Men så är det inte. Eller vänligare uttryckt, ’så är det, ofta’. Med tillägget, ’dock inte alltid’.
Livsmedelsverket beslöt i mars att företag kan byta ut ingredienser i produkter, utan att märkningen, dvs innehållsförteckningen görs om, om bytet föranleds av händelser i omvärlden som är svåra att förutse. Livsmedelsverket har således skapat en sorts innehållsförteckningens force majeure.
Ukrainakriget innebar ett kraftigt bortfall av solrosolja, vilket tillsammans med några andra händelser, har inneburit att tillverkare av kakor och chips har börjar använda palmolja i sin produktion. Palmolja är något som man försökt undkomma då produktionen av palmolja inte anses vara hållbar, både för att den förbrukar regnskog och för att människorna på plantagerna har mycket dåliga arbetsvillkor.
Producenterna som nu använder palmolja behöver dock inte informera via innehållsförteckningen över detta innehåll, så länge de har gamla, förtryckta förpackningar, som anger solrosolja, kvar.
Ja, det låter väl rimligt och t o m hållbart, att inte tvingas kasta alla förtryckta förpackningar, som ligger på lagret, när något oförutsett inträffar?
Men, ingår det inte i hållbarhetsbegreppet och i hållbarhetsambitionerna att man skall tala sanning? Eller är hållbarhet, likt Danielssons utsaga om den moderna världen, bara sannolik: ”Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt.”
Men en innehållsförteckning behöver inte vara sannolik. Den kan vara sann. Lika mycket som producenter kan lagra förpackningar, kan de lagra många andra insatsvaror, som t ex olja. Man kan därför ha så mycket olja i lagret, så att oljelagret och förpackningarna följer varandra i tiden. Visst kan det vara så att det är högre kostnad i ett oljelager än i ett förpackningslagret, men den kostnaden vill man ta, för att försäkra sig om att informationen till konsumenten är korrekt och går att lita på. Sanningen har ett pris.
Ett annat alternativ är att man har en extra del processen, i slutet, där en extra lapp sätts på, som ger den korrekta innehållsförteckningen. Även det höjer kostnaderna för en korrekt innehållsförteckning. Sanningen har ett pris. Sannolikheten är billigare.
Vad vi nu har, är en villighet att acceptera att kostnaderna i produktionsprocessen tillåts påverka sanningen i innehållsförteckningen. Sanningen har ett pris, en kostnad som sannolikheten inte har! Och sanning avgör vilken tillit vi kan ha till produkten. Ju lägre sanning, ju lägre tillit.
Vi får därmed följande matematiska formel
Produkttillit = - kostnad för ingredienslager
Det vill säga, ju mer kostnader för att lagra produktens ingredienser går upp, ju lägre tillit till produkten finns det anledning att ha.
Ja, i den sannolika världen gäller Holla Bandoola Bands fråga: Vem kan man lita på?
https://www.youtube.com/watch?v=vUFOFaj9CTU
Den 2 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin