Det sägs att vi lever i en marknadsekonomi, och att marknadsekonomi är betydligt bättre för människor än planekonomi, där referens till Sovjetunionen räcker som argument.
Ingenting kan vara mer fel. I alla fall om man bryr sig om begrepp och inte bara politiskt käbbel.
Ronald Coase, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Nobels ära år 1991, frågade sig som ung, varför det, i detta hav av marknadsutbyten som lärs ut på universiteten, fanns förstelnade, koagulerade enheter som kallades företag. Hans fråga och hans svar på varför det fanns företag i en marknadsekonomi, utvecklades senare av Oliver Williamson, som fick samma pris år 2009.
Låt mig definiera begreppen.
Med marknadsekonomi avses en ekonomi där det sker marknadsutbyten, vilket är självständiga producenter och konsumenter som möter varandra, där acceptans av priset avgör om utbytet sker.
Med planerad ekonomi avses en ekonomi där utbyten sker utifrån en plan, där produktion och konsumtion har förutsagts och lett till att producenter kommenderas till en produktion som erbjuds till konsumenter med priser som baseras på produktions- och distributionskostnad.
Med dessa begrepp, hur ser det ut i verkligheten?
När du köper en bil, granskar du utbudet av bilar, och köper den som passar dina krav och din plånbok. Det är ett marknadsutbyte där priset är, om inte helt avgörande, i alla fall en betydande faktor för att förklara utbytet. Här finns marknadsekonomin.
Men bilen är tillverkad av en producent, i en fabrik, där delarna finns lagrade, för att i produktionen föras på karosseriet. Fabriken är en planekonomi där man producerar bilar utifrån en prognos och förhoppning om efterfrågan, vilket leder till att man hyr in arbetskraft, inte för att utföra en handling, utan för att stå till tjänst under en tid, dvs lyda under planekonomins kommando. Här finns planekonomin.
Men, delarna som behövs till produktionen, kanske inte tillverkas i fabriken, utan har köpts av en annan producent, dvs genom ett marknadsutbyte. Här finns marknadsekonomin.
Så interagerar den planerade ekonomin och marknadsekonomin, på ett sätt som låter sig beskrivas, men svårligen förklaras. De två männen i inledningen, har föreslagit några faktorer som kan förklara varför ett utbyte sker på marknaden eller i den planerade ekonomin. Längre än så har vi inte kommit i begripande av interaktionen mellan marknadsekonomi och planekonomi.
I en ekonomi där aktörer, tämligen fritt kan avgöra om den vill ha marknad eller en plan, är en ekonomi som vi borde kunna kalla Fri ekonomi, och med det avse att aktörer är fria att avgöra användande av marknad eller plan. En bilfabrikant kan själv välja om den vill köpa in en mutter via marknaden eller producera den själv via planekonomin.
Det finns emellertid regleringar som hindrar den fria ekonomin. Ett sådant exempel är konkurrensbegränsningsreglering, där staten går in och tvingar företag att inte gå samman, för att skapa än större planekonomier, kanske med syfte att förstöra marknadsmekanismen, dvs påverka priset genom monopolställning. Staten minskar den fria ekonomins rätt att fritt organisera gränsen mellan marknad och planekonomi.
Således, vi har en begränsat fri ekonomi, där staten begränsar friheten genom regleringar, där marknadsekonomi och planekonomi interagerar.
Den 2 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Ingenting kan vara mer fel. I alla fall om man bryr sig om begrepp och inte bara politiskt käbbel.
Ronald Coase, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Nobels ära år 1991, frågade sig som ung, varför det, i detta hav av marknadsutbyten som lärs ut på universiteten, fanns förstelnade, koagulerade enheter som kallades företag. Hans fråga och hans svar på varför det fanns företag i en marknadsekonomi, utvecklades senare av Oliver Williamson, som fick samma pris år 2009.
Låt mig definiera begreppen.
Med marknadsekonomi avses en ekonomi där det sker marknadsutbyten, vilket är självständiga producenter och konsumenter som möter varandra, där acceptans av priset avgör om utbytet sker.
Med planerad ekonomi avses en ekonomi där utbyten sker utifrån en plan, där produktion och konsumtion har förutsagts och lett till att producenter kommenderas till en produktion som erbjuds till konsumenter med priser som baseras på produktions- och distributionskostnad.
Med dessa begrepp, hur ser det ut i verkligheten?
När du köper en bil, granskar du utbudet av bilar, och köper den som passar dina krav och din plånbok. Det är ett marknadsutbyte där priset är, om inte helt avgörande, i alla fall en betydande faktor för att förklara utbytet. Här finns marknadsekonomin.
Men bilen är tillverkad av en producent, i en fabrik, där delarna finns lagrade, för att i produktionen föras på karosseriet. Fabriken är en planekonomi där man producerar bilar utifrån en prognos och förhoppning om efterfrågan, vilket leder till att man hyr in arbetskraft, inte för att utföra en handling, utan för att stå till tjänst under en tid, dvs lyda under planekonomins kommando. Här finns planekonomin.
Men, delarna som behövs till produktionen, kanske inte tillverkas i fabriken, utan har köpts av en annan producent, dvs genom ett marknadsutbyte. Här finns marknadsekonomin.
Så interagerar den planerade ekonomin och marknadsekonomin, på ett sätt som låter sig beskrivas, men svårligen förklaras. De två männen i inledningen, har föreslagit några faktorer som kan förklara varför ett utbyte sker på marknaden eller i den planerade ekonomin. Längre än så har vi inte kommit i begripande av interaktionen mellan marknadsekonomi och planekonomi.
I en ekonomi där aktörer, tämligen fritt kan avgöra om den vill ha marknad eller en plan, är en ekonomi som vi borde kunna kalla Fri ekonomi, och med det avse att aktörer är fria att avgöra användande av marknad eller plan. En bilfabrikant kan själv välja om den vill köpa in en mutter via marknaden eller producera den själv via planekonomin.
Det finns emellertid regleringar som hindrar den fria ekonomin. Ett sådant exempel är konkurrensbegränsningsreglering, där staten går in och tvingar företag att inte gå samman, för att skapa än större planekonomier, kanske med syfte att förstöra marknadsmekanismen, dvs påverka priset genom monopolställning. Staten minskar den fria ekonomins rätt att fritt organisera gränsen mellan marknad och planekonomi.
Således, vi har en begränsat fri ekonomi, där staten begränsar friheten genom regleringar, där marknadsekonomi och planekonomi interagerar.
Den 2 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
