https://www.intellectualtakeout.org/blog/why-professors-are-writing-crap-nobody-reads/#.XnhD9NBA0hl.email
Jag fick uppdraget att utvärdera en person för befordran till professor. Han hade böcker och artiklar. Han hade totalt 7 citeringar till dessa verk, varav 4 var från honom själv. Jag konstaterade att forskarsamhället ännu inte upptäckt hans arbeten. Han hade konsumerat forskningsmedel och andra forskningsresurser, och hans alster förbrukade papper och porto. Allt som allt, hade hans arbete och resursförbrukning haft betydelse för 3 andra personer, förutom honom själv. I alla fall om man ser till citeringar.
I mitt ämne, företagsekonomi, var det den publicerade boken som räknades på 80-talet. Jag själv skrev en avhandling som en bok, som en monografi. Trots att den egentligen bestod av fyra större uppsatser, som jag knåpade samman till en bok.
Med 90-talet slog artikeln igenom. Kanske inte som avhandling, där boken fortfarande behöll sitt grepp, och delvis gör idag. Men övrig forskning skulle rapporteras i artikelform. På engelska. Och artikeln skulle publiceras. Var det skedde var inte så viktigt, blott att den blev publicerad i en journal, där man kunde visa upp numret där den fanns. Och man började lagra särtrycken, dvs artikeln som den var tryckt i journalen, i pappersform, som man fick gratis av journalen.
Med 2000-talet började antalet journaler öka, och sakta började det blev viktigt vilken journal man publicerade i. Det kom rankinglistor över journaler, där vi idag främst lever med ABS-listan, som har fem kategorier, och den sk Norska listan, som har två kategorier, då oräknad den tredje kategorin, journaler som inte listas.
Idag har vi journaler som blott är avskrädesplatser för artiklar, där författaren betalar för att de skall publiceras. Därför publiceras idag det mesta, vilket gör att publicering inte är ett dugligt mått på kvalité, utan typen av journal är viktig, där platsen på rankinglistorna avgör värdet av artikeln.
Men idag, med alla sökrobotar på nätet, kan vi se hur ofta och var artiklar citeras. Även om citering inte innebär att den citerande författaren har läst den citerade artikeln, så har den i alla fall uppmärksammat artikeln och ansett den värd att citeras.
Att skriva en artikel är det minsta man kan begära av en forskare, ty då finns resultaten tillgängliga. Att få artikeln publicerad är något bättre, ty då blir resultaten tillgängliga, eftersom den då finns tillgänglig via nätet. Att få den publicerad i en acceptabel journal är bra, ty då har den givits en betydelse och inte bara tillgänglighet. Att få den citerad är bäst, ty då har den sannolikt ett inflytande.
Idag, i mitt ämne, i Sverige, har vi nått till att vi värderar artiklar efter var de är publicerade. Den som har många publicerade artiklar idag, men i köpejournaler, är intet värd. Platsen för publikation är det som avgör kvaliteten på forskningen. Vi är därför där den ovan refererade författaren säger att vi är, vi publicerar, och befordras p g a var det är publicerat. Inte p g a värdet resultaten har i vår kunskapsvärld.
Imorgon fortsätter jag med att reflektera om värdet av citeringar.
Öllsjö den 7 april 2020