Vikingen utsatte förvisso många människor för många saker, som mord och handel. Men vikingen har också blivit utsatt, när den fanns till, när den förintades av de kristna, och när den getts olika typer av liv i sin efterhistoria.
En bok av Anna Lihammar och Ted Hesselbom, ’Vikingen – en historia om 1800-talets manlighet’ tar upp skapandet och förändringen av vikingen under 1800-talet. De hävdar tesen att vikingen skapades och användes i ett nationellt projekt i Sverige, speciellt inriktad på manlighet. Bevisföringen är inte vetenskapligt systematisk, utan mer impressionistisk, varför tesen får anses stanna vid en hypotes.
Men den förefaller vara rimlig. Historia är inte vad som skett, utan vad och hur vi idag beskriver om vad som skett, genom våra nutida glasögon. Detsamma gäller vikingen på 1800-talet, vars beskrivning blev sådan att den passade den tiden och dess behov och intressen.
Allt är ju barn av sin tid, trots att vetenskapens metod försöker mildra tidsandans avtryck. Boken är också barn av sin tid. Om 50 år, om någon finner den, kommer den sannolikt att säga att boken tydligt exponerar den tidens oerhörda fixering vid gender.
Till detta kommer kanske ett skämt av författarna. Det finns en bild av författarna på bokens omslag. I boken får man läsa om hur männens mode på 1700-talet var med krås och tydliga färger. Bilden av författarna visar två, nästan identiska personer, klädda i en manlig kostymliknande dräkt, med vit skjorta och slips. En person ser ut som en ung blond man, medan den andre är en man med grånat hår. Dock, vid närmare titt, ser man att den blonde mannen är en kvinna. Så kan man kommentera sin egen boks innehåll med ett foto.
Jag är övertygad att vår kunskap om vikingen är tyngd av presentatörers intresse. Boken handlar om hur vikingen getts en vinkling på 1800-talet. T ex, när man grävde i Uppsala högar 1846, på jakt efter magnifika ursvenska kungar, och, efter mycket om och men, lyckades hitta benrester, infann sig en besvikelse. Ledaren för utgrävningen skrev i ett brev, enligt boken:”Till råga på all ett fruntimmer”.
Men tänk om ’fruntimmer’ hade framträdande positioner i vikingasamhället? Vi vet aningen lite att kvinnorna förlorade positioner vid övergången från vikingatidens asatro och traditioner, till den totalitära, kvinnofientliga semitiska religionen, kristendomen, t ex att ’fruntimmer’ förlorade arvsrätt när kristendomen förgjorde det gamla samhället. Kanske det fanns hövdingar som inte var män?
Vad vi absolut vet är att vikingatiden upphörde när kristendomen, med sin totalitära lära och sitt kvinnohat kom, och förintade det gamla samhället. De förbjöd den gamla asatron. De förstörde gamla heliga platser och byggde sina egna beläten över deras aska. Det som vi därefter fick veta om vikingar, filtrerades genom de som skrev, vilket typiskt nog var kristna, deras munkar och präster. De som nedtecknade vikingen var de som var uppfyllda av intolerans och med utövande av våld ödelade vikingarnas samhälle.
Boken visar hur vikingarna maldes genom nationalismen på 1800-talet och är själv ett tecken på hur vikingen nu mals genom nutidens genderperspektiv.
Men, det är sannolikt bättre, ty genderlampan har förvisso lyst på vikingarna tidigare, men då, som boken hävdar, med blott mannens lykta. Vikingakvinnorna är värda en lampa som belyser kvinnornas ställning och liv, kanske inte under ett långt århundrade, men i alla fall under ett halvt, så vi kan få en mer fullständig syn på se hur deras samhälle såg ut. Men aldrig en fullödig, därtill har vi inte material, hur mycket vi än gräver i marken och hur mycket vi omtolkar semiternas berättelser om vikingen.
Givetvis har jag ett intresse i saken. Då, på 1000-talet, förgjordes vikingarnas samhälle av en semitisk religion, kristendomen. Idag står vi inför samma risk, en ny semitisk, kvinnofientlig religion invaderar samhället.
Och jag gör en fundering: Tänk om kvinnofrigörelsen på 1960-talet innebar att samhället närmade sig vikingarnas samhälle. Att vi på 60-talet var på väg att kasta ut kristendomens kvinnohat och var på väg att återge kvinnan den plats och betydelse hon hade i samhället som fanns innan de kristna barbarerna anlände. Och att vi idag befinner oss i en risk att vårt samhälle attackeras av ytterligare en semitisk religion?
Den 20 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
En bok av Anna Lihammar och Ted Hesselbom, ’Vikingen – en historia om 1800-talets manlighet’ tar upp skapandet och förändringen av vikingen under 1800-talet. De hävdar tesen att vikingen skapades och användes i ett nationellt projekt i Sverige, speciellt inriktad på manlighet. Bevisföringen är inte vetenskapligt systematisk, utan mer impressionistisk, varför tesen får anses stanna vid en hypotes.
Men den förefaller vara rimlig. Historia är inte vad som skett, utan vad och hur vi idag beskriver om vad som skett, genom våra nutida glasögon. Detsamma gäller vikingen på 1800-talet, vars beskrivning blev sådan att den passade den tiden och dess behov och intressen.
Allt är ju barn av sin tid, trots att vetenskapens metod försöker mildra tidsandans avtryck. Boken är också barn av sin tid. Om 50 år, om någon finner den, kommer den sannolikt att säga att boken tydligt exponerar den tidens oerhörda fixering vid gender.
Till detta kommer kanske ett skämt av författarna. Det finns en bild av författarna på bokens omslag. I boken får man läsa om hur männens mode på 1700-talet var med krås och tydliga färger. Bilden av författarna visar två, nästan identiska personer, klädda i en manlig kostymliknande dräkt, med vit skjorta och slips. En person ser ut som en ung blond man, medan den andre är en man med grånat hår. Dock, vid närmare titt, ser man att den blonde mannen är en kvinna. Så kan man kommentera sin egen boks innehåll med ett foto.
Jag är övertygad att vår kunskap om vikingen är tyngd av presentatörers intresse. Boken handlar om hur vikingen getts en vinkling på 1800-talet. T ex, när man grävde i Uppsala högar 1846, på jakt efter magnifika ursvenska kungar, och, efter mycket om och men, lyckades hitta benrester, infann sig en besvikelse. Ledaren för utgrävningen skrev i ett brev, enligt boken:”Till råga på all ett fruntimmer”.
Men tänk om ’fruntimmer’ hade framträdande positioner i vikingasamhället? Vi vet aningen lite att kvinnorna förlorade positioner vid övergången från vikingatidens asatro och traditioner, till den totalitära, kvinnofientliga semitiska religionen, kristendomen, t ex att ’fruntimmer’ förlorade arvsrätt när kristendomen förgjorde det gamla samhället. Kanske det fanns hövdingar som inte var män?
Vad vi absolut vet är att vikingatiden upphörde när kristendomen, med sin totalitära lära och sitt kvinnohat kom, och förintade det gamla samhället. De förbjöd den gamla asatron. De förstörde gamla heliga platser och byggde sina egna beläten över deras aska. Det som vi därefter fick veta om vikingar, filtrerades genom de som skrev, vilket typiskt nog var kristna, deras munkar och präster. De som nedtecknade vikingen var de som var uppfyllda av intolerans och med utövande av våld ödelade vikingarnas samhälle.
Boken visar hur vikingarna maldes genom nationalismen på 1800-talet och är själv ett tecken på hur vikingen nu mals genom nutidens genderperspektiv.
Men, det är sannolikt bättre, ty genderlampan har förvisso lyst på vikingarna tidigare, men då, som boken hävdar, med blott mannens lykta. Vikingakvinnorna är värda en lampa som belyser kvinnornas ställning och liv, kanske inte under ett långt århundrade, men i alla fall under ett halvt, så vi kan få en mer fullständig syn på se hur deras samhälle såg ut. Men aldrig en fullödig, därtill har vi inte material, hur mycket vi än gräver i marken och hur mycket vi omtolkar semiternas berättelser om vikingen.
Givetvis har jag ett intresse i saken. Då, på 1000-talet, förgjordes vikingarnas samhälle av en semitisk religion, kristendomen. Idag står vi inför samma risk, en ny semitisk, kvinnofientlig religion invaderar samhället.
Och jag gör en fundering: Tänk om kvinnofrigörelsen på 1960-talet innebar att samhället närmade sig vikingarnas samhälle. Att vi på 60-talet var på väg att kasta ut kristendomens kvinnohat och var på väg att återge kvinnan den plats och betydelse hon hade i samhället som fanns innan de kristna barbarerna anlände. Och att vi idag befinner oss i en risk att vårt samhälle attackeras av ytterligare en semitisk religion?
Den 20 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
