Kanske han liknar det vid den ersättning som den har rätt till som får sin mark exproprierad, när staten skall bygga en väg.
Men det är inte en korrekt liknelse. Jag vill pröva påståendet att barägaren inte skall ha ersättning.
Haschförsäljning är förbjuden. Det är en inskränkning i haschförsäljares rättighet att saluföra sin drog. Skall haschförsäljaren ha ersättning för det ingreppet i näringsfriheten? Knappast. Vi anser att hasch är en drog som är farlig, och därför inte skall saluföras. Förvisso ser det ut som ett ingrepp i näringsfriheten, men över den står omsorgen om befolkningens hälsa.
Ett liknande ingrepp finns i utbudet av sexuella tjänster. Den tjänsten är i praktiken förbjuden, men Sverige har valt att göra inköpet olagligt, inte utbudet. Tanken bakom den vändningen är att försäljaren är redan en skör individ, som inte bör jagas av polisen. Köparen, torsken, är däremot så stark att man tar honom. Tanken med förbudet är detsamma som med hasch, att samhället lider mer av tjänstens försäljning än om tjänsten är förbjuden. Skall då den prostituerade ha ersättning, för att köparen förbjuds av staten att vara köpare? Knappast.
I fallet med barägaren avser staten att stänga baren eftersom baren medför fara för befolkningen. Om barägaren har öppet, medför barägarens aktivitet samma fara för samhället som haschförsäljningen eller sexförsäljningen. Barägaren hindras inte från att utföra en god aktivitet, utan att utföra en ond aktivitet, en som är till men för samhället.
Barägaren skall således inte erhålla någon ersättning, eftersom ingreppet görs för att hindra barägaren från att utöva samhällsfarlig verksamhet. När det senare inte finns risk för att barägarens öppethållande leder till smittspridning, då kan barägaren öppna sin bar.
Ytterst faller detta tillbaka på om näringsfrihet är en positiv eller negativ rätt. Positiv rätt säger att i begynnelsen fanns ingen annan rätt än nävrätten. När staten, i stor utsträckning, lyckades monopolisera våldet, kunde staten ge ut rättigheter, som staten kunde värna, till individer och organisationer. En sådan rätt var näringsrätten. Näringsfriheten är således en rätt skapad av staten.
Negativ rätt säger att i begynnelsen fanns näringsfriheten, att fritt kunna utbyta vad helst man ville. Sedan kom staten och utsatte näringsfriheten för beskattning och reglering, t ex att handel blott fick ske i städer (där den enklare kunde beskattas). Näringsfriheten är således begränsad av staten.
Med den negativa rätten, kan barägaren få sitt skadestånd. Men den borde få skadestånd hela tiden, eftersom den säkerligen är reglerad, dvs förhindrad från full frihet. I den positiva rätten har barägaren blott att se vad staten gör, och anpassa sig till det, ty det är staten som ger barägaren rätten till sin handel.
Givetvis har bägge perspektiven fel. Det är förvisso så, att dagens näringsidkare är reglerade, men de är också försvarade av staten. Det finns exakt samtidigt en samtidighet, av positiv och negativ rätt.
I begynnelsen kanske människorna hade informella rutiner för utbyten, vilket gav möjlighet för bägge parter att utnyttja sin och andras förmågor. Dessa informella rutiner kan man kalla institutioner, eller, varför inte, en informell stat. Nackdelen var, att de var mycket känsliga för våldet. Så fort någon drog en yxa, försvann den informella rutinen, till gagn för våldet. Kanske den formella staten började som ett sätt att ta bort våldet som möjlighet, och därigenom återupprätta den informella rutinen för utbyte. Men, som med allt, mycket kräver mera, varför staten började ingripa i rutinerna, de som den började med att blott försvara.
I mitt exempel med barägaren, skulle en informell stat ha inneburit att barägaren stängde sin bar. Eller så började barägaren servera vid en uteservering där ingen gäst kunde komma i närheten av en annan, och där gästerna nogsamt iakttog avstånd mellan varandra. I detta tredje fall finns ingen ersättning, utan blott barägarens moral och påhittighet, och hans gästers omtanke.
Utan tvekan står jag på den påhittige moraliske barägarens, och dennes omtänksamma gästers sida, mot negativa och positiva rättigheter, där man hänvisar till något så abstrakt som näringsfrihet, vare sig den är given av naturen eller staten.
Öllsjö den 15 april 2020