När nazisterna fick makten, skickades akademiker hem från universiteten. Först med arbetsbefrielse, sedan som uppsagda. De kunde vara goda forskare och goda lärare, men de fick gå hem och sedan lämna universiteten. De var framför allt judar, men även socialister och kommunister.
Idag, i Belarus, kan en akademiker möjligen framföra kritik mot universitetsledningen en gång, men upprepas den och speciellt om den är offentlig, skickas opponenten hem, arbetsbefriad och därefter uppsagd.
Min fråga blir då, vem sköter undervisningen på sådana anstalter, som behandlar sina akademiker på sådant sätt, i så stark motsats till akademins etos, dess grundläggande värden, det som idag kallas värdegrund?
Självfallet undervisar de som saknar den akademiska värdegrunden. De kan ju t o m tycka att det är helt riktigt att man skall kastas ut om man är jude och socialist eller om man inte är följsam till ledningens påhitt. Medlöparna är deras namn.
Undervisar de, som har en tung försörjningsbörda, t ex har många barn att försörja? Helt enligt Brecht visdom, ’Erst kommt das Fressen, und dann kommt die Moral.’ Först mättas, sedan kommer moralen. Tvångsargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att om den lämnar, kommer annan att ersätta den, varför inget förändras eller påverkas? Gör inte jag det, gör någon annan det. Ersättarargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att de är de som kan ge en god utbildning till studenterna, som ju är oskyldiga till det orättfärdiga? Studenten framför allt, hävdar denne. Studentargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att man blott kan påverka ett orättfärdigt universitet från insidan, varför man måste vara kvar, och verka undergrävande från insidan. Den undergrävande revoltören som varje dag utför sina stick i den orättfärdiga organisationen. Virusargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att det måste finnas goda krafter kvar i organisationen, ty en dag kommer de onda att lämna, och då måste de goda finnas kvar, beredda att bära upp organisationen. Stå ut, är deras grundläggande kraft. Uthållighetsargumentet för orättfärdiga universitet.
Men vem lämnar organisationen, p g a dess orättfärdighet?
De lämnar, som tvingas lämna, även om de gärna hade stannat kvar, för att driva en god akademisk anstalt. Judar, socialister, kommunister, de frispråkiga.
De lämnar, som kan få anställning på annat ort, t ex i Frankrike, Nederländerna eller USA. Mycket av USA:s vetenskapliga framgångar kan förklaras med flykten från Tyskland och deras orättfärdiga akademier. De med alternativ kan lämna.
De lämnar, som är 61 år och som har besparingar som möjliggör en tidig pensionering. Förvisso bittra, med full insikt att de utelämnat organisationen till orättfärdighet. Men de slank ur det orättfärdigas grepp. Pensionärerna kan lämna.
Hur många lämnade universiteten i Nazityskland, och hur många lämnar Belarus’ universitet, som inte har besparingar, som inte har alternativ, som har tung försörjningsbörda, som vet sig vara duktiga och kunde ge studenterna en god utbildning?
Rannsaka dig själv. Vilken kategori skulle du tillhöra? Vilken kategori skulle du vilja tillhöra? Är svaren på de två frågorna identiska, eller olika?
Vilket pris skulle du vara beredd att betala för en värdering som säger att blott goda akademiker skall bedriva undervisning på akademier, oaktat deras ras, religion och frispråkighet?
När du nu har svarat, kan du se dig i spegeln och säga att det är ett trovärdigt svar?
Så lätt att skriva. Så svårt att göra.
Öllsjö den 18 september 2018
Idag, i Belarus, kan en akademiker möjligen framföra kritik mot universitetsledningen en gång, men upprepas den och speciellt om den är offentlig, skickas opponenten hem, arbetsbefriad och därefter uppsagd.
Min fråga blir då, vem sköter undervisningen på sådana anstalter, som behandlar sina akademiker på sådant sätt, i så stark motsats till akademins etos, dess grundläggande värden, det som idag kallas värdegrund?
Självfallet undervisar de som saknar den akademiska värdegrunden. De kan ju t o m tycka att det är helt riktigt att man skall kastas ut om man är jude och socialist eller om man inte är följsam till ledningens påhitt. Medlöparna är deras namn.
Undervisar de, som har en tung försörjningsbörda, t ex har många barn att försörja? Helt enligt Brecht visdom, ’Erst kommt das Fressen, und dann kommt die Moral.’ Först mättas, sedan kommer moralen. Tvångsargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att om den lämnar, kommer annan att ersätta den, varför inget förändras eller påverkas? Gör inte jag det, gör någon annan det. Ersättarargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att de är de som kan ge en god utbildning till studenterna, som ju är oskyldiga till det orättfärdiga? Studenten framför allt, hävdar denne. Studentargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att man blott kan påverka ett orättfärdigt universitet från insidan, varför man måste vara kvar, och verka undergrävande från insidan. Den undergrävande revoltören som varje dag utför sina stick i den orättfärdiga organisationen. Virusargumentet för orättfärdiga universitet.
Undervisar de, som hävdar att det måste finnas goda krafter kvar i organisationen, ty en dag kommer de onda att lämna, och då måste de goda finnas kvar, beredda att bära upp organisationen. Stå ut, är deras grundläggande kraft. Uthållighetsargumentet för orättfärdiga universitet.
Men vem lämnar organisationen, p g a dess orättfärdighet?
De lämnar, som tvingas lämna, även om de gärna hade stannat kvar, för att driva en god akademisk anstalt. Judar, socialister, kommunister, de frispråkiga.
De lämnar, som kan få anställning på annat ort, t ex i Frankrike, Nederländerna eller USA. Mycket av USA:s vetenskapliga framgångar kan förklaras med flykten från Tyskland och deras orättfärdiga akademier. De med alternativ kan lämna.
De lämnar, som är 61 år och som har besparingar som möjliggör en tidig pensionering. Förvisso bittra, med full insikt att de utelämnat organisationen till orättfärdighet. Men de slank ur det orättfärdigas grepp. Pensionärerna kan lämna.
Hur många lämnade universiteten i Nazityskland, och hur många lämnar Belarus’ universitet, som inte har besparingar, som inte har alternativ, som har tung försörjningsbörda, som vet sig vara duktiga och kunde ge studenterna en god utbildning?
Rannsaka dig själv. Vilken kategori skulle du tillhöra? Vilken kategori skulle du vilja tillhöra? Är svaren på de två frågorna identiska, eller olika?
Vilket pris skulle du vara beredd att betala för en värdering som säger att blott goda akademiker skall bedriva undervisning på akademier, oaktat deras ras, religion och frispråkighet?
När du nu har svarat, kan du se dig i spegeln och säga att det är ett trovärdigt svar?
Så lätt att skriva. Så svårt att göra.
Öllsjö den 18 september 2018
RSS-flöde
