I en understreckare i Svenska Dagbladet 220226 (https://www.svd.se/digerdoden--inte-sa-dodlig-som-det-sags) skriver Fredrik Charpentier Ljungqvist om de nya rönen avseende digerdöden vid 1350-talet. Det visar sig att digerdöden slog hårt, bortåt 50% av befolkningen dog, i de nordiska länderna, men inte Finland, och i stora delar av västra Europa. Östra Europa förskonades från det hårda slaget och vissa platser hade t o m befolkningsökning. Man har sett på hur odlingslandskapet förändrades, där förändringarna inta var så stora, t ex kraftigt ökad skogstillväxt, som man tidigare trodde.
Här kommer nu ekonomen in.
Under befolkningstillväxt i ett agrart land, växer den jordägande befolkningens makt. I primitiva samhällen, där t ex moralen styrs av kristna värderingar, innebär det att jordägarna exploaterar sitt övertag och, mer eller mindre förslavar den egendomslösa växande befolkningen.
Men jordägare i väst, som ser hur jord frigörs p g a att folk dör som flugor, drabbas dubbelt i sin ambition att exploatera folk. Det finns färre folk för att bruka deras mark, och det finns mer mark för folk att själva bruka. Förvisso var jordägarna i väst duktiga på att exploatera, men deras möjligheter var betydligt sämre än i öst.
Förtrycket, p g a jordegendom, kunde därför vara betydligt mer omfattande i öst än i väst. T ex livegenskapen, det som va ett genuint slaveri, övergavs först i mitten på1800-talet i Ryssland.
Till detta kan läggas industrialiseringen och kapitalismens etablering, som ytterligare försvagade jordägarna då de hade att nu konkurrera om arbetskraft, inte bara gentemot bönder, utan gentemot de framväxande fabrikerna.
Kan vi därför förstå dagens ryska folk, som så villigt låter sig förslavas av kommunister och senare Putin, som grundad i digerdödens härjningar, där vi i väst, dog som flugor, och därmed blev friare, medan de i öst överlevde, till priset av sin frihet?
Är Putins krig i Ukraina och hans förtryck av sin egen befolkning ytterst en konsekvens av digerdöden?
Den 3 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Här kommer nu ekonomen in.
Under befolkningstillväxt i ett agrart land, växer den jordägande befolkningens makt. I primitiva samhällen, där t ex moralen styrs av kristna värderingar, innebär det att jordägarna exploaterar sitt övertag och, mer eller mindre förslavar den egendomslösa växande befolkningen.
Men jordägare i väst, som ser hur jord frigörs p g a att folk dör som flugor, drabbas dubbelt i sin ambition att exploatera folk. Det finns färre folk för att bruka deras mark, och det finns mer mark för folk att själva bruka. Förvisso var jordägarna i väst duktiga på att exploatera, men deras möjligheter var betydligt sämre än i öst.
Förtrycket, p g a jordegendom, kunde därför vara betydligt mer omfattande i öst än i väst. T ex livegenskapen, det som va ett genuint slaveri, övergavs först i mitten på1800-talet i Ryssland.
Till detta kan läggas industrialiseringen och kapitalismens etablering, som ytterligare försvagade jordägarna då de hade att nu konkurrera om arbetskraft, inte bara gentemot bönder, utan gentemot de framväxande fabrikerna.
Kan vi därför förstå dagens ryska folk, som så villigt låter sig förslavas av kommunister och senare Putin, som grundad i digerdödens härjningar, där vi i väst, dog som flugor, och därmed blev friare, medan de i öst överlevde, till priset av sin frihet?
Är Putins krig i Ukraina och hans förtryck av sin egen befolkning ytterst en konsekvens av digerdöden?
Den 3 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
