Man kan reflektera över detta stora behov att be om ursäkt och att få ursäkter. Inte sällan finns penningintresse i ursäkten, där den som mottar ursäkten förväntar sig att genom erkännandet av skuld, som ju en ursäkt är, kommer pengar för att den skyldige ytterligare skall lösa sig från skulden.
Man kan diskutera hur långt tillbaka i tiden man skall gå för att det skall finnas en skuld som kan kräva en ursäkt. Oförrätter tycks onekligen en halveringstid. Ännu har ingen hörts kräva av Danmark att de skall be om ursäkt för deras vikingars brutala angrepp på klostret i Lindisfarne år 793.
Än mer intressant är att notera vilka handlingar som anses kräva ursäkt, dvs som är belagda med skuld, och vilka handlingar som s a s är skuldfria. Som jag precis noterat är handlingar långt tillbaka i tiden, kanske mer än 600 år gamla, skuldfria.
Man kan hävda att nazisterna inte kunde göras skyldiga till något brott, då deras agerande i nazistaten var lagligt i nazistaten. Det var blott utanför nazistaten, och t o m efter nazistatens upphörande, dvs retroaktivt, som deras agerande ansågs illegalt. Likadant är det med slavhandeln, som då den ägde rum var legal och därför inte bar en skuld. Då. Det som idag ses som skuld, som kräver sin ursäkt, var legitimt där och när det skedde.
Kan man hävda att det finns en skuld idag för det som var legalt då? Ja, vill jag hävda, ty skulden är moralisk och inte legal. Gasning av judar och våldtäkten av en nioårig flicka kanske var legala och då accepterade, men är idag moraliskt oacceptabla, inte blott idag utan hävdas enligt en universell moral. Dagens nazister och muslimer skall därför avkrävas ursäkt för de moraliska illdåd som deras anfäder gjorde.
På toppen av det intressanta med ursäkter är urvalet av det agerande som är skuldbelagt idag och som avkrävs ursäkt idag. Svenska kyrkans deltagande i försvenskningen av samerna blev skuldbelagt idag, varför ärkebiskopen bad om ursäkt. Men all den terror, all den repression som ärkebiskopens kyrka utsatt befolkningen för, som tvingat befolkningen ner på knä, som drivit människor till självmord, som stött ut människor från den mänskliga gemenskapen, anses inte vara skuldbelagt idag, varför kyrkan inte avkrävs en ursäkt för det skamliga agerandet. Varför undantas den omfattande repressionen mot den svenska befolkningen under 1000 år, men inte den betydligt mindre omfattande repressionen mot samerna?
De muslimska länderna har länge ägnat sig åt slavhandel, inte blott slavar från Afrika, utan även slavar från Europa. Efter att slavhandeln försvann från väst, fortsatte den blomstra i de muslimska länderna. Detta till trots anser sig inte de muslimska länderna ha en skuld som de måste ursäkta. Lika lite anser opinionsbildare i väst att de muslimska länderna har en skuld som måste gäldas med ursäkter och pengar. Det tycks som om den moraliska kompass som ger utslag i väst gentemot västs slavhandel, vare sig finns i de muslimska länderna, eller finns i väst med utslag mot de muslimska ländernas slavhandel. Varför görs denna oerhörda skillnad i moralisk skuld, där väst bär skuld medan muslimska länder inte känner skuld, utan t o m har fått absolution av västs opinionsskapare?
Den förödmjukande och direkt utsugande och vanhedrande behandling som jordbrukare gav sina statare har inte ansetts ha skapat en skuld som skall gäldas idag genom en ursäkt, t ex från Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Varför undantas de som ärvde den jord där statarna förödmjukades från skuld? Varför har inte LRF bett om ursäkt för statarsystemet?
Jag har en hypotes. Den epidemin av ursäkter och skuld som skapats härrör från identitetsrasisterna, eller med ett annat ord, woke. Man identifierar grupper som är etniska minoriteter, t ex samer och nordamerikanska indianer (där många stammar ägnade sig åt slavhandel) eller grupper som anses förfördelade relativt väst, t ex muslimer. Man identifierar en grupp som är den enda som kan bära skuld, väst, eller med identitetsrasisternas vokabulär, den vite mannen.
Det är i sanning sann rasism, ty blott väst har den numer högtstående moral som gör det möjligt att se att vad de tidigare har gjort var omoraliskt. De andra är moraliskt blinda för sitt agerande, varför varken indianerna eller muslimerna avkrävs en ursäkt för sitt, enligt västs numer antagna högtstående moral, omoraliska agerande. Däremot kan grupper som förvisso förtrycktes men som inte kan identifieras enligt etniska, dvs rasistiska kriterier, inte komma ifråga för ursäkter. Därför ges inte statarnas efterkommande någon ursäkt.
Min slutsats är att allt detta ursäktande har en tydlig rasistisk grund.
Jag började med ärkebiskopen. Vad är därför inte mer passande än att avsluta med Bibelcitatet från Lukas 23:34: ”Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra”.
Den 17 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin