Det är mycket svårt att följa debatten om privatisering, marknadskonkurrens och skolval, då distinktioner undviks, kanske p g a okunskap, men sannolikt också p g a politiskt intresse i fördumning.
Konkurrensutsättning innebär att en verksamhet ges möjlighet att välja mellan flera utförare. Valet kan ske på olika grunder, t ex utlovad kvalitet i produkten eller lågt pris. Den som väljer förstår att om urvalskriteriet är lågt pris, kommer kvaliteten att vara ett medel, inte ett mål.
Konkurrens har däremot inget med vare sig privatisering eller vinstorientering att göra. Konkurrens finns idag mellan högskolor, där högskolesektorn inte har en enda vinstdrivande utförare, så vitt jag vet, och blott få icke-statliga aktörer.
Privatisering innebär att tidigare statlig (vari jag räknar både den nationella, regionala och kommunala staten) verksamhet överförs på icke-statliga aktörer. Det innebär att privatiseringen egentligen inte är ett positivt definierat begrepp, utan ett negativt definierat begrepp, dvs definierad genom vad det inte omfattar. Privatisering omfattar därför allt som inte är statligt, vari ingår vinstdrivande bolag, vinstdrivande enskilda firmor, kooperativ, frivilligorganisationer, som kan vara vinstdrivande eller ej, o s v. Privatisering innebär inte konkurrens, eftersom det beror på antalet aktörer och inte deras ägande. Privatisering innebär inte vinstuttag, ty det beror på aktörernas målfunktion.
Vinstdrivande är alla organisationer som är uppbyggda för att skapa så stort överskott som möjligt. I dessa verksamheter är verksamheten ett medel för målet, vinsten. Oftast rör vinsten avkastning på insatt kapital, dvs en verksamhets förmåga att ge vinst i förhållande till använt kapital, dvs det är en kapitalistisk organisation. Men även vinst i form av blott överskott, oaktat insatsen, måste räknas in i vinstdrivande. Vinstdrivande innebär således inte enbart snikna kapitalister som köper fuskpälsar för profiten. Vattenfall är ett statlig profitorienterat bolag som skickar in sin utdelning till statskassan. Familjeföretag sägs ofta ha vinst, inte som mål, utan som medel för deras målfunktion, att överleva till nästa generation.
Konkurrensutsättning innebär att det finns utförare som vill lyssna på beställaren, för att få kontraktet. 1-0 till beställaren.
Privatisering innebär att det finns utförare med olika målfunktion, vilket gör det mer komplicerat för beställaren att bedöma utföraren, då målfunktionen kommer in i beaktandet. 0-0 i den matchen.
Vinstdrivande innebär att målfunktionen är given, vilket förenklar för köparen att bedöma hur utföraren kan tänkas agera. Men beställaren vet att utföraren är sagolikt ointresserad av verksamheten, utan blott bedriver den för att få en så positiv relation som möjligt mellan intäkter och kostnader. Så här får vi nog sätta 0-0 till beställaren.
Således, konkurrensutsättande förefaller vara det fördelaktiga i dessa alternativ. Dock innebär konkurrens att köparen har ett göre med att klara av att se till att den får som den vill. Konkurrens kan ske i många parametrar, vilka kan vara svåra att fånga och lika svåra att vikta, dvs vilka parametrar som är viktiga och vilka som är mindre viktiga. I skolans värld borde det vara skolans förmåga att ge eleverna kunskaper och färdigheter, vilket är oerhört svårt att bedöma, speciellt då dessa kan värderas först ex post, när allt är för sent.
Till detta kommer andra styrformer än ägande och konkurrens. Profession är en sådan styrform som påverkar kvaliteten i utförandet. Kanske professionen är garanten för det goda utförandet, oaktat konkurrens och ägandeform och målfunktion i organisationen? Därför skulle utförandet ske av den organisation som har den högsta graden av profession. Det har varit argumentet för att högskolor inte skall byggas ut då de har svårt att rekrytera de bäst professionella.
Således kanske skoldebatten i första hand skall avse professionens utrymme i skolan, och inte om skolan köps upp i konkurrens eller bedrivs av privata aktörer eller bedrivs i en organisation som är vinstdriven?
Den 13 maj 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Konkurrensutsättning innebär att en verksamhet ges möjlighet att välja mellan flera utförare. Valet kan ske på olika grunder, t ex utlovad kvalitet i produkten eller lågt pris. Den som väljer förstår att om urvalskriteriet är lågt pris, kommer kvaliteten att vara ett medel, inte ett mål.
Konkurrens har däremot inget med vare sig privatisering eller vinstorientering att göra. Konkurrens finns idag mellan högskolor, där högskolesektorn inte har en enda vinstdrivande utförare, så vitt jag vet, och blott få icke-statliga aktörer.
Privatisering innebär att tidigare statlig (vari jag räknar både den nationella, regionala och kommunala staten) verksamhet överförs på icke-statliga aktörer. Det innebär att privatiseringen egentligen inte är ett positivt definierat begrepp, utan ett negativt definierat begrepp, dvs definierad genom vad det inte omfattar. Privatisering omfattar därför allt som inte är statligt, vari ingår vinstdrivande bolag, vinstdrivande enskilda firmor, kooperativ, frivilligorganisationer, som kan vara vinstdrivande eller ej, o s v. Privatisering innebär inte konkurrens, eftersom det beror på antalet aktörer och inte deras ägande. Privatisering innebär inte vinstuttag, ty det beror på aktörernas målfunktion.
Vinstdrivande är alla organisationer som är uppbyggda för att skapa så stort överskott som möjligt. I dessa verksamheter är verksamheten ett medel för målet, vinsten. Oftast rör vinsten avkastning på insatt kapital, dvs en verksamhets förmåga att ge vinst i förhållande till använt kapital, dvs det är en kapitalistisk organisation. Men även vinst i form av blott överskott, oaktat insatsen, måste räknas in i vinstdrivande. Vinstdrivande innebär således inte enbart snikna kapitalister som köper fuskpälsar för profiten. Vattenfall är ett statlig profitorienterat bolag som skickar in sin utdelning till statskassan. Familjeföretag sägs ofta ha vinst, inte som mål, utan som medel för deras målfunktion, att överleva till nästa generation.
Konkurrensutsättning innebär att det finns utförare som vill lyssna på beställaren, för att få kontraktet. 1-0 till beställaren.
Privatisering innebär att det finns utförare med olika målfunktion, vilket gör det mer komplicerat för beställaren att bedöma utföraren, då målfunktionen kommer in i beaktandet. 0-0 i den matchen.
Vinstdrivande innebär att målfunktionen är given, vilket förenklar för köparen att bedöma hur utföraren kan tänkas agera. Men beställaren vet att utföraren är sagolikt ointresserad av verksamheten, utan blott bedriver den för att få en så positiv relation som möjligt mellan intäkter och kostnader. Så här får vi nog sätta 0-0 till beställaren.
Således, konkurrensutsättande förefaller vara det fördelaktiga i dessa alternativ. Dock innebär konkurrens att köparen har ett göre med att klara av att se till att den får som den vill. Konkurrens kan ske i många parametrar, vilka kan vara svåra att fånga och lika svåra att vikta, dvs vilka parametrar som är viktiga och vilka som är mindre viktiga. I skolans värld borde det vara skolans förmåga att ge eleverna kunskaper och färdigheter, vilket är oerhört svårt att bedöma, speciellt då dessa kan värderas först ex post, när allt är för sent.
Till detta kommer andra styrformer än ägande och konkurrens. Profession är en sådan styrform som påverkar kvaliteten i utförandet. Kanske professionen är garanten för det goda utförandet, oaktat konkurrens och ägandeform och målfunktion i organisationen? Därför skulle utförandet ske av den organisation som har den högsta graden av profession. Det har varit argumentet för att högskolor inte skall byggas ut då de har svårt att rekrytera de bäst professionella.
Således kanske skoldebatten i första hand skall avse professionens utrymme i skolan, och inte om skolan köps upp i konkurrens eller bedrivs av privata aktörer eller bedrivs i en organisation som är vinstdriven?
Den 13 maj 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
