I lägren al-Hol, i norra Syrien, går en mordvåg och terrorvåg. 30 personer har mördats. Läkare utan gränser vågar inte vara i lägret sedan en av deras medarbetar sköts. Det är omöjligt att identifiera förövarna då de är helt täckta, enligt en islamsk tradition. Lägret behärskas av IS-inspirerade kvinnor. Kvinnor kidnappar föräldralösa barn, eftersom de får betalt av IS att ta hand om dem. En journalist kallar det för kalifat, dvs en organisation som tillämpar islam.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mordvag-i-is-lager
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/foraldralosa-barn-har-blivit-hardvaluta-i-lagren
Om islam är fredens religion, och med en ideologi som enligt svensk socialdemokratisk (sic!) statminister, man har största respekt för och aldrig kommer att kritisera, varför är förhållandena så usla i lägret?
Det är lätt att inse desperationen hos kvinnorna. De är inlåsta. Skulle de undslippa lägret skulle det sannolikt vara för en transport till en domstol där de skulle prövas för terrorism. De är beroende av pengar från sina släktingar eller från IS eller IS-liknande organisationer. Under devisen att man inte biter den hand som föder en, inses att de kan stödja IS eller liknande organisationer. Det kan också vara svårt att kritisera den kvinna som inte släpper sitt barn, då det är en inkomst för henne, ty det är barnet som ger henne bröd. Å andra sidan minns vi den Salomonska visdomen, att modern villigt gav bort sitt barn för att det inte skulle delas på mitten och dödas, dvs att den älskande modern ser blott till barnets väl.
Men medan desperationen driver upp aggressioner och egoism, så finns det trots allt motkrafter. En sådan mäktig motkraft borde vara ideologin, med sitt normsystem, som sanktioneras i den sociala gruppen. Människan är trots allt förmögen att agera utifrån andra drivkrafter än egoism. Plikten, dvs förmågan att göra det rätta; tillhörigheten, dvs förmågan att agera för att accepteras i gruppen; omsorgen, förmågan att agera för närstående, finns i alla människor.
Ideologin, dvs islam, borde ha förmågan att skapa en god ordning i lägret. Deras tro på ideologin, ytterst förankrad på tron på en gud, borde ha förmåga att organisera kvinnornas interaktioner.
Förvisso finns det ett problem. De är kvinnor. Kvinnor i deras ideologi, islam, är ju blott andrahandsfigurer, vars aggression blott kan tuktas av en man, genom tillsägelse, genom att vägra henne sängen, och ytterst, genom slag. Medan männen ber framför imamen, får kvinnorna, självfallet, finna sig i att vara bakom männen och stirra in i deras rövar när männen bedyrar underkastelse genom att sätta pannan i marken.
Men kan våldet i lägret blott förklaras med att det är kvinnor utan sin tillsyningsman? Är det blott könet som ger detta våld?
Nej, ty kvinnornas agerande är, enligt journalisten, enligt kalifatet och den tillämpning av Sharia som ett sådant hade genomfört. IS var inte några tokstollar, utan muslimer, förvisso med en tolkning, förvisso textnära tolkning. Men de var muslimer, textnära muslimer.
Våldet i lägret kan således förklaras både av upplevd desperation och av tillämpad ideologi.
De muslimer jag hitintills mött i Sverige, de jag röker tillsammans med, är mycket fredliga mot mig, ateisten, trots att jag kivar med dem när jag hävdar att världen skapades av en grön groda, vilket är ett påstående som lika lite kan bevisas som deras om allahs skapande kraft. Att de då inte slår ihjäl mig beror inte på att de är muslimer, utan det beror på att de inte är muslimer.
Till skillnad från de texttrogna i lägret, så är de visa, de är goda marxister som följer den marxistiska devisen: ”Dessa är mina principer. Men om du inte gillar dem har jag andra”. Eller mindre slagordsmässigt och mer korrekt, de har humanitära principer som går utöver de muslimska.
Det innebär för mig att jag har stor respekt för de humanistiska muslimerna, och har enbart förakt för islam, den ideologin som härjar lägret i Syrien och som sannerligen inte är förmögen att skapa ett civiliserat beteende.
Den 24 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mordvag-i-is-lager
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/foraldralosa-barn-har-blivit-hardvaluta-i-lagren
Om islam är fredens religion, och med en ideologi som enligt svensk socialdemokratisk (sic!) statminister, man har största respekt för och aldrig kommer att kritisera, varför är förhållandena så usla i lägret?
Det är lätt att inse desperationen hos kvinnorna. De är inlåsta. Skulle de undslippa lägret skulle det sannolikt vara för en transport till en domstol där de skulle prövas för terrorism. De är beroende av pengar från sina släktingar eller från IS eller IS-liknande organisationer. Under devisen att man inte biter den hand som föder en, inses att de kan stödja IS eller liknande organisationer. Det kan också vara svårt att kritisera den kvinna som inte släpper sitt barn, då det är en inkomst för henne, ty det är barnet som ger henne bröd. Å andra sidan minns vi den Salomonska visdomen, att modern villigt gav bort sitt barn för att det inte skulle delas på mitten och dödas, dvs att den älskande modern ser blott till barnets väl.
Men medan desperationen driver upp aggressioner och egoism, så finns det trots allt motkrafter. En sådan mäktig motkraft borde vara ideologin, med sitt normsystem, som sanktioneras i den sociala gruppen. Människan är trots allt förmögen att agera utifrån andra drivkrafter än egoism. Plikten, dvs förmågan att göra det rätta; tillhörigheten, dvs förmågan att agera för att accepteras i gruppen; omsorgen, förmågan att agera för närstående, finns i alla människor.
Ideologin, dvs islam, borde ha förmågan att skapa en god ordning i lägret. Deras tro på ideologin, ytterst förankrad på tron på en gud, borde ha förmåga att organisera kvinnornas interaktioner.
Förvisso finns det ett problem. De är kvinnor. Kvinnor i deras ideologi, islam, är ju blott andrahandsfigurer, vars aggression blott kan tuktas av en man, genom tillsägelse, genom att vägra henne sängen, och ytterst, genom slag. Medan männen ber framför imamen, får kvinnorna, självfallet, finna sig i att vara bakom männen och stirra in i deras rövar när männen bedyrar underkastelse genom att sätta pannan i marken.
Men kan våldet i lägret blott förklaras med att det är kvinnor utan sin tillsyningsman? Är det blott könet som ger detta våld?
Nej, ty kvinnornas agerande är, enligt journalisten, enligt kalifatet och den tillämpning av Sharia som ett sådant hade genomfört. IS var inte några tokstollar, utan muslimer, förvisso med en tolkning, förvisso textnära tolkning. Men de var muslimer, textnära muslimer.
Våldet i lägret kan således förklaras både av upplevd desperation och av tillämpad ideologi.
De muslimer jag hitintills mött i Sverige, de jag röker tillsammans med, är mycket fredliga mot mig, ateisten, trots att jag kivar med dem när jag hävdar att världen skapades av en grön groda, vilket är ett påstående som lika lite kan bevisas som deras om allahs skapande kraft. Att de då inte slår ihjäl mig beror inte på att de är muslimer, utan det beror på att de inte är muslimer.
Till skillnad från de texttrogna i lägret, så är de visa, de är goda marxister som följer den marxistiska devisen: ”Dessa är mina principer. Men om du inte gillar dem har jag andra”. Eller mindre slagordsmässigt och mer korrekt, de har humanitära principer som går utöver de muslimska.
Det innebär för mig att jag har stor respekt för de humanistiska muslimerna, och har enbart förakt för islam, den ideologin som härjar lägret i Syrien och som sannerligen inte är förmögen att skapa ett civiliserat beteende.
Den 24 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
