har viktigare saker att göra än att stoppa honom.
Finns det någon läsare som tror att dessa två behandlas identiskt? Jag tror ju att kvinnan behandlas mer överseende än mannen. Speciellt om polisen är en man i samma ålder som mannen.
Därmed vädrar jag min fördom om hur människor agerar olika, beroende på vem de möter och hur den mötande beter sig. I det här fallet finns det inte vitt privilegium, utan kvinnligt privilegium, alternativt trevligt beteende-privilegium.
Det finns således alltid privilegium, och som kan hänföras till det som kallas fördomar, men som är erfarenheter, välgrundade eller ej. Utan dessa fördomar skulle vi aldrig klara oss som människor.
När jag träffar en ny människa, börjar jag inte med att lära känna personen. Jag börjar med en uppfattning om personen. Redan när jag ser den, börjar jag kategorisera den. Denna kategorisering bygger enbart på mina erfarenheter, som jag fått genom eget agerande eller genom att höra och läsa om andras agerande och deras erfarenheter.
Fördomsfullt agerande är därför inte något vi kan belasta människor för att de har och moralisera över det. Det är en mänsklig förutsättning.
De som däremot hävdar att det finns vissa fördomar som är starkare än andra, där fördomen saknar grund i verkligheten, t ex att graden av boendebesvär är lika hög med svenskar som med invandrare, eller att risken med mannen eller med damen är lika stor, den har att visa på detta. En fördom kan bevisas eller förkastas. Både den fördomsfulle och den som är utan fördomen, har att bevisa sin ståndpunkt. Och till detta kommer att visa på privilegiet.
Som många har anfört, den vite A-lagaren erfar inte sitt vita privilegium.
Öllsjö den 4 september 2020