Visitationszon är en yta där polisen har rätt att visitera en person, utan att ha en grundad brottsmisstanke mot individen. Kritiker av dessa zoner hävdar att det är brott mot privatlivets helgd. Det finns också tecken som tyder på att det strider mot Europakonventionens artikel 8.
Avsikten med zoner är sannolikt mestadels preventivt. Om man kan riskera att visiteras, drar man sig för att ta med sig pistolen eller ett kilo heroin när man går ut. I zonen. Om polisen hittar ett vapen, då beslagtas det och kan inte användas i en skjutning, samtidigt som polisen fångar en kriminell.
Visitationszoner kommer sannolikt att vara diskriminerande. Om jag och Abdul kommer gående sidan om varandra i zonen, där jag är en svagt behårad, äldre, uppenbart svensk person, medan Abdul är en ung svarthårig kille med invandrarbakgrund och med slängning gång, kommer sannolikheten att han visiteras att vara vida mycket högre än sannolikheten för att jag visiteras. Det kan kallas diskriminerande, ja, somliga skulle kalla det rasism. Men sannolikheten bygger på fakta, inte fördomar, att äldre män som jag, är betydligt mer sällan förekommande i skjutningar. Sannolikheten att hitta ett vapen är betydligt högre hos Abdul.
Förvisso kan Abdul, som aldrig slagit ihjäl en fluga, som är snällare än mig, uppleva att han drabbas av ett intrång, inte för den han är som individ, utan för det han ser ut att vara. Han kommer att uppleva det diskriminerande. Men polisen diskriminerar utifrån sannolikhet.
Emellertid! Visitationszoner finns idag. De har dock ännu inte utmålats som hänsynslösa mot privatlivet.
När jag passerar gränsen mellan Danmark och Sverige kan jag riskera att få identifiera mig med ett pass eller med ett annat trovärdigt identitetsdokument, trots att jag som svensk medborgare har rätt att passera gränsen. Passpolisen, som begär att få se passet, behöver inte redogöra för att den har grundat tvivel på att jag har rätt att passera. Detta är en visitation av min identitet, utan brottsgrund.
När jag passerar gränsen har också polisen rätt att låta en polishund sniffa runt i min bil, ja, de har t o m rätt att ta in min bil och gå igenom den. De behöver inte ha välgrundade misstankar om brott för att visitera min bil. De har den visitationsrätten.
När du går igenom flygplatsens säkerhetskontroll, visiteras du in på bara kroppen med teknisk utrustning, och din väska blir genomlyst. Detta görs förvisso inte diskriminerande, utan alla drabbas. Men du visiteras. Därtill kommer att de, med hjälp av en slumpgenerator, kan ta ut din väska och gå igenom den speciellt. Förvisso inte diskriminerande, utan styrt av en slump, men det är ändock för dig, ett ingrepp i ditt privatliv.
Trots att visitation är ingrepp i privatlivet, är det ett ingrepp alla och envar får vara beredda att stå ut med. För ett fridfullt samhälles skull. Ja, precis som med visitationen på flygplatsen, borde vi alla vara beredda på den kostnaden, för allas fred och frids skull. En liten kostnad för individen, men ett stort gagn för samhällets skull.
Den 25 februari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Avsikten med zoner är sannolikt mestadels preventivt. Om man kan riskera att visiteras, drar man sig för att ta med sig pistolen eller ett kilo heroin när man går ut. I zonen. Om polisen hittar ett vapen, då beslagtas det och kan inte användas i en skjutning, samtidigt som polisen fångar en kriminell.
Visitationszoner kommer sannolikt att vara diskriminerande. Om jag och Abdul kommer gående sidan om varandra i zonen, där jag är en svagt behårad, äldre, uppenbart svensk person, medan Abdul är en ung svarthårig kille med invandrarbakgrund och med slängning gång, kommer sannolikheten att han visiteras att vara vida mycket högre än sannolikheten för att jag visiteras. Det kan kallas diskriminerande, ja, somliga skulle kalla det rasism. Men sannolikheten bygger på fakta, inte fördomar, att äldre män som jag, är betydligt mer sällan förekommande i skjutningar. Sannolikheten att hitta ett vapen är betydligt högre hos Abdul.
Förvisso kan Abdul, som aldrig slagit ihjäl en fluga, som är snällare än mig, uppleva att han drabbas av ett intrång, inte för den han är som individ, utan för det han ser ut att vara. Han kommer att uppleva det diskriminerande. Men polisen diskriminerar utifrån sannolikhet.
Emellertid! Visitationszoner finns idag. De har dock ännu inte utmålats som hänsynslösa mot privatlivet.
När jag passerar gränsen mellan Danmark och Sverige kan jag riskera att få identifiera mig med ett pass eller med ett annat trovärdigt identitetsdokument, trots att jag som svensk medborgare har rätt att passera gränsen. Passpolisen, som begär att få se passet, behöver inte redogöra för att den har grundat tvivel på att jag har rätt att passera. Detta är en visitation av min identitet, utan brottsgrund.
När jag passerar gränsen har också polisen rätt att låta en polishund sniffa runt i min bil, ja, de har t o m rätt att ta in min bil och gå igenom den. De behöver inte ha välgrundade misstankar om brott för att visitera min bil. De har den visitationsrätten.
När du går igenom flygplatsens säkerhetskontroll, visiteras du in på bara kroppen med teknisk utrustning, och din väska blir genomlyst. Detta görs förvisso inte diskriminerande, utan alla drabbas. Men du visiteras. Därtill kommer att de, med hjälp av en slumpgenerator, kan ta ut din väska och gå igenom den speciellt. Förvisso inte diskriminerande, utan styrt av en slump, men det är ändock för dig, ett ingrepp i ditt privatliv.
Trots att visitation är ingrepp i privatlivet, är det ett ingrepp alla och envar får vara beredda att stå ut med. För ett fridfullt samhälles skull. Ja, precis som med visitationen på flygplatsen, borde vi alla vara beredda på den kostnaden, för allas fred och frids skull. En liten kostnad för individen, men ett stort gagn för samhällets skull.
Den 25 februari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
