I en understreckare i Svenska Dagbladet den 19 juni gav Marianne Rasmuson, professor emeritus vid Umeå universitet, en beskrivning av människans utveckling, som jag skall försöka sammanfatta här.
( https://www.svd.se/a/gEB4w1/jakten-pa-sanning-har-format-oss-som-art )
Aporna kan uppfinna nya saker, men apor lär mest från sina mödrar eftersom de inte vågar närma sig de dominanta hanarna. Aporna har också visat sig föredra det gamla, dvs vanan är större än inlärningen. Människobarn är mer nyfikna än apor och kan lära av alla, eftersom hannarna inte är våldsamma. Människor håller kvar innovation mer än aporna, dvs vi står mer på våra förfäders axlar än aporna.
Människoaporna började snylta på rovdjurens efterlämnade kadaver och utvecklade konsten att äta kött, varvid hjärnan kunde växa till sig.
För att kunna överföra vunnen kunskap krävs inte bara imitation, utan också samverkan. En avancerad form av samverkan är kommunikation, där språket är en utmärkt form av kommunikation. Vad som gav upphov till språket kanske vi inte vet. Somliga hävdar att det främsta funktion är att skapa sammanhållning. Men vi inser att det har en annan oerhörd funktionell effekt, att möjliggöra kunskapsöverföring och utveckling av nya idéer.
Sedan kommer specialisering, att alla inte behöver lära sig allt. Den första specialiseringen var sannolikt mellan könen, men nu uppkommer arbetsspecialisering, där individers olika speciella förmågor kan utnyttjas. Med specialisering kommer också arbetsfördelning. Dock tycktes det koma utan den hierarki som apor har, varför samverkan ytterligare förstärks. Det innebär jämlikhet och lagarbete. Flocken hänger ihop genom samarbete, språkets kommunikation och genom specialiseringen, som gör envar beroende av de andra.
I flocken utvecklas detta, och med många olika flockar vinns utvecklig i varje flock, som sedan, genom möte mellan grupperna, kan överföra sina kunskaper. Det tycks därför som om egenskapen ’nyfikenhet gentemot andra’ var starkare än våldet mot andra, vilket befrämjade människans utveckling. Medan vi är benägna att se försvar och krig som grundläggande för människan, kanske hennes utveckling sannolikt befrämjades mer av fred och nyfikenhet gentemot andra.
Med samverkan uppkommer villkoret att ha sammanhållning, vilket kan uppstå genom att gruppen har gemensamma normer, som uttrycks genom gemensamma riter.
Och nu kommer det. Argumentation, att plädera för en sak, att kunna anpassa saker, både praktiskt, men också intellektuellt, genom argumentation, kan ha varit en evolutionär framgångsfaktor. Genom argumentation överförs kunskap, men den kritiseras också, och får därmed förutsättningar för att utvecklas.
Nyfikenhetens främsta ord är ’varför’. Argumentets främsta ord är ’eftersom’.
Det är en hisnande tanke att nyfikenheten, uttryckt som ’varför’ och argumentet, uttryckt som ’eftersom’, har varit en evolutionär lycka för människan. Elden och hjulet i all ära, men före dem kommer nyfikenheten och argumentet!
Den 17 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
( https://www.svd.se/a/gEB4w1/jakten-pa-sanning-har-format-oss-som-art )
Aporna kan uppfinna nya saker, men apor lär mest från sina mödrar eftersom de inte vågar närma sig de dominanta hanarna. Aporna har också visat sig föredra det gamla, dvs vanan är större än inlärningen. Människobarn är mer nyfikna än apor och kan lära av alla, eftersom hannarna inte är våldsamma. Människor håller kvar innovation mer än aporna, dvs vi står mer på våra förfäders axlar än aporna.
Människoaporna började snylta på rovdjurens efterlämnade kadaver och utvecklade konsten att äta kött, varvid hjärnan kunde växa till sig.
För att kunna överföra vunnen kunskap krävs inte bara imitation, utan också samverkan. En avancerad form av samverkan är kommunikation, där språket är en utmärkt form av kommunikation. Vad som gav upphov till språket kanske vi inte vet. Somliga hävdar att det främsta funktion är att skapa sammanhållning. Men vi inser att det har en annan oerhörd funktionell effekt, att möjliggöra kunskapsöverföring och utveckling av nya idéer.
Sedan kommer specialisering, att alla inte behöver lära sig allt. Den första specialiseringen var sannolikt mellan könen, men nu uppkommer arbetsspecialisering, där individers olika speciella förmågor kan utnyttjas. Med specialisering kommer också arbetsfördelning. Dock tycktes det koma utan den hierarki som apor har, varför samverkan ytterligare förstärks. Det innebär jämlikhet och lagarbete. Flocken hänger ihop genom samarbete, språkets kommunikation och genom specialiseringen, som gör envar beroende av de andra.
I flocken utvecklas detta, och med många olika flockar vinns utvecklig i varje flock, som sedan, genom möte mellan grupperna, kan överföra sina kunskaper. Det tycks därför som om egenskapen ’nyfikenhet gentemot andra’ var starkare än våldet mot andra, vilket befrämjade människans utveckling. Medan vi är benägna att se försvar och krig som grundläggande för människan, kanske hennes utveckling sannolikt befrämjades mer av fred och nyfikenhet gentemot andra.
Med samverkan uppkommer villkoret att ha sammanhållning, vilket kan uppstå genom att gruppen har gemensamma normer, som uttrycks genom gemensamma riter.
Och nu kommer det. Argumentation, att plädera för en sak, att kunna anpassa saker, både praktiskt, men också intellektuellt, genom argumentation, kan ha varit en evolutionär framgångsfaktor. Genom argumentation överförs kunskap, men den kritiseras också, och får därmed förutsättningar för att utvecklas.
Nyfikenhetens främsta ord är ’varför’. Argumentets främsta ord är ’eftersom’.
Det är en hisnande tanke att nyfikenheten, uttryckt som ’varför’ och argumentet, uttryckt som ’eftersom’, har varit en evolutionär lycka för människan. Elden och hjulet i all ära, men före dem kommer nyfikenheten och argumentet!
Den 17 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
